en oväntad stor händelse

Idag har det hänt något mycket anmärkningsvärt i vårt hus. Golvvärmen, vars slangar i vissa rum legat i golven sedan 2001 men som aldrig varit påkopplad, är nu det. Påkopplad.

Om en oinvigd sett mig för några timmar sedan då jag kröp runt på alla fyra och kände med högerhanden över golvet som för att hitta en borttappad knappnål, så skulle de ha trott att jag var alldeles konstig, eller iaf väldigt ihärdig i mitt letande. Det jag egentligen gjorde var att nyfiket försöka känna de första varma strålarna från golvbräderna och jag blev hämninglöst glad när jag i matrummet kände ett område som var ljummet! Jag till och med tog dit termometern för att på ett någorlunda vetenskapligt sätt bevisa att golvet nu faktiskt var varmt. Tråkigt nog berättade Simon för mig, en stund senare, att den fläcken alltid är varm eftersom jag hittat den plats där varmvattenröret till elementet ligger...

Nåja, det blev ingen riktig sån effekt, jag kan inte ligga på golvet och känna hur kroppen blir genomstekt, men det känns skillnad när man går från de kalla golven på övervåningen till de nu, något pissljumma golven på nedervåningen. Jag och våra frusna gäster behöver nog inte längre mammas stickade tjocksockar (som jag har ett rejält lager av) för att låta bli att hacka tänder.

Och bara det är anmärkningsvärt! :)

mellandagsrea

Idag åkte jag hemifrån för första gången sedan i onsdags, har inte ens startat bilen... Det var lite skönt att få vara för sig själv en stund och vara lite ego. Och vad gjorde jag då? Jo, jag kollade in ev. mellandagsrea här i Ström men den lyste med sin frånvaro... Dock var det lite roligt att shoppa iaf men jag är som sagt ingen shoppare, min BSD slår till då och då, fast idag kan jag inte riktigt skylla på den.

På Helens hade jag nämligen med mig två par jeans, en långärmad bolero, en stickad cardigan och en stickad tröja med mig i provhytten. Lee Marion-jeansen satt som en smäck men var för långa och jag iddes inte köpa ett par jeans för 800 kr och ändå behöva ta fram symaskinen så de fick stanna i affären tillsammans med allt det övriga förutom den fina, sköna, svarta, långärmade boleron från VILA. Klassiskt snygg och mycket skön och passar utmärkt till min "lilla svarta" från Gina Tricot som jag fick i julklapp av Simon. Han kan köpa julklappar han! Förutom den lilla svarta fick jag en lång stickad beige tröja (även den Gina) och en Bruno Banani parfym.

Men åter till mellandagsrean idag. Det blev inte mycket mer, förutom en mängd hälsotillskott på Hälskosten och ett par mössor på Dollar (jag provade en stor mängd mössor på andra affärer och fastnade för en Sätila med supersnyggt mönster men 229 kr för en tunn mössa? Näe...). Det blev också en superbra Proffs hårspray på Dollar samt Nivea dagcreme och Nivea rengöringsmjölk till mitt torra, fnasiga vinteransikte.

Så efter ett par timmar shoppandes på byn så hade jag ett något bättre humör och lite mer energi. :)

Hoppas bara att Arvid blir extremt mycket bättre nu så att vi kan fira nyår som planerat så att jag kan ha min lilla svarta och boleron. :)

Min son är en prickig korv

God fortsättning till er alla!

Arvid fick en fin julklapp utöver alla de som var inslagna, men denna var mer utslagen om ni fattar skämtet... På julaftons morgon syntes de första prickarna och nu, några dagar senare är han täckt av vattkoppor... :(

Som tur är har ju så små barn en förmåga att klara barnsjukdomar lätt som en plätt så han har varken feber eller verkar särskilt tagen. Så vi har faktiskt varit ute lite varje dag och provat pulkbacken fast idag när det var -15 och blåste så fick han vara inne hela dagen.

Blev lite jäktigt pga detta då jag ska äta medicin så att jag inte får vattkoppor eller bältros och den skulle jag börja äta inom tre dygn efter första kopporna syntes men apoteket öppnar inte förrän i morgon...

Men som tur var dök Kikki upp som en räddande ängel och jag fick medicin redan på juldagen. :) Dock är den inte så trevlig - jag har både huvudvärk och kräks som en dåre. Det går väl över snart, antar jag.

Så julhelgen har varit extremlugn, det blev inte ens någon isracing för mig och Arvid då det var typ -40 i kyleffekt på Strömvallen igår. Huga! Skönt att sitta inne med julgodis och äggtoddy när det viner utanför knuten. :)

God Jul

Tomtenissarnas Tragiska Jul

22 små nissar i smällkalla natten
vandrar så stilla i spår utav katten.
Örnen i sitt näste ruva
då han ser en liten luva.
Han dyker från grenen där han bor
och krossar nisse med vassa klor.

21 små nissar på lustigt vis
kanar på trappen hal utav is.
Nisse bevisar att Newton hade rätt
när han halkar på komiskt sätt.
Tyngdaccelerationen mot marken drar
utav nisse inget finns kvar.

20 nissar efter ingång leta
dess placering ingen av dem veta.
Uppe på väggen stegen hänger
nisse runt denna ett snöre slänger.
Tomten runt halsen snöret vira
hans död de 19 genast fira.

En av de 19 i köket ränner
för att mata sina vänner.
Han i microugnen letar
och bland innehållet petar.
Kortslut i startknapp gör
att nisse smälter ner till smör.

Microvågor har nisse kletat
när 18 tomtar efter ätbart letat.
Högfrekvens var ganska illa
nisse efter spänning pilla.
Kilovolt i nisses händer
ljusbåge så vackert tänder.

Efter var husmor maten lagt
17 tomtar går på jakt.
Nisse in i frysen kryper
Fahrenheit i kinden nyper.
Luvan blir av kylan vass
nisse omvandlas snabbt till glass.

16 tomtar vill husmor hjälpa
med att tallrikar i diskvattnet stjälpa.
Kemi som hobby husmor har
av misstag de flaskan med kungsvatten tar.
Nisse dyker i preparerat vatten
nu han fräser väldigt likt katten.

15 nissar på väggen klättra
för att färgen på darttavlan bättra.
Husbondsgrabb med sömnen trasslar
undrar vad det är som prasslar.
Pilen som pojken skickar med snärt
sätter sig rakt i tomtens stjärt.

Granen är en farlig plats
14 små nissar nedåt tar sats.
De sakta ned för grenen glider
barren då i baken svider.
Tomtens resa slutar fort
en glasklar kula gör honom till lort.

13 små tomtar runt varandra springer
då helt plötsligt telefonen ringer.
Äldsta dottern i denna svara
tomte undrar vem detta kan vara.
Nisse upp på klykan stretar
lur läggs på och tomte kletar.

12 små nissar datorn hittar
och i denna de nu tittar.
Nisse flexskiva plötsligt vill vara
då datorn fil på honom spara.
Nisse inget skrivskydd har
så där slutar nisse sina dar.

Lustig fälla husbonden monterat
detta har 11 nissar intresserat
Offer i fällan är vanligtvis möss
men trots det blir med nisse adjöss
Nisse kapas i delar åtta
fast han inte var en råtta.

Midvinterns köld är svår.
Tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar nisse av på mitt.
livsandan snabbt från honom tryter
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar från sitt näste
istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar
Åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
slickar Misse av från tand.

Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt de uppför bordet kila.
När sista tomten över kanten hasar
han greppet tappar och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

Fyra nissar har festat på sill
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glödhett hav
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära vågar
snart han står i ljusan låga,
doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar snart sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den hoppar
detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en enda tomte finns det kvar.

Okänd författare

http://123an.tjosan.se/jul/tomtenissarnas-tragiska-jul.php

ugh rugg!

-23 grader.

Nu ska vi se - det var bara förra veckan vi hade plusgrader, eller hur? Nu ser det ut att hålla sig kallare än -10 över hela julhelgen.

Chockad är vad man blir. Men samtidigt är det skönt med kylan. Allt lugnar ner sig, vädret blir klart och himlen färgas fint gulblårosa av den så lågt stående solen.

Jag är förkyld vilket gör att jag fryser dubbelt och när jag kom hem från jobbet för mindre än en timme sedan så var det 14,8 grader varmt (kallt!) i huset. Har satt igång tre eldstäder och nu, en halvtimme efter jag börjat elda är det hela 15,0... Seeegt.

Krama någon varm därute i kylan!

roundabout

Ikväll har vi åkt runt, runt, runt, runt i en gammal lastbil på Strömvallen.

Det börjar dra ihop sig till Santa Cup i isracing och ikväll var det Simons vattningstur. Arvid och jag åkte med och tog med fika och godis samt "footern", lastbilen och bilen. Riktigt mysigt att åka runt, runt i låååååångsam takt och sitta och prata och sen fika under tiden som tanken fylls.

Andra tanken fick jag köra - kul och svårt! Mycket svårare än man tror att sitta och hålla rätt linje med en lång lastbil där vattningsaggregatet sitter längst bak och sticker ut en bra bit på vardera sida lastbilen.

Den 26:e är det dags att bänka sig på Strömvallen för att se alla internationella åkare göra upp om tomtepokalen. Kom du också, det är garanterat superfränt!

Och för dig som är miljömedveten och inte riktigt känner att motorsport är rumsrent så kör de här cyklarna på etanol och ricinolja - så miljövänligt det kan bli! :)

söndag kväll

Det är en särskild stämning, ett särskilt lugn på söndagkvällar. Egentligen är det märkligt - man har ju mer tid och lugn än på en vardagkväll men ändå känns det vemodigare och en del har till och med inte bara vemod utan arbetsångest. Som tur är har jag sällan det, inte ens i slutet av semestern.

Helgen har varit rätt lugn, vi har varit hemma och inte haft något inplanerat. Jag har mockat åt Spirre i helgen och det var riktigt kul att komma iväg till stallet, när jag väl var där, ska jag ärligen säga. Innan jag åkte kändes det lite tungt och olustigt, men väl där känns det himla bra. Hoppas att häst- och ridlust kommer tillbaka när jag orkar mer.

Jag blir så less på mig själv att jag inte tar mer foton, men Simons dator (som jag sitter med nu) kan tyvärr inte ta minneskort så jag måste ta det via sladden när jag laddar över bilderna och det tar sån tid! Därför får ni inga nya foton men jag tänkte lägga in några som Simon tagit med sin mobil vilket kan var riktigt konstiga motiv...

Arvid och nästankusin Leo i traktorn.

Det är inte ofta ni ser bilder på mig, vilket beror på att jag alltid håller i kameran men Simon tar ibland något med sin mobil så här kommer det med några stycken.

Arvid på en motorcykel i rätt skala.

