Promenadresultat

Varje dag gör vi typ en grej... Mer än så kan man inte förvänta sig hinna med då man inte har en aning om när Arvid vill äta eller inte. Eller aning och aning, han äter rätt så regelbundet men ibland kan det bli någon extra matslurk mellan målen och det får man bara ta.


Så idag var en promenad in på byn den stora grejen. Vi gick i affärer och både fönstershoppade och även shoppade på riktigt. Det här är resultatet från dagens promenad:

En badanka från Adrians utförsäljning (5,50 kr!):

Den är inte lika häftig som Bettans men åas är den mest tänkt för Arvid...

Två fingerdockor från JoJo att roa Arvid med under hans få vakna stunder:

Familj

Så... Nu är vi en familj! Arvid föddes den 5 september (ja, jag åkte in den 4:e så det var allvar värkarna jag hade) och var 53,5 cm lång och vägde 3920 gram. Stor för att ha rymts i min lilla mage!

Men så har jag redan gått ner nästan alla kilon, väger nu lika mycket som när jag skrev in mig hos barnmorskan i januari.

Det känns roligt och spännande men också extremt förvirrande - är jag verkligen mamma? Ska jag vara det resten av mitt liv? En del av mig tror att detta är tillfälligt och att jag ska återgå till mitt gamla liv alldeles strax så det har inte helt gått upp för mig att detta är bestående och att jag ska vara hemma ett bra tag nu för att ta hand om Arvid.

Nu...?

Jag vill inte trissa upp förväntningarna. Framförallt inte för mig själv. Men faktum är att det är annorlunda idag. Ända sedan 10 i morse (nu är klockan kvart i två) så har jag haft värkar var 10 minut och värkarna har en annan karaktär än tidigare. De känns klart mer och sitter mer över ländrygg/mage än förut då de satt högt över magen bara.

Så nu ska jag ta ett varmt bad och se om de lättar eller om de är kvar efteråt. Är de kvar blir det nog ett samtal till förlossningen...

Återkommer.

Maguppdatering

Bäbisen är kvar. Kvar i magen, alltså.

I morse var det besök hos BM och allt ser bra ut. Så här ser magen ut nu i v.40+6:

Då och då har jag sammandragningar men precis när jag börjar räkna minuter emellan så avtar de. Retfullt!

Uppladdning

Vi har haft en lugn helg. En RIKTIGT lugn helg. Sett lite film, sovit i soffan framför TV:en, haft besök, varit på besök, osv...

Detta känns som sista uppladdningen inför förlossningen. Sen maskerar det vad vi egentligen gör. Vi väntar.

Igår stirrade plötsligt Simon på mig från andra sidan vardagsrumsbordet och sa: "Kläm ut den där nu!". Jag svarade att jag precis ångrade mig och vill ha med en annan coach på BB... :)