gårdagens mf

Igår var jag på julritt. Tre timmar på hästryggen och ute i en vackert snöig natur. Att sitta där och bara njuta av nuet, av hästens rörelser, frustningar, ljudet av hästben som pulsar i snön och förstås tystnaden. När alla ljud blir dämpade av all vit bomull som ligger på marken, i träden och och i luften då dagen bjöd på en jämngrå himmel.

Att bara sitta där och bara vara. Att inte vara på väg någonstans, att bara följa med hästen som i sin tur bara följer spåret efter de andra. Att inte bekymra sig om när vi kommer fram, hur långt vi ridit eller när jag ska sluta frysa. Utan bara ta in alla intryck, hur känns det att sitta här just nu? Hur känns kalla fingrar? Utan att bedöma dem som kalla, utan bara känna känslan av fingrar som är kalla... Och utifrån bestämma vad jag ska göra med dem (jag vill ju inte att de ska förfrysas! :))

Att inte fastna för länge i tankegångar som kommer och går utan hela tiden komma tillbaka till här och nu, till ljudet och rörelsen av hästen och göra mitt bästa att höra vad de andra säger när de säger det, men inte fästa mer vid det än vad de faktiskt säger. Det är svårare än vad det låter! Pröva! Att inte låta tankarna fylla i det som inte finns, det som vi kallar mellan raderna.

Tre timmars meditation, ridande meditation. Härligt!

God Jul!

fotodump

Jag har tömt kameran i mobilen och hittade några väl valda bilder som illustrerar livet det senaste halvåret.

Här är vi i början av juni och hopp om en vacker båtsommar finns ännu. Tyvärr blev det ont om både vackert väder och båtturer i sommar.

En mysig badpojke på en av de få fina dagarna (men det var ruskigt kallt i vattnet!)

Dunder och Arvid åker lyckligt karusell efter karusell.

Vi hoppar över resten av regnsommaren och kastar oss in sen september och mysigt besök hos farmarna på Öhn där Arvid fick en squash (pottypansquash, tror jag den heter på am'rikanska)

I slutet av september åkte jag med jobbet till Trondheim och besökte förstås Nidarosdomen. Är en alldeles speciell känsla därinne, som gjord för kontemplation och meditation.

Så gjorde min pappa långhelg den 21 september efter lång tids tuff sjukdom. Begravningen blev vacker, antagligen vackrare än han någonsin skulle ha begärt, om han ens brytt sig.

Jag, som Maria Montezami på StRK:s Halloweenshow. Öht har det varit en rolig hästhöst.

Sikhåvning allhelgonahelgen. En magisk upplevelse på många sätt och den här gången fick Arvid dela den med oss. Mycket roligt!

Gissa om jag blev paff och hajade till när Arvid sorterat sina leksaker. Fick en stark Poltergeist-känsla...

I november hittade vi äntligen en superfin säng till Arvid! Den är från slutet av 1800-talet.

Så igår, årets lussebak (som om jag brukar baka lussebullar, ha, ha! :)). Just de här är glutenfria.

Det här skulle man ju kunna tro är en datorgenererad bakgrundsbild från något fint bildprogram men det är faktiskt mitt vänstra pekfinger i genomlysning av mobillampan... Misslyckad bild förstås, men blev ju ganska fränt ändå... :)

utbrytarkungen

I torsdags hoppade jag Blaze på lektion för första gången. Dagen innan hade han hoppat från stillastående över ett plank på 1,5 ut ur hagen, så han hade inte så många ursäkter att komma med inför lektionen direkt... ;)

10 meter innan första hindret kom jag på att jag inte frågat hur han är att hoppa med... Men det var inga problem, han är sanslöst stark och spänstig för att vara så tung!

Lektionen gick bra, Blaze hoppade allt med spänst och det var bara jag som kände mig lite efter ibland, samt att vi fick fel galopp lite då och då efter hindren och det kändes mest slamsigt. Sen har jag skitsvårt att byta galopp på honom, känner liksom att jag inte har den där stora kroppen hundra med mig... :/

Mitt högerknä gillar inte hoppning så det var vilda protester därifrån men annars kändes det bara bra!

kandar

I går kväll red jag Spirre på kandar för första gången!

Jag visste inte hur han skulle reagera på två bett i munnen, jag har varit lite skeptisk till det men man måste ju pröva någon gång. Han har ju gått i många år på westernstången och på många olika bett, men två samtidigt?!

Men det var inga problem, han såg lite förvånad ut men började att smaska på både bridong och stång och såg rätt förnöjd ut.

I ridningen var det lite osäkert från min sida när det gällde att rida på två tyglar men jag tror jag fick till det rätt bra till slut. Red med en rätt lång och i början rejält glappande stångtygel bara för att känna lite på det och sedan kortade jag den succesivt.

Spirre reagerade mycket bra, han skärpte till sig lite och lyssnade fantastiskt bra så jag behövde egentligen knappt sträcka på stångtygeln.

Red lite LA:6-övningar - enkla byten, öppna-sluta delen och galoppsnurren. Sen gjorde jag några byten också och det gick rätt så bra, bättre än förra helgen iaf.

Förutom att Spirres lilla huvud blev helt täckt av remmar så verkade det fungera bra med kandar. Han var riktigt avslappnad och sträckte ut sig lång och låg automatiskt när jag längde tyglarna så han borde ha varit rätt förnöjd med det hela.

Nu ska jag börja spana efter ett eget, lite nättare, kandar så jag inte behöver låna av andra (tack Inga-Lill!). :)