Nä, det är inte trickfotat. Vi hade en sån jordgubbe i landet i sommar...

Jag på Larsas kustade cykel, det är en viss längdskillnad på oss... :)

Ja, där ser ni, det är jag som oftast håller i kameran... Härliga Påskbilder!

Arvid och Alexander åker rälsbuss på tivolit på dunder.

Så här går det när Simon ska klättra i berg... Nåja, till saken hör att han faktisk kom upp också. "Västra Frölunda" (Jonas) inspekterar eländet.

Arvid tycker än så länge att det är bättre att äta korv vid elden än att gräva loss pappas skoter.

Stutz och saknade Lina.

Ja... Vad är det här då?

Kommentarer överflödiga... :)

Det här är en fin historia. Om ni tittar noga ser ni att Arvid tuggar på något, eller hur? I ett obevakat ögonblick hoppade han raskt ur bilvagnen på Konsum (betänk att han behöver hjälp i och ur i normalfallet), spurtade iväg till lösgodis, högg åt sig en stor chokladbit och studsade tillbaka in i bilen... När vi gått igenom kassan behövde han hjälp för att ta sig ur igen. Motivation är den största drivkraften... :)

julkort

Hur gör ni med julkorten? Skickar ni till alla ni känner eller skickar ni bara till dem som bor långt borta och som ni sällan hör av? Eller ni kanske inte skickar några alls eller bara via e-post?

Vi har börjat göra det sista de senaste åren, vi har så mycket vänner vilket är underbart men för att begränsa oss en aning så skickar vi i regel inga till dem som vi träffar ofta och som bor i närheten. Känns lite mer från hjärtat att skicka till de som man inte kommer att träffa dagarna innan Jul och kan önska God Jul till öga mot öga, vilket man kan göra med de som bor här. Annars blir det som att man gör det bara för att det ska göras.

Så tänker jag, hur tänker du?

raggarlila bil

En liten raggarlila bil
körde flera tusen mil
I sin raggarlila kulör
såg den ut som den bör

En liten raggarlila bil
bytte sedan långsamt fil
Den styrde grillen västerut
dit den aldrig vart förut

En liten raggarlila bil
for fram snabbt som en pil
Det var knappt någon såg att den fanns
i sin raggarlila nyans

Gå ur vägen för dig själv

"Det paradoxala är att du bara kan förändra dig själv eller världen om du för ett ögonblick går ur vägen för dig själv, och ÖVERLÄMNAR DIG, förtröstar i att låta saker och ting vara som de redan är, utan att sträva efter någonting alls."

Jon Kabat-Zinn

aha

Visst vet du hur det är att få en aha-upplevelse? När man liksom hajar hela grejen och det dyker upp ny kunskap i huvudet, kunskap som man inte ens visste att man skulle kunna ha?

Igår fick jag en aha-upplevelse av stora format, big time! Och det handlade inte om kunskap om något världsligt, materiellt eller andra liknande lärdomar, utan om mig. Om mig själv alltså och hur jag fungerar.

Det var den mest intensiva och omfattande aha-upplevelse jag haft, dessutom. Alltså inte bara om innehållet utan hur den utformade sig och hur den växte. Det började med en mening från en annan människa som först inte verkade ha betydelse men när jag sedan tänkte på en annan sak och reflekterade över det så passade den in på ett sätt som liknade "sesam, öppna dig".

Jag kunde inte annat än le och bara sitta still och nästan iaktta hur den här nya kunskapen bara växte och utvecklade sig i mitt huvud. Hur det verkligen kändes som att pusslet blev komplett, hur minnesbilder från hela mitt liv flashade framför ögonen och hittade sin plats i pusslet.

Och det som är märkligt, fascinerande och mycket tänkvärt är att den nya kunskapen egentligen inte är överraskande eller förvånande, det är bara det att plötsligt förstod jag meningen av det, förstod det med hela kroppen och insåg att det har större betydelse än jag tidigare trott och att jag plötsligt fick ett verktyg för framtiden.

Jag är fortfarande kvar i euforin, har varit där hela dagen och det känns som om jag är lite pånyttfödd, trots att det egentligen är en liten, liten, sak det handlar om.

Sinnet och hjärnan är en fantastisk del av människokroppen. :)

kristina från vilhelmina

I Vihelmina har de runda bakhjul och blodpudding som smakar godis...

Dessutom har de kabeltjuvar.

Men på det hela taget en riktigt skön och rolig helg!

Och ja just ja -vi träffade faktiskt Kristina i Vilhelmina.

Oink, oink!

Jag är förkyld. Riktigt förkyld. Dock har jag inte hög feber så någon reaktion på svininfluensavaccnet lär det nog inte vara. Men ett virus är jag säker på att det är för det imiterar en mängd bakterieinfektioner samtidigt - började som halsont, satte sig på bihålerna och nedre luftvägarna dagen därpå och sedan igår sitter det och gnager på stämbanden så min röst vandrar mellan obefintlig och hes whiskey.

Det började i måndags och normalt sett så borde det värsta ha varit över i förrgår men jag känner mig fortfarande som dag 2.

Nåja, en reflektion från veckan i soffan är iaf att TV är sämst på vardagsförmiddagarna. Tittar på datorn och även play-funktionerna innehåller bara tråkiga och trista program. Förutom senaste vetenskapsmagasinet som var läskigt om klimathotet. Se det!

Over and out.

Ridtur

Jag har ridit.

Jag har RIDIT!

Det var faktiskt i lördags men jag har inte haft lust eller tid med bloggen på ett tag.

Jag lånade min häst i lördags och red ut ca 30-40 minuter på lägdorna. Skritt, trav och galopp och det var faktiskt otroligt roligt. Höften gjorde lite ont när jag satt upp men inte som det varit på sistone och jag kunde sitta ner i sadeln rätt fort. Spirre gick jättefint, mjuk och böjbar och hittade en fin, avslappnad form rätt så fort. Ljuvligt höstväder var det också så om jag inte var rädd för träningsvärken så hade jag nog varit ute längre.

Men träningsvärk fick jag. Ack, ja.

ww

Idag har jag haft några vänner (och hund!) över på walk&waffel.

Vi promenerade motionsspåret runt golfbanan och var nog överens om att det var vackert där med de välputsade banorna i kontrast mot tallskogen. Även om det nu var både frost och snö på banorna så såg vi iaf en tålmodig golfare. Det blev en liten pustare vid Hamptjärns strand som faktiskt hade tunn is på sig. Vackert i det disiga solskenet!

Efteråt blev det våfflor, i sakta mak eftersom jag bara har ett våffeljärn. Men då får man åas lite mer tid till att surra om allt möjligt och uppdatera varandra om vad som händer i livet.

/Camilla

bröl

Arvid har gjort en fin hand- och fotälg till mamma och pappa så här i älgjaktstider. Visst är den sööööt?

nära skjuter ingen hare

En ynka poäng från att klara kvalet och få vara med i TV... Men plötsligt visste jag inte vem som var drottning Kristinas pappa, och det är självklart att jag har dålig koll på vem som vann fotbolls-EM ett visst år eller vilken film vissa karaktärer finns i. Men jag fick prova igen vid nyår om jag ville. Kanske, kanske inte.

bsd igen

Jag har en sån där antininternettrötthetsdipp igen som ni säkert märkt, om ni nu inte helt gett upp på att titta in här på bloggen.

Några korta noteringar sen sist:

Jag har gjort ett fynd. Egentligen skulle jag köpa något helt annat (vilket jag visserligen också gjorde) men fokus hamnade på Andrées reaställning med vinterjackor. Tro mig, jag behövde faktiskt en vinterjacka men inte hade jag tänkt köpa en skitsnygg svart Cross Luna Jacket för 2295 kr... Men, men det var rea och när jag såg den röda prislappen med ett mycket plånboksvänligt pris så slog jag till! 499 kr fattigare och en skitsnygg vinterjacka rikare. Ja, jag vet, Luna tillhörde Cross vinterkollektion 06/07 men det bryr jag mig inte om, snygg var den iaf!
Älgköttet är bärgat, och jag skar mig i tummen. Ja, det skedde samtidigt som vi delade köttet men inte på köttkniven i sig, utan när jag skulle skynda mig att göra upp eld i spisen. Men jag var i gott sällskap, två herrar skar sig också i fingrarna men de faktiskt på köttknivarna.

Svärmor bor i hotell lekstugan för tillfället. Ja, hon sover i Arvids lekstuga! Och vad har jag en kamera till då? Jag borde ha fotat vårt gulliga, stylade gästboende men icke! Ack ve, ack ve...

Idag har jag tagit första sprutan Enbrel. Nu blir det spännande att se vad de närmaste veckorna ger för resultat. Den här medicinen är det ingen väntetid på , den verkar från första sprutan så en del känner av resultat redan då men de flesta känner skillnade efter ett par veckor, som det verkar. Jag behöver verkligen bli lite piggare och rörligare. Om inte annat så för att uppdatera här lite oftare! :)

God natt!

resumé

Egentligen har det hänt jättemycket senaste veckan men jag är för trött för att orka skriva några mängder med inlägg samt att jag har varit för dålig på att fota.

Det bästa som hänt är att Arvid fyllt 2 år i lördags. Han firades av över 40(!) personer så det var både oväntat, kul och rätt så stökigt.. Hoppas att alla hade roligt ändå, trots trängsel och surr. Nästa år får vi skilja på släkten och vännerna, tror jag.... :) Jag har inga bilder, tyvärr - jag hade inte riktigt tid med det men jag tror att Anca har fotat en del så jag hoppas på bilder från henne.

Sen hände något mycket tragiskt natten till fredagen. Lina finns inte med oss längre eftersom hon av någon outgrundlig anledning förirrat sig ner till E45:an och blev troligen överkörd av en lastbil på natten. Simon såg hennes kroppp nämligen på morgon när han for på jobbet. Urjobbigt - vi har ingen tur med våra katthonor och jag ifrågasätter starkt min inställning till utekatter, men samtidigt vill jag inte ha innekatter, då jag inte tycker att det är något liv för dem heller. Det är jaktdjur, de är nattdjur och det finns instinktivt hos dem och är inget som man kan träna bort på en kattlivslängd är min starka åsikt. Däremot har vi alltid våra kastererade och chipmärkta för att minimera problem med grannarna och för att få dem mer hemtam. Dessutom försöker vi träna dem att bilar är farliga. Det sista fungerade uppenbarligen inte med Lina fast att hon tidigare inte vågat sig ner ens i närheten av storvägen.

Stutz lever dock i största välmåga och är mycket mera hemkär än vad Lina var. Dock verkar han lite deppig över att inte ha sin lekkamrat längre men just nu VILL jag inte ha någon mer katt. Inte om det ska göra så här ont att mista dem.

