Hästvårdarveckor

Puh! Jag har haft fullt upp med Spirre och livet i övrigt de senaste veckorna så det här är första kvällen som jag är hemma och inte i stallet. Fast jag var dit en liten stund för att linda om sår och ge medicin.

När Spirres sårskada väl var hopsydd med drän och allt så fick han Finadyne vilket gav honom magsår så han slutade äta efter två dagar. Jag ägnade ca sex dagar åt att tvinga i honom vätska och gå ut och beta honom de korta stunder han ville ha gräs (vilken tur att det inte var mitt i vintern!). Dessutom fick han snordyra Gastroguard. Till slut fick vet komma igen och ge honom 10 liter dropp med glukos i. Sen började han äntligen att äta ordentligt efter ett dygn och jag trodde faran var över.

Men förra lördagen fann jag honom med fyra timmerstockar till ben. Jaha, ja. Antingen proteinöverskott, ett stundande muggutbrott eller lymfangit och oavsett vad som kunde vi iaf inte ge honom mer medicin, så det blev till att promenera och massera och ta bort Lusernen som jag stött på när han nu äntligen åt.

Efter fyra dagar kunde jag pusta ut igen för det verkar som om det var proteinöverskott. Så då var det "bara" såret kvar att fixa och det såg inte vackert ut. Ett efter ett hade stygnen lossnat av sig självt och i onsdags bestämde jag mig för att det var dags att ta bort de sista. Men då är det ett stygn kvar som inte går att få loss?? Efter hjälp av vet i fredags så fick jag äntligen bort det också. Men hur såret såg ut! Svallkött, kletigt och blodigt.... Köpte väteperoxid och kokade ur det några dagar på raken och se nu ser det mycket finare ut. Kommer att bli ett hiskeligt ärr men det är iaf torrt.

Så i fredags och söndags har jag faktiskt ridit ut på Spirre istället för att promenera vid hand. Jag fick ju den nya sadeln förra måndagen och det var lite roligt att prova den. Kan vara för vid, kan vara för rak men det är inte riktigt rättvist att prova den nu heller när Spirre tappat några kilon. Vi får se.

"Skadan" har återuppstått

När Spirre var yngre gjorde han illa sig så mycket att han ett tag gick under smeknamnet "Skadan". På senare år har han varit riktigt frisk, bara en bruten manke och en gaffelbandsskada på säkert fem år, det tycker jag är ganska bra relativt sett.

Och numera är han inte bara skadefri, han är ju också hyfsat okej i kroppen och ser sund och vältränad ut.

Men säg det som varar. Igår gjorde han illa sig i hagen, hur är det ingen som vet, men en rimlig gissning är att han rullat sig i leran (eftersom han var helsvart på ena sidan och över båda framknäna) och att han i leran hittat på något vasst, en sten eller annat.

I alla fall så har han skurit upp höger framben från strax nedanför knät (puh!) och ytterligare ca 7-8 centimeter ned. Dessutom hade han tryckt in grus och gegga och sårfickan sträcker sig på utsidan rätt hyfsat långt - inte bra! Benhinnan är skadad men sträcksenan verkar ha klarat sig bra.

Veterinären kom och satte dränage och sydde ihop honom med ett antal stygn så nu är det konvalescens och medicinering som gäller några veckor framöver. Men är det inte vacker ironi att jag just nu har köpt en sadel till  honom som jag tror kommer att passa bra?

Med tanke på hur jag mår i höfterna just nu så är det antagligen bra med en paus från ridningen. Var på massage igår och den var superbra men jag hade svårt att koppla bort min skadade häst ur hjärnan så jag var lite disträ.