Sen har jag också blivit sämre igen så jag är nu halvtidssjukskriven ett tag framöver. Har inte fått nya medicinen än så jag hoppas det blir en annan ordning när den kommer.

BSD - botad?

Ni som följt bloggen vet att jag har BSD - dvs Bad Shopper Desease ergo jag är värdelös på att shoppa kläder och annat. Hästgrejer är jag rätt duktig på men grejer åt mig själv? Nehe!

Men jag kan vara botad. Iaf har jag ett tag varit rätt chockad över min dag i Östersund för två veckor sedan. Jag kom hem därifrån 3 600 kr fattigare!!! Då gick visserligen 1 600 till saker som vi inte kan kalla shopping utan direkt nödvändigheter...

Det värsta var att jag (JAG!) köpte smink för 870 kr... Jag tror jag till och med slog Sofies senaste inköp i den vägen... Åas fick jag nio produkter för det, det fanns märken där en ögonskugga kostade 435 kr så det kunde ju klart ha varit värre.

Trots en viss ångest så kastade jag mig glatt in på klädaffärerna där kläder till mig gick loss på 6-700 kr. Sen blev det ett roligt besök på Barnens Hus och födelsedagspresenter till Arvid för resten av summan.

Behöver jag säga att det var länge sedan jag köpte något åt mig själv?

Det var en skräckblandad förtjusning över det hela men jag tror att det dröjer bra länge innan nästa shoppingtur i den där vägen. Nä, nu ska här sparas till en ny säng och renovering av sovrummet - för sånt köper jag glatt utan ångest! :)

mitt liv som hästlös

• 07.00 Reveljen går. Jag stapplar ur sängen och byter bajsblöja.
• 08:00 (önsketänkande, snarare 08:10) På jobbet. Läser mail. Skriver, skriver och skriver och har ingen aning om vad jag egentligen skriver. (Eller jo, det har jag, oftast iaf, men det lät roligare så där).
• 16:15 (ja, exakt 16:15) hämta Arvid hos dagmamman. Både han och jag jättetrötta. Ser på Mamma Mu och Kråkan medan maten lagar sig själv (ugnar är underskattade).
• 18:00 Middag tillsammans med Simon som behagat slita sig från jobbet. (Nejdå, han kommer mer än gärna hem, men borde man inte klaga på sin karl?)
• 20.00 (en utopi, men det händer) G'natt till Arvid som är nybadad och kvällsfikad. "he'då" säger han glatt från huvudkudden och tre sekunder senare sover han. (Ja, faktiskt, DET är ingen överdrift eller önsketänkande, som tur är).
• 20:00 - 22:00 Småpyssel såsom skurande, tvättande, plockande, sorterande, klyvande av ved, mm, mm. Superkul! (ironi, vilket ni förstås förstod).
• 22:00 (ha, ha! där lurade jag nästan mig själv! Snarare 23:15...) I säng med någon bok att somna med på bröstkorgen.
  
  Ibland tänker jag att jag måste åka till stallet för att ta in hästarna. Både skönt och konstigt då jag inser att det måste jag inte alls.
  
  Skönt faktiskt att ha ett måste mindre och att kunna göra vad som faller en in på kvällarna, även om det just nu blir mycket städande då det behövs och det snart är dags för barnkalas.

vemod

Till och med Simon drabbades av vemod när vi i kväll bar upp i stort sett all hästutrustning jag äger till loftet ovanpå garaget. Kvar i stallet är det som ska följa Spirre till ridskolan och lite borstar och sånt.

När jag smorde läder ikväll drabbades jag plötsligt av en stark känsla som närmast kan liknas vid ångest uppblandad med vemod och besvikelse. Att putsa stiglädren till westernsadeln och önska att jag istället gjorde mig i ordning för kurs eller tävling... Att känna höstluften i näsan och längta efter vilda galopper på lägdorna... usch.

Samtidigt tänker jag på (måste tänka på!) ett liv utan häst. Ett liv med häst är inte alltid så romantiskt och underbart, det vet de flesta hästägare. Mitt i vintern blöt och kall, tidig morgon, sen kväll, tjafs med stallkompisarna när man går varandra på nerverna, alltid tom plånbok, speciellt när hästen är skadad och oron stiger...

Nu träder jag in i ett liv där jag får pengar över, inte behöver offra varenda möjlig sovmorgon på stallet, inte behöver passa tider för utsläpp, insläpp, nattning, mm, mm. Inte måste ut och rida trots dåligt väder, dåligt humör. Inte måste hämta spån i svarta natten.

Allt det där kan vara slitigt nog med en familj därhemma om man är fullt frisk och när man är sjuk är det en kamp mot energilösheten hela tiden.

Men i morgon har jag mitt sista utsläpp, apropå vemod i kubik.

spirre

Så är det bestämt. Nästa fredag blir Spirre ridskolehäst med Spirrellen som fodervärd på helgerna. Det känns bra, bättre än jag trodde det skulle kännas, men jag är också trött och har fortfarande inte suttit i sadeln sedan vi kom hem från Hillsand och känner varken lust eller ork för att göra det.

Jag tror att jag har kämpat för länge. Trots extrem smärta så har jag fortsatt för att det var så kul att rida och så kul att uvecklas och träna för att bli bättre. När jag tog bort den motivationen iom att jag bestämde att Spirre ska lånas ut ett år så finns bara smärtminnet kvar och då vill jag inte alls rida.

Jag hoppas att motivationen och lusten kommer tillbaka bara jag blir lite bättre. Jag ska få ny medicin, en medicin som sägs vara Guds gåva till reumatikerna, så jag hoppas att den håller vad den lovar. Läs mer om den här >>.

Så länge så hoppas jag att Spirre blir ett välkommet tillskott till ridskolan och att både de och han trivs med den här lösningen. Att Spirrellen och han fungerar tillsammans, det vet jag redan, och det känns bra att han blir riden av henne några gånger per vecka och får komma ut och röja lite.

slut på semestern

Hej och hå vad lite jag skriver under sommaren! Men nu är det jobb igen, sedan igår så då har väl fingrarna värmt upp tillräckligt på tangentbordet.

Vi har haft en sådär sommar. Alltid skönt att vara ledig och vara tillsammans men vädret hade kunnat vara bättre och mina leder hade definitivt kunnat vara bättre. Nu är vädret bättre och lederna behandlade, precis lagom till att jobbet börjar igen. Återigen - ser ni mönstret? ;)

Men vi har gjort en del roligt också:
- besök i vindkraftsparken
- besök på Mus Olles
- en vecka i Hillsand med hemvändardag
- besök i Renån
- besök på bilmuseet i Hoting
- grillkvällar
- väckt gammal vessla till liv
- bröllop x 3

reflektion och vägval

I två år har jag haft den här bloggen och under nästan hela den tiden har ni läsare fått rapporter då och då om hur jag mår, framförallt hur jag mår i kroppen.

På grund av min sjukdom har jag i perioder haft väldigt svårt att klara av vardagen och familjen och än mindre arbeta eller ta hand om min häst. Första året var värst - då fick underbara Mariell ta hand om min ögonsten vilket hon gjorde med den äran. Dessutom hade jag stor hjälp av mina kära vänner med allt möjligt. Särskilt tack till Elin, Märeth, Fredde, Elisabeth, Annica och Sören, som förutom närmaste familjen funnits här för mig, Simon och Arvid när det varit som tyngst. Även alla ni andra som inte nämnts ska ha ett stort tack!

Andra året har varit bättre och jag har haft Spirre själv största delen av tiden med god hjälp av Spirrellen och mina vänner. Jag har kunnat jobba och ta hand om familjen. Min förhoppning har hela tiden varit att jag ska bli bättre. Sjukdomen blir aldrig bra men att symptomen skulle bli färre med hjälp av behandlingar. Så är inte fallet. I perioder är jag visserligen mycket bättre, men rätt vad det är och utan förvarning blir jag mycket sämre och ibland i helt nya leder. Det testas nya mediciner hela tiden och ingen vet egentligen vad som ska hända härnäst. Genomsnittligen blir också min vänstra höft stadigt sämre och senaste halvåret har jag haft flera perioder där jag inte kunna rida alls och då jag kan rida gör det ondare och ondare för varje gång.

Förra veckan var vi i Hillsand precis som förra året den här tiden och då blev skillnaden plötsligt väldigt tydlig. Jag kunde jämföra hur bra jag var förra sommaren och hur dålig jag var nu och plötsligt blev jag väldigt, väldigt trött på alltihop och sedan en och en halv vecka har jag inte ridit ett steg och har ingen som helst lust att sätta mig i sadeln igen som det känns nu. Det gör för ont, helt enkelt. Nu har jag också ett skov, eller vad det nu är, så det gör mig akut sämre så antagligen kommer jag att rida igen när jag är bättre men på det stora hela så ser jag åt vilket håll det lutar.

Det kommer knappast som någon överraskning för er att jag därför funderar på min och Spirres gemensamma framtid. Det här har värkts fram under två år, bokstavligen värkts fram. Men nu står jag inför ett vägval och det enda som kan göra att jag kan fortsätta som hittills är att min läkare nästa vecka säger att han kan göra något åt min höft. Kan han inte lova det kommer Spirre att lämnas ut på foder på ett eller annat sätt. Jag har ungefär fyra-fem olika möjliheter vilka mellan sig har en viss turordning. Spirrellen och Mariell står båda högt på listan, kan jag avslöja.

Men ångesten är stor. Hittills har jag kunnat ta en dag i taget och bara skjuta det här framför mig men ibland undrar jag om jag hållit på för länge - jag är trött, mycket trött. Kanske skulle jag ha gett upp för länge sedan och istället kunnat lägga eventuell överbliven energi på att må så bra som möjligt i kroppen istället för att lägga all energi på att må bra i knoppen...

Hästar är en mycket stor del av min identitet och fick jag välja skulle det fortsätta att vara så. Men jag får inte välja för det gör min kropp åt mig. Även om hela jag skriker att det är så jävla orättvist!!! Men det hjälper inte och ju fortare jag kan acceptera läget ju fortare kommer jag att må bättre mentalt. Men det är så jävla orättvist!

bröllopsgästen

Igår gästade vi vårt andra av tre bröllop i sommar. Arvid gillar bröllop. :)

första semesterveckan

Det regnar. Vi har semester. Någon som ser mönstret?

Men det gör egentligen inget att det regnar. Vi har travat ved och då är det skönt att det inte är 25 grader varmt och solsken. Jag är lite som Sofie - jag gillar inte värmen och solen så mycket.

Men veckan har bjudit på en del roliga besök och en del annat strul. Pernilla och Ante har varit och hälsat på, likaså Elisabeth som vi inte ser så ofta nu förtiden då hon har köpt hus så det var jättekul att hon tog sig tid att komma förbi i flyttruschen!

Även Jocke Lindengren med familj kom förbi vilket de brukar göra på somrarna men nu är det ett par år sedan sist. Jocke är serietecknare (pappa till Kapten Stofil) och har bland annat gjort den här affischen åt MC-klubben.

I torsdags hade vi tänkt åka på Frösö Zoo men det blev ett helt annat Zoo vi besökte, nämligen Östersunds sjukhus (men där kan man också hitta både den ena och den andra exotiska arten). Jag har haft ont i ena vaden i en vecka och blev uppskickad på HC av reumatologen på torsdag morgon. Väl där och efter lite provtagning misstänkte man att jag hade en blodpropp djupt i vaden. Jag höll på att deppa ihop totalt. Först har jag haft ont i lederna rejält senaste veckorna och oroat mig för den sjukdomen och sen ska jag ha det där också!

Men som tur var så visade ultraljudet inga proppar utan istället mycket fina ådror. Det man dock hittade är att min bakercysta har spruckit och läker blodblandad vätska utöver vadmuskeln på insidan och det gör ont!

Men oavsett bakercystor eller ledvärk så ska jag ikväll sopa i mig en citodon och för första gången på typ två år gå ut på lokal! Jag och några av mina tjejkompisar ska nämligen ut och röja till Sven-Ingvars och Neverstore på Dundermarknaden ikväll! :) Simon är i Järpen hos Eagles så Annica ska vara hos Arvid ikväll.

bröllop!

Vi var bjudna på bröllop igår, det första av tre i sommar.

Superfint bröllop med precis lagomt med folk och väldigt bra och roliga detaljer. Mycket barnvänligt med inhyrd barnvakt som åt med barnen i ett eget, angränsande rum, men för de barn som ville äta med sina föräldrar (som Arvid) så fanns det också dukat ett kuvert i stora salen där vi satt. Alla fick små presentpåsar med godis som också tjänade som bordsplaceringskort.

I kyrkan sprang barnen omkring när det blev för mycket myror i brallan men inte bekom det prästen som nog var den bästa präst jag lyssnat till - rolig och välpratande!

En superkul grej som jag ska ta efter som permanentlösning, eller iaf när man har kalas hemma, är en korg på toan med lite festhjälpprylar - hårspray, samarin, plåster, tamponger, mm, mm, för alla att ta av så att festen flyter på smärtfritt!

Det var mycket trevliga gäster och bruden hade en klänning to kill for så allt var bara hur lyckat som helst. Jag ska lägga ut bilder på Arvid i frack, vilket var en mycket roande syn! :)

3, 2, 1.....

SEMESTER!!!!

bada, bada, bada!

Jag har faktiskt badat varje dag den här veckan, vilket måste vara rekord för en som gränsar till badkruka.

I måndags och onsdag badad jag hemma i 5m3 - poolen. Om man lägger en badring under magen så går det bra att simma där också! :) I tisdags badade jag och Arvid på utebadet. Han gillar inte poolen hemma, för kall! (23 grader). Han har VERKLIGEN ärvt Simons badkrukegen.

Men igår var skönaste doppet - i Vattudalen! Vi var hemma hos en jobbarkompis och hade 40-årskalas och vid deras nybyggda brygga så var det 20 grader varmt - på botten! Snacka om skönt! Det blev två dopp - ett före och ett efter middagen!

Idag vet jag inte om det blir något bad - det beror på hur svettig jag är efter arbetsdagen. Den sista. Innan semestern!!!!!

sol, sol, sol...

Nu är det strax två arbetsdagar kvar innan en fyraveckors semester. Äntligen börjar jag kunna ha kontroll över all belastning och ser att jag kommer att hinna klart det som har en deadline. Lite farligt att säga så, eftersom jag garanterat får något i näven i morgon eftermiddag som jag inte räknat med.... Men om inte så har jag till och med fredagen "över" vilket betyder att jag har den för tid att städa undan på kontoret, sätta in papper i pärmar, slänga inaktuella papper och rensa lite på datorn samt ordna med semestermeddelande på mailen.

Sen börjar semestern! Redan i morgon kväll firar vi en kollega som fyllt 40 med lite bryggfest. På lördag är det bröllop i Gåxsjö men sen inträder lugnet hemmavid.

Och sol är det, i massor! Förutom det urläckra åskvädret igår, förstås. Jag satt ute på altanen och hade första parkett när blixtshowen drog igång. Häftigt!

nedvarvning eller uppvarvning

Jag tänkte att jag skulle varva ner innan semestern så att man inte är dyngslut första veckan så den bara går åt till att sova, men de ser ut som det blir en uppvarvning istället. Skitmycket på jobbet och inte bara i mängd utan i svårighetsgrad.

Nu är det hårda prövningar på min mindfulnessförmåga och jag ska ärligen säga att den havererar friskt ibland. Men ändå så har jag en viss balans mentalt, det är mest fysiskt som jag lider av pressen.

Men jag ska försöka använda helgen som kommer till att koppla av rejält. Ta ut båten i fina vädret. Tydligen ska det vara trollingtävling på Vattudalen och det kan bli rejält med båtar! Kul!

Sommaren 2008

pirater på väg

Ikväll hyste vi in en trevlig kille på MC-klubben. Han heter Johan och åker inlines från Skellefte till Bryssel. Följ Johans vedermödor här >>.

pirat party

Grattis Piratpartiet med min vän Rick i spetsen! Kul att se din nya stekarfrilla i TV! :)

När man har hört om hela det här projektet ända från början, hur det startade med en hemsida på en nyårsafton 2005/2006 så känns det lite häftigt att sitta framför TV:n och se deras valframgång.

Nu har väl Rick knappast tid att besöka oss i sommar... ? :)

D I A G N O S

Jag har fått en diagnos idag.

Smaka på det lite innan jag berättar mer. Alla kan nog förståndsmässigt begripa att det är jobbigt att inte ha en diagnos men tänk er in i det mer känslomässigt.

Tänk er att något är fel med kroppen - trötthet, feber, ont, ont, ont och du vet inte vad det är. Du besöker läkare, många läkare under lång tid, INGEN vet vad det är. Tiden går, du blir sämre ibland, bättre ibland, du opereras, du får olika mediciner men fortfarande vet ingen vad det egentligen är för fel.

Jobbigt, eller hur?

Tänk då den dag när någon äntligen talar om för dig att nu vet vi vad du har. Underbart, va?! :)

Idag var den dagen för mig. Dock blev det ingen överraskning - min vanliga doktor har även han varit inne på rätt linje, men idag var jag hos en reumatolog på universitetssjukhuset i Umeå och hon bekräftade och styrkte diagnosen.

Diagnos är egentligen att ta till. Det man nu vet/starkt tror är att jag befinner mig i en diagnosgrupp som heter seronegativa spondartriter. I den gruppen finns bland andra Bechterew, psoriasisartrit, och ett fåtal till och vilken av DEM jag har, det är ännu för tidigt att avgöra. Diagnoserna i den här gruppen tar i snitt 7 år att få fram då symptomen är diffusa och det finns inget särskilt prov att ta som säger bu eller bä utan det är ett läggande av pussel med indikerande tester och insamlande av symptom.

Det negativa är att den är kronisk och kommer att inverka negativt på mitt liv. Det positiva är att den förklarar en stor mängd lustiga symptom som jag haft "jämt" och att den dessutom mycket sällan skenar iväg så den håller sig på ungefär samma nivå hela tiden.

Det är otroligt skönt iaf att veta vilken grupp jag tillhör, för det finns mycket stöd att få bland andra som har dessa diagnoser och sen behöver jag inte fundera på om jag inbillar mig att det värker i hela kroppen bara för att jag suttit här med datorn i knäet i soffan en halvtimme, då det är typiskt för sjukdomen.

Att jag sen lyckades med bedriften att gå runt i Umeå i 2-3 timmar och prova över 20 klänningar utan att få med ett enda plagg hem, DET har nog med någon annan diagnos att göra... :O

åter en helg

Märkligt att både jag och mina vänner verkar ha gått över till något sorts helgbloggande. Kanske inte så märkligt förresten, mellan jobb, hästar, familj och hus så kanske man har tid att sammanfatta livet på bloggen på söndagkvällen.

Nu är det inte söndag kväll utan måndag dag och jag tar en liten paus i arbetet för att uppdatera er och då ser jag att jag inte skrivit sen i lördags. Samtidigt har bilden på min söte son fått lega överst i en vecka så kanske är det omedvetet så att jag har valt att inte göra några nya inlägg. :)

I helgen har det varit finfint väder och altanen är nu formellt invigd - två gånger! Då är man säker på att det är gjort. Fredag kväll var det kallt, kallt och vi tjejer satt så länge vi kunde ute men när tänderna skallrade under filtarna så var det dags att ge upp.

Lördag kväll - bara ett dygn senare men ett helt annat klimat. Nu satt vi ute allihop ända tills det var dags att gå till sängs. Underbart sommarväder! Tack alla ni som kom och gjorde båda kvällarna mycket trevliga! Och INGA fotobevis, tack! (hint till Annica).

Min andra morsdag är avverkad och jag erhöll både en Ridsport och kinderägg och en burk bilar (de två sista hade Arvid egenhändigt valt - undra varför?? ;))

Hoppas alla ni andra njutit av sommarvärmen i helgen för nu ska det bli lite bistert ett tag.

cowboy

Courtesy of Datakillen

Vilken kanonhelg vi har haft, Arvid och jag! :) I torsdags var vi till Renån och umgicks med Larsa, Pia barn och Larsas föräldrar. Supertrevligt!


Igår var vi i Östersund på Storsjöbadet tillsammans med Gunilla/Alexander, Anna/Alva, Anna-Karin/Ante. Snacka om A-team! ;) Hur kul som helst! Arvid var lite tveksam först men när han började komma igång så var det ingen hejd. Han hade säkert åkt rutschkana själv om han fått... Ingen självbevarelsedrift där inte. Iaf så somnade båda jag och han ovaggat igår kväll.


Idag har vi varit till Ante (Pernillas Ante) på fyraårskalas och tittat på deras får. Bäää! Sen har vi som bilden visat, varit och ridit lite ikväll på en betesslö Spirre. Första gången med sadel och tilläggsstigbyglarna - visst ser det coolt ut? ;) Gick jättebra och jag slipper hålla i för brinnande livet så armen krampar... :)


Och i natt kommer Simon hem (har varit på MC-tur med bil i helgen... :)) och än är inte helgen över.


Jag har också spikat och skruvat en del på altanen men min dator vill inte längre kännas vid det trådlösa nätet hemma så jag kan inte lägga in några bilder...

Let's dance, Annica!

GRATTIS FRÅN MIG OCH ARVID!

Tyvärr blev alla andra bilder mörka och suddiga...

Altan #3 och #4

Lite fler bilder från det framåtskridande altanbygget.

Här har alla tvärreglar kommit på plats och de är dessutom förstärkta med vinkelbeslag där jag tyckte att det behövdes. En stolpe har kommit på plats - två 2"4" ihoplimmade och ihopskruvade. Dessutom är ramverket Cuprinolat. Allt material från Lösvirkeshus i Strömsund.

Så en bild från igår kväll som var mycket produktiv. Alla stolpar på plats men jag var otroligt feg och tog dem alldeles för långa. Hade nog fått ut fyra stolpar av två plank men av rädsla för att de skulle bli för korta så fick jag ut tre istället. Nu blev de alldeles för långa och det blir mycket spill efter att de är avsågade... Nåja.

Dessutom ligger altanen på plats och har fått fötter ned till betongplattorna där avståndet är lite större. Varannan tvärregel har dessutom fot och betongplatta, jag hoppas det ska räcka för att de inte ska bli svajigt.

Ramverket blev lite krokigt vid skarven men det har jag riktat upp med hjälp av planket som är fastspikat mitt på, det tas bort när jag nått dit med trallen.

Och första trallbrädan är på plats! Sen var batteriet dött i skruvdragaren och även musklerna i min högerarm så då var det dags att göra kväll! :)

Groggen närmar sig... ;)

händelserik helg

Arvid och jag har haft en händelserik och rolig helg. Tyvärr kunde pappa Simon inte ha kul med oss då han legat nedbäddad i sängen hela helgen i det som idag visade sig vara lunginflammation. Så går det när man inte har tid att vara sjuk utan ska på jobbet till varje pris! Hade han legat en dag extra när förkylningen började så kanske det här kunde ha undvikits. Nåja, åter till Arvid och min helg! :)

På lördagen drog vi iväg till bilbesiktningen vid 10-tiden och tittade på alla motorcyklar. Arvid började studsa i bilstolen och klappade händerna i ren förtjusning redan när han såg dem genom sidorutan. Sen sprang han hela kön fram och tillbaka och bad att få sitta på var och varannan... :)

Sen åkte vi till Granngården på vårmarknad. En kalv slickade på Arvids hand så han skrek av förtjusning och kalven snabbt studsade två steg bakåt och glodde misstänksamt på oss. Söta lamm och mjuka kaninungar som Arvid fick klappa (och försökte stjäla ur buren) gjorde att lille sonen var helt stirrig till slut. Vi åt en "Jompastut" tillsammans sittandes på telefonstolpar bredvid ponnyridningen.

Snacka om att det var en kille som sov middag hårt och länge! Och när jag väckte honom tittade han upp och sa "tottor!", dvs "fordon med motor" som första ord till mig. Jag förstod då att han drömt om motorcyklar. :)

På eftermiddagen fick vi besök av mormor, morbror, moster och kusin Martin. Vi smet ifrån alla efter en stund för att titta på tant Annica som skulle tävla i Let's dance men missade hennes dansande förutom den sista gemensamma buggen. Dock blev vi väldigt glada när det visade sig att hon och hennes danspartner, Jörgen på Konsum, vann tävlingen!!! Grattis Annica!

Sen hem igen och liten lugn stund innan vi cyklade ner till MC-klubben där det var grillafton. Arvid sprang omkring och lekte med barna i över en timme och fick åka världens häftigaste lådbil med storkillarna som styrning och motor. En grillskiva, potatissallad och beasås senare så var det dags att avsluta lördagen med välling och gonattpuss.

Söndagen bjöd på lite lugnare tempo men vi började med att leda över hästarna till beteshagen och Arvid red omkring en stund på en betande Spirre. Sen lastade vi lite hästgödsel och åkte hem och grävde upp trädgårdslandet, dvs mina tre pallkragar. Det ska sås morötter bara jag kommer ihåg att köpa frön...

Efter middagsluren (vi sov alla tre, skönt med siesta!) så åkte vi och hälsade på morfar och sen grävde vi lite till i landet. Kvällen bjöd sen på mysigt bad och sen gonatt.

Själv har jag också hunnit bygga lite mer på altanen både i fredags och i lördags. Bilder kommer men jag kan berätta att fredagen bjöd på hål i huvudet. Stod framåtlutad och spikade och nonchalerade helt brandstegen på väggen när jag rätade upp mig och pang! så uppstod blodvite och en märklig luddighet i hjärnan resten av dagen.

Men som historien berättar:

"Vet du skillnaden mellan en ryttare och en kommunalarbetare?"
"Nä".
"En ryttare kan tvärdö på sin ritt, men en kommunalarbetare kan tvärrittoppsi och dö".

Touché.

bilderblogg

Om ni undrar varför jag agerar ketchupeffekten med mina bilder (först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer allt) så är det för att jag sällan har min jobbdator hemma som har minneskortläsare = lättsamt. Simons dator, som alltid här hemma, har en skitkonstig minneskortläsare och då måste jag koppla kabeln till kameran och det i sig är inte jobbigt men hans dator tar en EVIGHET på sig att ladda upp bilderna = skitjobbigt.

Altan #1 och #2

Jag bygger en altan/soldäck på baksidan huset och tänkte att det kunde jag ju dokumentera här.
Jag har planerat det här i säkert två år men av diverse anledningar är det först nu jag kommer till skott. Men planeringen är väl gjord så det är egentligen bara att bygga.


1. Jag har inte skalat av all grässvål men en kant runtom ytan där altanen ska byggas. Sen har jag täckt ytan med lättviktspressenning från Dollar (totalt 90 kr). Ytan är ca 7 x 3 m. Ser jättelitet ut när man har en tom yta så här, men jag har mätt med utemöbeln och det ska bli gott om plats.

2. Lokalt material. :)

3. Ett gruslass från Ottosson (eller det är nog gjutsand) om 1,5 km3 har spridits ut och betongplattor från Granngården plus lite Lecasten som vi hade hemma används för ramen att vila på. Har spikat ihop ramen (2"x5") och lagt den i plan vilket förstås är helt onödigt då den kommer att lyftas hit och dit för vidare spikning innan det är klart att lägga den på plats. Men det är mest för att se hur det blir och hur mycket plattor jag behöver. Jag kommer att sätta fötter i hörnen och på diverse platser på längderna så går det mindre plattor samt vinklar i hörnen och på tvärreglarna. Men det blir det mer om på nästa fotoserie!

Märeth har bokat första verandagroggen, vilket är självklart då hon hjälpte mig att kratta ut gruset... :)

superkillarna

Arvid och Alexander på Alexanders tvåårsdag.

mufflonfår eller häst?

en helg med inre balans - på alla sätt och vis

Jag har haft en fantastisk helg!

Trots att jag är lite allmänt trött och har lite för ont i kroppen för att köra 17 mil enkel väg så uppvägdes allt detta av att helgens kurs var helt super, inte bara när det gällde själva kursinnehållet utan även när det gäller deltagare, miljö, skratt och hästar av alla de slag.

Jag tog med mig Spirre upp till Katarinagården ovanför Vilhelmina för att gå en tredagarskurs i centrerad ridning med Toini Pettersson, en gammal bekant till mig som jag senast träffade för 10 år sedan... Det var Katrin Enquist som arrangerade, också en gammal bekant men vi har aldrig träffat varandra IRL trots att vi inte bor så långt ifrån varandra. Katrin och hennes man var helt klart människor i min smak! :)

Kursen blev mycket mer innehållsrik än jag förväntat mig och temat för helgen var inre balans / inre kommunikation och det blev det verkligen. Två teori pass för Toini ledde till att jag hittade min "diamant" och efter tre ridpass blev Spirre "överstyrd", dvs plötsligt gjorde han volt tillbaka då jag vill göra en hörnpassering... :) Mina händer och stela armar fick sig en duvning och vi hittade ett sätt att komma runt min trasiga vänsterhöft. Otroligt proffsigt av Toini att vara så flexibel!

Sen testade vi också medicins chigong och dansade fritt i mörkret till Väsen. :)

En sak var verkligen urhäftig. Sylvia Engqvist, sensomotorisk reflexpedagog, höll ett öga på oss under ridning på lördagen, höll en superbra föreläsning på kvällen och sen fick vi en halvtimme privat med henne på söndagen. Så vad gör en reflexpedagog, då? Jo, den hittar åt ev icke-integrerade spädbarnsreflexer hos oss som gör att vi blir störda i vardagen på olika sätt. Jag har fem icke-integrerade reflexer och fick ett stort antal övningar att göra hemmavid varje dag. Ska bli otroligt intressant att se hur jag ändras av det och hur min ridning ändras! Bland annat håller jag på att lära mig att jonglera vilket inte är så lätt... :)

Supertack tilll Katarinagården, Katrin, Toini, Sylvia, Gertrud, Ulf (Lennart!) Sven-Olof (?) och alla andra deltagare för en underbar helg!

crazy day

Igår var en tokig dag.

Sov skitdåligt på natten eftersom båda herrarna hemma är förkylda och hostar hela natten. Viktigt möte på morgonen så jag var lite stressad inför det och sen en galen dag på jobbet = mycket stressig med tight deadline.

Klockan två på e. m. ringer Carro och undrar om jag kan ta hennes ridlektioner på kvällen. Efter lite fixande och trixande så kunde jag det och var lite förväntansfull för det var länge sedan jag höll en lektion nu.

Efter jobbet tog jag och Arvid (och Stutz) en långpromenad ut till Trollön, lekte med sanden, skrattade åt katten, tittade på fiskmåsar och en galen båt som var ett hus.

Väl hemma stressade jag ihop en middag och kastade i mig min del, sen iväg till ridhuset och höll två lektioner. Det gick nog bra, men att två tjejer grät och en vuxen kvinna lämnade lektionen i förtid kanske inte låter som ett bra facit, men jag TROR inte att något av det var pga mig... :)

Kommer hem och ska avlösa Annica (vår barnvaktsängel) och då ringer MARIELL och jag bara måste prata hästar, NH, passager, ridskolejobb, datorsladdar avgnagda av katt, mm, mm, med henne och jag hade nog kunnat prata mycket längre men då skulle jag ha varit alltför oartig mot min omgivning.

Landade i soffan och såg slutet på GA plus Diagnos Okänd. Sen i säng och jag tror det var längesen jag var så trött men på ett bra sätt, inte sjukdomstrött utan aktivitetstrött! :)

lycka i en ask hårprodukter

Jag är nöjd. Jag är skitnöjd! Med mitt hår alltså! Jag köpte en JaneHelen Mood med färgning+slingnign på Dollar för 50 kr. Hade hört lite kommentarer om produkten förut att det inte blev så bra med slingorna, att de inte syntes... Det är för att folk är så FEGA! De har säkert bara duttat lite med borsten med alldeles för lite blekkräm på och sen inte vågat vänta längre än 5 minuter...

Färgen jag har nu heter typ ljusbrun med marzipan och det blev verkligen bättre än jag trott! Lite mörkare rödbrunt i botten och sen ljusare, guldiga, ganska breda slingor i överhåret. Speciellt långluggens slingor blev super. Dessutom fick håret en extra volymkick vilket aldrig är fel med mitt babyhår.

Så nöjd och glad stod jag där och tittade mig i spegeln och tänkte att nu borde någon se mig och säga "wow, va bra det blev!". Men Arvid sover (och han skulle nog säga, ka-ka-ga-da-ouh-schla eller något i den stilen) och Simon är på årsmöte på MC-klubben och kommer att komma inraglande vid 2-3 tiden, spy lite på lilltoan och stöna fruktansvärt när Arvid väcker honom i morgon vid åtta och jag redan åkt till stallet....

Minneskortet fullt i kameran också och jag orkar inte tömma den då det är så jobbigt, annars hade ju ni kunnat få se mig nu. Nä, det blir nog hästarna som får en första titt men då är det morgonfrisyr.

Vi ska åka till Östersund i morgon och jag får garanterat INTE till det så här bra efter att jag duschat i morgon. Illa när man sitter här med superfrissa och den enda man impar på är sig själv och möjligtvis Stutz, men han är åas alltid imponerad av matte.

Sov gott!

tillfälligt däckad

Jag har fått en, förhoppningsvis, tillfällig svacka. Tyvärr kommer den då jag har planerat lite roliga helggrejer men jag ska försöka genomföra dem ändå, framförallt för att jag tror att båda kan vara bra för mig.

Svackan beror troligen på min nya medicin, Ciklosporin. Iaf stämmer alla symptom jag har mot biverkningslistan vilket kan betyda att de är övergående. Ironiskt nog har jag superont i lederna, speciellt höften och armbågen. Förutom det är det mest tröttheten som är besvärande. Kan sova hur mycket som helst och är trött efter att ha varit vaken bara några timmar.

Alternativet är att det är en infektion någonstans, oavsett lär det gå över så småningom, vilket är tur.

Problemet är att kroppen minns när jag sist mådde så här och då får jag lätt panik även om det inte på långa vägar är lika illa nu. Nu har jag inga svullnader i lederna och kan alltså röra mig, det gör bara ont.

Så skriver jag inget på ett tag är det därför.

sång

Har snöat in på en låt av Janis Ian - Forever Blue.

påskrapport

Vilken tur det var med vädret i påskhelgen! Alla verkar ha njutit av solen på det ena eller andra sättet och i morse när jag gick till jobbet så kände jag vårlukten i luften.

Vår påsk har varit bra, inte helt perfekt, men bra. Allt har egentligen varit helt super men smolket i bägaren är att min pappa är sjuk och har åkt ut och in på sjukhuset och när man ska befinna sig på annan ort och vara orolig och försöka ordna med saker via en mobiltelefon med taskig mottagning så känns det en aning jobbigt.

Men i övrigt har det som sagt varit härligt - en hel del skoteråkning (säkert 6-7 mil iaf) och många fina timmar vid en eld nedgrävda i snön och med näsan mot solen i bara t-shirten. Arvid har varit i mecka - han har nog provsuttit varenda skoter i grevskapet... :)

På långfredagen startade vi påsken med ett roligt besök hos Elisabeth och Markus. Efter förmiddagskaffet där var vi redo för en hel dag i friska luften!

På påskafton blev det ett traditionellt besök på Holmvattnet och där var det massor med kända och okända människor. Tror aldrig jag har varit där när det varit så varmt!

Påskdagen åter på "annersia", dvs kattnäsvågen. Mer korv, varma mackor, sol och Arvid-bus!

Grand Finale blev uppätning av påskbufferester hos Marlene vilket var ett lika självklart som trevligt avslut!

Glad Påsk!

helgens bravader

Det var länge sedan jag la in några bilder här och nu när jag skulle göra det så hade jag ett virus på kamerans minneskort! Hur går det egentligen till när jag bara haft det i den här datorn som ju alltid är virusfri? Skumt!

Nåja, det är iaf hög tid att lägga in lite bilder och då får ni här skåda helgens skörd. Det var ett riktigt busväder att åka skoter i så därför blev det bara fotat vid ett tillfälle, då vi satte ut saltstenar till älgarna. Arvid åkte på skotern hela dagen och jag var lite orolig för att han skulle frysa men han bara njöt verkade det som! Enbart missnöjd då han INTE fick sitta på skotern!

Arvid på Simons skoter, Annica tar kort på oss, Sören lastar motorsåg och Simon tittar på Arvid.

Arvid på favoritplats!

dagens mindfulness

Hjärtkänslan

I asiatiska språk är ordet för medvetande och ordet för hjärta ett och detsamma.

.

När vi hör orden medveten närvaro och mindfulness MÅSTE VI I VÅRT INRE ÄVEN HÖRA HJÄRTATS KÄNSLA för att ens kunna förstå det som begrepp, och i synnerhet som ETT SÄTT ATT VARA.

.

John Kabat-Zinn, Hitta hem till dig själv

dagens mindfulness

Mindfulness, medveten närvaro, är en oupphörlig, ickedömande medvetenhet som främjas genom uppmärksamhet. Medveten närvaro är en naturlig del av livet. Den kan förstärkas genom övning. Sådan övning kallas ibland meditation. Men MEDITATION ÄR INTE VAD DU TROR, INTE VAD DU TÄNKER PÅ.

Meditation handlar i själva verket om att vara uppmärksam, och det kan vi bara vara med hjälp av alla våra sinnen, även medvetandet. Mindfulness är ett sätt att BLI VÄN MED SIG SJÄLV OCH SINA UPPLEVELSER. Våra upplevelser omfattar förstås oerhört mycket, inklusive vår kropp, vårt medvetande och hela världen.

John Kabat-Zinn, "Hitta hem till dig själv"

Grattis svester!

Jag jobbad inte idag. Eller det gjorde jag - men hemifrån. Arvid är lite tussig fortfarande och då jag ändå inte är helt hundra så stannade jag hemma med honom idag. Hann jobba 3-4 timmar iaf, vilket alla med småbarn vet är en ren bedrift. Men Arvid har varit rätt lugn idag, minst sagt - han somnade vid köksbordet sittandes rätt upp och ner medan jag jobbade! Han hade sitt förkläde på sig och geggade som bäst med fingerfärgerna när han plötsligt tog en paus.

- "Vill du gå ner?"
- "Näee" svarade han och skakade lätt på huvudet.
- "Vill du ritar mer?"
- "Näee", samma huvudskakning.

Jag sa att han då kunde sitta kvar en stund och titta på när jag jobbade och några minuter senare tyckte jag att det var väldigt tyst och då jag tittade dit så sov han! Gulleplutt!

Men apropå rubriken så fyller min kära syster 50 år på söndag! I morgon ska vi dit på kalas! :D

GRATTIS SVESTER!

blä!

Jag vill egentlingen inte säga ett jäkla ord om hur jag mår just nu. Bara för att jag är såååå less på att vara sjuk och att det alltid blir fokus på det, vilket förstås är mitt eget fel. Om jag aldrig sa något om det skulle man ju inte uppfatta mig som sjuk. Men om jag inte sa det så blir det konstigt när jag säger att jag inte kan göra vissa saker. Och jag har så svårt att släta över när någon frågar hur det är.

Och sen är jag en sån som berättar. Det bara är så. Men även om jag är en sån så blir jag ibland så less på det som kommer ur min strupe att jag vill spy. Då kan jag bli ganska tyst och det har jag varit här nu i omgångar och så också i verkliga livet.

Jag har ett skov just nu och har ridförbud. RIDFÖRBUD! Fatta vad jävla trist! Dessutom bör jag inte åka skoter heller. Det är vårvinter. Då det är vårvinter så ägnar vi oss åt att åka skoter. Jag VILL åka skoter och jag VILL rida. Fan!

På bara några dagar gick allt från det normala tillståndet till ridförbud, sprutat knä, kryckhoppande, bihåleröntgen, pencillinkur.... Dessutom har Arvid fått rejäl hosta och håller både sig och oss vaken hela nätterna, den lilla stackarn. I natt har han sovit hos mig halva natten så att jag kunde hålla honom halvsittande så han fick sova litegrann iaf.

Men i morgon ska jag jobba och bestämma mig för att allt är som normalt - jag är en hyfsat frisk kvinna i mina bästa år!

Go'natt!

Expedition Bjurälven!

Tidigare har vi stolt marknadsfört att vi har Sveriges längsta grotta i Strömsunds kommun, den över 5 km långa Korallgrottan.

Nu kan vi lägga till att vi har Sveriges längsta undervattensgrotta också, Bjurälvsgrottan.

Se film (ca 12 minuter lång):

http://vimeo.com/2266570

eller besök expeditionens hemsida

http://www.expeditionbjuralven.se/

Annons

Jag har uppgraderat min tävlingsutrustning inför säsongen och har därför följande till salu:

* 1 st svart kavaj, Eurostar. Gammal men hel och i klassiskt snitt.
* 1 st tävlingsskjorta naturvit
* 1 st vit ridbyxa, "Hööks-byxan", dvs inte bomull utan elastan/polyester eller liknande.

Allt i storlek S/36.

Alltihop för 100 kr.

Utmaning

Jag blev utamanad av Sofie men det blir inte roligt för mig, ni kommer att förstå varför....

Regler:
Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom.

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!

1. Vad heter du?: Camilla
2. Ett ord på fyra bokstäver: Cute
3. Flicknamn: Carina
4. Pojknamn: Christer
5. Yrke : Civilingenjör
6. Färg: Cyan
7. Klädesplagg: Canvasbyxor
8. Mat: Carbonara
9. Sak i badrummet: Citrusdoftande tvål
10. Plats/stad: City
11. En orsak att vara sen: Cykelslangshål
12. Något man skriker: CP-skada!
13. Film: C Me Dance
14. Något man dricker: Cacaolikör
15. Band: Canned Heat
16. Djur: Camarguehäst
17. Gatunamn: Centrumgatan
18. Bil: Chevrolet Caprice
19. Sång: Eh... *hjälp!* Cadillac!
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Cirkus

Jag utmanar Elin, Märeth, Linn, Kamilla och Annica!

Sthlm

Så är jag tillbaka från stora staden.

Trevligt seminarium där jag träffade och pratade med självaste Carl-Jan (fast ingen dans!).

Sen åt jag middag med Piratpartiets ledare Richard Falkvinge (som alltid kommer att heta Dick för mig) och uppdaterade mig om hans liv och leverne vilket var otroligt roligt då det var länge sen vi sågs. God tapas åt vi med efterföljande smaskig efterätt på Sergels biograf.

Jag såg film på bio själv (Piratpartiets ledare kan ju av principiella skäl inte betala för att se film... ;)) och såg Seven Pounds vilket var en film som överraskade mig brutalt då jag trodde jag skulle se en actionrulle med Will Smith. Bra film!

När jag kom tillbaka nu i morse så hittade jag den här länken i min mail (kolla sista bilden i bildspelet till artikeln!)
http://www.svensktnaringsliv.se/regioner/ostersund/article73350.ece

förändringar

Min internettrötthet håller i sig därav de fåtaliga uppdateringarn här. Jag tror det har att göra med min mindfulnessträning som i sin tur har zenbuddistiska vibbar. Skala av allt och förenkla livet, lev i nuet, osv. När jag startar datorn och specifikt internet så ökar min puls ett antal procent. Gammal krigsskada som går upp, tror jag.

Idag har jag också skalat av håret. En lite tuffare frisyr med kort nacke och lång lung på ena sidan. Får se om jag har lust att ta bilder senare idag.

Ikväll tar jag nattåget till Stockholm och återkommer torsdagmorgon. Ska på seminarium, sen shoppa, äta och gå på bio!

halva mitt liv

Idag blev jag 34 år gammal. Rättare sagt är det snart ett dygn sen, jag är född 12 minuter över 12 på natten.

Just 34 år betyder något speciellt just för mig. Jag har nämligen i år varit tillsammans med Simon i halva mitt liv. Det ni! :)

varmare - kallare!

Vilken härlig vårvinterhelg! Igår var jag och Arvid ute med skotern i tre timmar i solskenet och tittade på lite veternaskotrar samt surrade med folk (och åkte Bob!)

Sen for vi till Hillsand och sov över där då Simon varit där på dan och lekt i djupsnön.

Så jag såg fram emot att äntligen få rida i lite skönare väder ikväll men icke! -18 när jag red ut och varför rider jag då till jordens kallhål Ulriksfors?? Måste ha varit -25 där, det brände på kinderna iaf.

Men otroligt klart väder med massor av stjärnor på himlen och jag såg ett magnifikt stjärnfall! (ja, jag vet att man inte ska tala om utan önska sig istället men jag är inte speciellt skrockfull mer fascinerad av fysiken i naturen).

Men jag undrar - var är alla norrsken?

ur ett av veckans mail

Hantera alla stressiga situationer som en hund. Om du inte kan äta det eller lekamed det, bara kissa på det och gå din väg.

kallt, kallare, varmast?

Jag har TRAVAT!

Två gånger till och med, fast en gång travade jag två gånger.... ;)

Både i tisdags och torsdags har jag travat på Spirre och han känns inte halt utan känns jättefin! Svullnaden är inte borta, men den är mindre och hela benet är kallare och torrare.

Och apropå kallt - jag tror jag har vant mig vid kylan nu. Om vi backade några veckor så skulle jag nog tveka att fara ut och rida i -18 grader men nu tänker jag inte ens på hur kallt det verkligen är. På med BoT-långkalsonger, undertröja, fleecetröja, tjocktröja, täckjacka, skinnbyxor, termoridbyxor, sockar, tjocksockar och vinterkängorna, mammas stickade vantar och hjälm med öronlappar. Sen är det bara att rida! :)

Har börjat dressyra lite, jobbar honom i skolorna i skritt, samt böjd rakt fram, lite voltarbete om jag hittar lämplig plats och då blir det skolor, plus vändningar på bakdelen/spinn, samt form och avslappning i de korta travpassen. Känns fin! Får jobba mycket med min hand, blir lätt snabb och hård när han går emot men det är mest för att jag reagerar instinktivt. Nu försöker jag istället tänka efter före och då går det bättre.

bilkul

Så här roligt är det att köra bil.

stutz

Våra katter har det varit lite tyst om här på sistone men de har vuxit upp till två underbara individer. Lina är nyligen kastererad så nu kan vi släppa ut båda två utan att vara oroliga för kattungar.

Båda två är personligheter men Stutz är något extra pga sin päls. På fotot ovan så ser ni vilken enorm krage han har fått men mängden hår är inte det fräna. Det fräna är det här:

Som ni ser är pälsen ljusare längre in och mörkare längre ut. Men fotot gör inte det hela rättvisa. Med början från halsen och sen vidare bakåt så har han blivit mer eller mindre kritvit i botten på pälsen! Om det här fortsätter så kommer han att bli helt vit. Han ser jättehäftig ut då han är ute och vinden tar tag i pälsen - ömsom vit - ömsom mörkgrå.

man uppskattar inte det man har förrän man förlorar det

Idag har jag haft telefonmöte med min reumatolog. Inte stafettisen jag haft senaste två gångerna utan min ordinarie underbara läkare som äntligen är tillbaka på jobbet! ;)

Vad skönt det är med folk som respekterar ens frågor och åsikter och som svarar på dem utan att bli nedlåtande bara för att de har en jättelång utbildning och erfarenhet som gör att de vet så mycket mer än en själv.

Efter 40 minuter där jag fick uttömmande svar på varenda fråga jag hade, liten som stor, så har vi nu en plan. En plan som ser ut som så att jag testar den nya medicinen, Arava, och om den fungerar så hoppas jag att jag inte bara slipper ledvärken utan även min enorma trötthet som nu håller på att gå över i ett utmattningssyndrom (jag har börjat tappa minnet - kommer inte ihåg namn på folk jag känt i åratal). Fungerar den inte så får jag komma till Umeå för vidare utredning. Om den inte fungerar går det att "tvätta ur" resterna av den så en ev. graviditet är okej.

Dessutom ska mina höfter röntgas igen då jag är mycket sämre i framförallt den vänstra men det sprider sig över hela bäckenet och till höger höft. Igår när jag satt upp så kändes det som att försöka trycka ner en klädnypa över hästen och forma om den till ett U... AJ!

kortrapport

* Jag lever men är internettrött.
* Spirre lever men svullnaden vill inte ge sig och alltså är han fortfarande halt i traven.
* Förutom internettröttheten så har jag legat i förkylning i en dryg vecka.
* Jag har varit hos reumatologen - ingen inflammatorisk ryggsjukdom, ingen SLE, ingen RA, alltså kvar på ruta 1, med andra ord.
* De vill inte sätta mig på den medicin jag ville ha eftersom jag så ofta är förkyld = infektionskänslig och medcinen kan ge allvarliga infektioner. Istället vill de sätta mig på en medicin, Arava, som gör att jag nog kan strunta i att föda fler barn... Vilket fint val jag har att göra: 1) jag har kvar medicinen jag har idag, har hyfsat ont i lederna och är ofta förkyld samt jämt trött, 2) jag får en medicin som kanske minskar ledvärken och tröttheten men biverkningarna och riskerna är inte roliga då den har en extremt lång halveringstid, 3) jag får en medicin som tar bort ledvärken och tröttheten men som gör att jag kan dö i TBC....
* Arvid mår bra och säger nu "mamma, mamma, mamma!" typ tretusen gånger och jag tycker fortfarande att det är så gulligt att jag svara "ja-a!" tretusen gånger... :)

love me tänder...

Idag har Spirre varit hos hästtandläkaren.

Jag var lite nervös eftersom han inte blivit kollad i tänderna på två år och även om han inte hade så många blessyrer förra gången så var det ändå ett par och nu är han 14 år och kanske börjar tänderna bli lite mer slitna och så.... Kort sagt - jag var lite nervös både för att tandläkaren skulle hitta problem och för att det skulle bli många dyra behandlingar.

Men icke! Han var helt problemfri! Helt och hållet superfin i tänderna! Skönt! Inga sår i kinder eller tandkött och inga hakar. Hon slipade lite lätt på några tänder som hade lite vassa kanter, mest i förebyggande då de inte verkar ge några problem.

Det som var roligt var att en "ponnymamma" hörde oss säga att han hade så fina tänder och när hon då fick syn på hans bruna hörntand så säger hon "jag tycker nog att den där ser ganska ful ut"... :) Jag tyckte det var lite roligt eftersom vi är så fokuserade på att tänder ska vara vita, kanske tandblekning när nästa innegrej för hästar? Finns säkert redan i USA konstaterade vi sen... ;)

Men nu är Spirre snart i toppform, bara svullnaden i benet lägger sig. Nu är han kollad i kubik och allt i övrigt ser bra ut. Dessutom blev han vaccinerad idag så nu är det bara att tuta och köra när vi väl är igång igen!

puh!!!

PH vet i Timrå idag och goda nyheter!

Ultraljudet visar att visserligen är det en skada på gaffelbandet men det är inte en sträckskada utan mer en krosskada från en spark och det är bara yttersta delen av gaffelbandet som är åtgånget, mer än 95% av senan är hel, stark och jättefin! Det största problemet är en rejäl blödning som ligger mellan gaffelbandet och huden och det är antagligen det som gör mest ont och orsakar den lilla hälta som han fortfarande har i traven.

Så nu får jag börja skritta uppsuttet redan i morgon, Spirre ska ut i hage och om ca 14 dagar trodde vet. att vi är igång med lite lättare träning bara blödningen/svullnaden har gett sig.

Ooooootroooooligt skönt!

Dessutom fick Spirre mycket beröm för att han är lugn och klok, de gav honom inget lugnande inför ultraljudet eftersom de tyckte att han såg så lugn ut, vilket tydligen inte hör till vanligheterna. Och visst var han lugn, stod nästan blixtstilla med bakbenet under undersökningen. Det är roligt när man träffar folk som har sån hästkänsla att de på bara några minuter ser hur hästen är. Att vet. dessutom sa att Spirres senor och kota ser jättefina ut, torra och starka, är rena bonusen.

ovärt! som sofie skulle ha sagt

Den här veckan går liksom bara bort i små upphuggna bitar. Jag hinner inte arbeta ett jota.

Igår ringde de från labb kl. 10:30 och påminde mig att jag skulle ha varit där en timme tidigare... Skyndar iväg bara för att få vänta i 45 minuter på att få komma in... Det var säkert ingen kö alls 9:30... *suck*

Idag har jag en planerad sjukdag eftersom förberedelserna inför min ryggröntgen i morgon inte är så trevliga (=laxering). Så i morgon kl. 08:30 skulle jag ha röntgat ryggen och sen åkt tillbaka på jobbet för att jobba undan inför helgen eftersom jag ska iväg med Spirre till Timrå på fredag och har tagit semester.

Vad händer? Jo, i morse ringer de från röntgen och säger att jag inte kan komma för de har ingen personal... MEN JAG HAR JU REDAN BÖRJAT LAXERA, FÖR TUSAN! Äsch, då... Det slutade med att jag fick en tid i Östersund i morgon kl. 10:00. Det betyder att jag hinner åka dit och hem och sen är min arbetsdag slut....

Varför blir det så här? Att allt liksom kör ihop sig?

trött

Jag har varit himla trött ett tag nu. Tycker att allt bara går runt, runt och det finns mycket lite utrymme för att slappa eller att bara göra något oplanerat. Hela helgen gick bort i ett nafs, fattar inte var den tog vägen? Har någon sett den?

Jag gör samma sak varje dag oavsett vardag eller helg. Torkar/mockar skit, tvättar kläder, lagar mat, städar, håller tider, promenerar häst, skjutsar Arvid på spark, etc etc... Det enda som skiljer är att jag på vardagen dessutom sitter framför den här datorn i fyra timmar... Så när min knäppa pappa dessutom tyckte att jag skulle slakta hästen och börjar röra på mig mer så rann bägaren över. F-n vad arg jag blev. Det är mitt nyårslöfte - att sluta svälja ner skit och försöka vara alla till lags.

Igår hade jag dock någon timme med energipåfyllnad. Först tittade jag och Arvid på "tokiga hästar" i ridhuset (= löshoppning). När vi sen kom hem tog vi sparken och for ut på sjön i värsta vårvintervädret. Härligt både med motionen och friska luften!

Arvid är i sig en enorm energikälla samtidigt som han naturligt bättrar på arbetsbördan. Men ibland vill jag bara gömma hela mig i hans nacke och bara blunda och vara. Igår kväll tittade han på mig och sen la han båda sina armar runt min hals och gav mig världens jättekram. DET går utanpå ALLT.

rena stenåldern

Vet ni hur lite det finns om gaffelbandsskador på internet? Alltså hur lite som är matnyttigt? Jag söker efter info om senaste rönen för rehab av gaffelbandsskador men det är som vanligt - en massa andra som är i samma sits som mig som inte heller får några svar och allt som är skrivet bygger mer på gamla konservativa metoder som boxvila och försiktig skritträning.

Gah!

Hur många hästar får inte gaffelbandsskador varje år? Någon borde ju ha utvecklat en himla bra metod för att rehaba såna skador och tjäna multum på den.

Men jag har inte blivit alldeles tipslös. Genom att ta ett russin här och ett russin där så har jag kommit fram till följande:

* Linda med zinkaband eller BoT för att ta ner svullnaden som gör att cirkulationen i benet går ner. Problemet med gaffelband är att just den dåliga cirkulationen i senan gör att det läker långsamt.
* Brutalmassera skadade senan för att öka blodcirkulationen.
* Laserbehandling.
* Orudis Gel.
* Kyla.
* Vattenträning (får väl simma i Vattudalen till sommaren... :))
* Regelbundet lysa senan med UL för att se hur läkningen fortgår.
* Träna lätt när akuta delen är över för att senan inte ska läka kort och stel. Stega upp träningen lååååångsamt (tur man är gammal distansare).
* Boxvila i början men sen ensamgång i hage.
* Återfall är enormt vanligt så det gäller att på livstid sköta om benet samt anpassa träningen, men är det inte det jag redan gjort med Spirre i 10 år och det har ju fungerat?

Det jag INTE får reda på är när man kan börja samla hästen. De flesta pratar bara konditionsträning och styrka som för en löp- eller distanshäst, men hur mycket sliter samlande rörelser, eller är de bra för uppträningen? Ett gaffelband sliter ju mest vid rejäla kliv framåt, kanske inte lika mycket vid bärande? Funderar i AR-tankar och om det skulle kunna hjälpa...

Gaffel...!!

Equiterapeuten gick igenom Spirre idag och han var för ovanlighets skulle superfräsch i hela kroppen förutom vänster bakben. Där konstaterade ET att det ÄR en gaffelbandsskada, jag fick känna skillnaden själv mot det friska benet... *suck* Hur j-la mycket otur kan jag och Spirre ha?

Varför de inte såg skadan på ultraljudet är nog dels för att det var lite väl svullet då och dels att deras utrustning är lite gammal. Ska prova en annan veterinär på privatklinik snarast så får jag en klar diagnos samt en preliminär prognos.

ET gav lite tips på rehab och körde på laser på benet. Oavsett hur svår skadan är så blir det nog minst ett halvår innan jag kan börja rida på något så normalt sett och hur lång tid det tar innan han kan göra några mer samlande dressyrrörelser törs jag inte ens tänka på.

Fy vad jag vill gråta! Och det gjorde jag när jag var för mig själv i stallet i eftermiddag. Stod där på andra sidan boxgallret och lipade som en femåring. Skönt att få ur det, för då kan man gå vidare och se lite mer positivt på det hela. Jag ska inte kasta in handduken än!

oplanerad dag

Idag har varit en riktig "vi-tar-det-som-det-kommer" - dag. Först hade jag stallet och förutom det vanliga så byggde jag en liten utehage/-box till Spirre som han kan få gå ut i under tiden jag mockar och så. Därifrån kan han hälsa lite mule mot mule med Herkules vilket han verkade tycka om.

Sen for jag hem och somnade på soffan. Är förkyld på ett sådär riktigt bomullsstoppat sätt. Skorrhostar och bihålor och örongångar är helt svullna och gör att jag väser när jag andas samt knappt hör något när folk pratar. Under tiden jag sov skedde en onormal klimatförändring. Från -16 grader på morgonen till typ -2,5 på eftermiddagen... Eller sov jag egentligen flera dagar?

På eftermiddagen stoppade vi ner Arvid i sparklådan, vilket nog är en av hans favoriter nu, jämsides med skotern och pulkan, och tog en sparktur. Efter ett besök på Dollar så hamnade vi hos grannarna, ursprungligen för att bara säga glad trettondagsafton men det slutade med vin, whiskey, god rökt korv och korv och köttbullar till Arvid. Trevligt!

På väg hem sen så stötte vi på ett par kompisar som kom över och surrade en stund. Jag har precis sett en sjuk action - shoot eem up. Helt galen! Stuntscener som jag aldrig sett i en film förut och de tömde nog en hel ammunitionsfabrik innan den var slut.

Oplanerad slappdag, precis vad jag behövde!

I morgon kommer ET och kollar Spirre.

arbeta på egen hand

Jag har skott Spirre ikväll. Det är typ över ett år sedan sist men det gick bra! Trodde jag skulle vara mer osäker och ringrostig men det kändes som vanligt. Dock gjorde jag en klassiker - jag arbetade på egen hand. Skar mig i tummen när jag skulle slipa klingan... Och det strax efter att jag klagat på att den var så slö... :) Jag skodde bara bak, tar fram på tisdagkväll när jag vilat kroppen lite.

Men det är kul att kroppen är så pass bra nu att jag öht tänker på att sko. Synd bara att det beror på kortisontabletter och inte på att jag har blivit bättre. Kan ju inte äta kortison jämt.

Spirres ben ser en aning bättre ut men det går för sakta för att jag ska tro på att det är något lindrigt, tyvärr. Men jag hoppas fortfarande på en blödning. Men enligt mina erfarenheter så borde svullnaden då ge sig på två veckor, det är alltså på onsdag. Vi får se.

Kallt är det idag - i stallet var det 23,5 minusgrader när jag åkte hem nu och utanför Strömvallen var det -28. Brr!

gaffel, kniv, sked?

För två år sedan ganska precis, så bröt Spirre manken. Nu är han skadad igen. Fattar inte vad han har emot julhelgen? ;)

På juldagsmorgon hittade jag honom i boxen (var annars?) med vänster bakben stort som en timmerstock. Han var även halt i traven men inte i skritten och ömmade rejält när jag palperade senan.

Lindade dygnet runt i några dagar men det gav sig inte så dagen innan nyårsafton åkte jag in på ATG-kliniken med honom där de lyste senan med ultraljud samt röntgade griffelbenen. Där han var mest svullen såg det, som tur var, bra ut. Men lite längre upp såg vet. något skumt som KAN vara en gaffelbandsskada. Eller, med lite tur, är det bara ett ovanligt stort blodkärl.

Då gaffelbandsskador inte är att leka med (ca 70% av hästarna blir återställda men då efter mycket kontrollerad träning) så är Spirre nu ställd på boxvila, om vilket han inte tycker.. ALLS. :( 1-2 gånger om dagen promenerar jag eller Spirrellen honom ca 10 minuter. Dessutom får han Orudisgel på senan. Fortfarande är han svullen även om det lägger sig en aning efter promenaden. Inte skulle jag linda heller men jag tror att jag ska göra det ändå. Vet. sa att om man kan kan man göra det och jag tror jag vet hur man lindar efter över 20 år i branschen.. ;)

Läste lite om en undersökning av traditionella behandlingar av gaffelbandsskador och det ser inte optimistiskt ut om det är det. Visst blir 70% återställda men varför blir det de? Jo, för att återuppträningen är minutiös! Boxvila i upp till ett år och stegrande längd på promenaderna varje månad och så småningom uppsutten skritt, sen trav, osv...

Hoppas verkligen att det bara är en blödning, eller lymfangit, men han har ingen feber och de små mikroskopiska sår jag hittade känns inte som rätt orsak heller. Spirre har haft många sår i sina dagar och aldrig haft lymfangit, så det känns otroligt att det skulle vara det.

ET ska komma snart och det ser jag fram emot. Dels är hon duktig att känna på senorna, sen kan hon köra på lite laser så att det ökar genomblödningen och påskyndar läkning av vad det nu än är.

För att roa Spirre lite har jag dragit en aspstock i boxen och den verkar vara uppskattad, på ett dygn var större delen av den synliga barken avgnagd! Annars är han nog uttråkad, det är tur att han har damerna utanför fönstret samt vägen där det kommer förbi en och annan häst, hund och människa. Men han vänjer sig väl och när väl konditionen börjar gå ner så blir väl överskottsenergin mindre också. Kraftfoder får han nästan inget alls och det är ju tur i oturen då jag glömde köpa en säck i tisdags.

Ibland undrar jag om någon vill tala om för mig att jag inte ska rida? Nä, jag tror inte att jag är så paranoid som det låter för tänk på det här:

1. Jag får höftproblem vilket ställer till det med ridningen men jag biter ihop.
2. Efter graviditeten (som i sig förstås hindrade ridningen en del men det var ju beräknat :)) så får jag en aggressiv ledsjukdom som hindrar mig från att rida.
3. Efter operation av taskiga knäet och fina mediciner så kan jag rida igen men då lägger armbågarna av.
4. Eftersom Spirre inte ligger på på bettet så gör inte det med armbågarna just något, så då börjar jag få ont i mittfogen i bäckenet också.
5. Eftersom jag är smärtvan så skiter jag i det också och då beslutar sig den där någon för att då göra hästen oridbar...

Är jag paranoid eller inte? ;)