Tanne - pannkaka och förvåning

LA:3, förvänd höger andra bågen, Strömsunds Ridklubb 120811

I lördags var vi på Tanne och tävlade två klasser, först LA:3 och sen MsvC:1. Eftersom domarna där är kända för att vara lite mindre generös med poängen så hade jag som mål att nå 52 % i LA:3 och 50 % i MsvC:1.

Spirre kändes sådär på framridningen. Egentligen inga problem men han var inte lika framåt som sist. Programmet gick dock rätt bra, han hade inte något av schvungen han haft på senaste tiden och därför blev längningarna inte så bra, men däremot var galopperna bättre och vi lyckades få en 6:a på förvända högergaloppen! Det var det absolut bästa jag tog med mig från den här dagen! :) Dessutom fungerar äntligen skänkelvikningarna igen och vi tog 6:or på båda, också skönt! Fick 53,78 % och var mycket nöjd med det även om jag hade önskat att det känts bättre i ridningen.

Till msv så red jag fram rejält och Spirre laddade på och jag kände att det nog kan bli bra. La ifrån mig spöt, red in på banan och... pannkaka! Inget att driva fram, fanns liksom ingenting och ingen kontakt där fram. Efter 2-3 moment var jag redo att rida av banan och utgå, men jag är liksom inte den som ger upp så jag red på och det kändes verkligen markbundet och slött, jag orkade inte driva, Spirre hade somnat någonstans på vägen. Kan inte ens minnas att det var något särskilt som kändes bra, möjligen halten och efterföljande ryggning och att skolorna gick hyfsat ändå. Kände när jag red ut att om jag klarade 48 % skulle jag bli förvånad. Och förvånad blev jag - 52,98 %! Att göra det i msv på en riktigt dålig dag och med en något tuffare domare är jag extremt nöjd med, det borde innebära en rejäl höjning på en bra dag! Det enda som var rätt roligt är att Spirre fick en 6:a på gångarterna, vi som har kämpat så med detta!

Så då kan jag summera den här korta tävlingssäsongen efter fem starter att vi med råge har uppnått målet 55 % i LA (58,5% i LA:4) och även knäckt 50 %-målet i MsvC:1 (54,68 %). Känns himla fint, faktiskt, och jag är glad att jag vågade gå upp till LA och medelsvår, tydligen passar det oss som ekipage mycket bättre än programmen med långa transportsträckor, som tex LB:2. LA:4 som är väldigt klurigt passar oss utmärkt och det är nog mitt favoritprogram! :)

Nästa år är målet 60 % i LA och 56 % i msvC. Inför vinterträningen ska Spirre behandlas igen av ET, sen ska vi jobba mer på galoppen och schvungen/bakbensaktiviteten och i övrigt ska han hållas glad och skadefri. :)

Och till alla er som sitter med en udda dressyrras - alla kan gå medelsvår bara man har tålamod och vilja att lägga ner jobbet som behövs!

mål - check!

Igår var jag och Spirre tävlade hos Bräcke ridklubb. LA:4 var på schemat och sist jag red det programmet var drygt ett år sedan och då hade vi 54,68 %. Ett program som passar Spirre väldigt bra då det händer saker hela tiden, mycket korta transportsträckor och svårigheter som bakdelsvändningar, halt-ryggning-galoppfattning, mm. Det enda som vi har verkligt svårt med i programmet är de små galoppvolterna eftersom Spirre lätt tappar rygg och rytm i dom.

Det var vår favoritdomare som var på plats och som också dömde oss förra året i programmet så jag hade som mål att nå 55 %. Framridning kändes okej, Spirre laddade inte på lika mycket som han gjort senaste veckorna men det kändes som att det var en underlagsfråga - lite blött och tungt grus. Men annars var han mjuk, avslappnad och lyssnade rätt bra. Väl inne var underlaget betydligt bättre och jag kände att han tordes ta för sig lite mer.

Själva ritten var svår att bedöma. Vi gjorde allt och på hyfsat rätt ställe, det kände som att han längde lite även om det har funnits mer där på sistone, galopperna gick rätt okej bara tapp i rytmen på ett par ställen, men han hade lite taktinslag här och var, hade svårt att gå skänkelvikning undan högerskänkel (vill gärna försöka fatta galopp istället), osv, så det var svårt att säga hur det egentligen gick.

Min klubbkompis fick dryga 55 % och ledaren låg på 62 % så jag tänkte att jag nog hamnade kring 54 % och att jag nog ändå skulle var rätt nöjd med det.

Så jag blev rätt glad när jag hämtade mitt protokoll och såg att vi hade fått 58,5 %!!! :D

Jag har världens bästa häst, min lilla arab! :)

Slut på hästsemestern

Imorgon tar Spirres semester slut och ikväll skjutsade jag honom tillbaka till ridskolehästarna i deras enorma beteshage med troligen den absolut vackraste utsikten någonsin. :)

Spirre såg ut att bli glad att träffa alla kompisar igen och gjorde bara en kort paus i hälsandet för att säga hej då till mig.

Inte så långt "hej då", redan på torsdag är han min igen och på lördag eller söndag ska vi rida hoppträning för Kia, vilket ska bli superkul!

Nästa tävling är i Bräcke i september och då ska jag rida bara LA:4 har jag bestämt mig för. Vill inte träna in ytterligare ett program så jag skippar msvC:2.

Ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen och träna på bestämda dagar. Jag kommer att rida på tisdagar det här året, vilket passar superbra då jag kan få en paus fram till helgerna så jag kanske kan rida både fredagar och söndagar. Höftområdet är som förut, trots kiropraktisk behandling och massage av triggerpunkter varje kväll. Inte så kul, men jag börjar bli van det här nu och det verkar inte förvärras, det håller sig på den här smärtnivån och då kan jag hantera det iaf.

Debut - på riktigt!

Det här inlägget skrev jag i januari och jag kommer fortfarande ihåg känslan, en helt underbar känsla, att jag och min lilla arab lyckats nå dit trots diverse hinder (förutom att han är arab, då ;))

Foto: Maja Gahlin

Så igår debuterade vi Medelsvår C "på riktigt", det var dessutom vår första regionala tävling i dressyr! Och jag förundrades efteråt över hur anpassningsbar man är som människa och med Märeth filosoferade jag en stund över om det är detta som är utveckling. För den känsla som jag hade i januari, att vi nått fram till något som jag alltid trott varit ouppnåeligt, den var mycket mildare nu, trots att de ju nu var "på riktigt". På sex månader har något hänt, jag har landat i det förra målets uppfyllelse och hittat nya mål.

Jag är fortfarande otroligt nöjd och lugn med att ha nått till medelsvår C och med ett resultat som är mellan med tvekan godkänt och godkänt (54,68 % - ja, EXAKT samma som i januari... ) jag vill inte högre i nivå, nu vill jag bara att vi blir bättre på den här nivån. Men jag har inte samma känsla av att vi gjort något totalt överraskande trots att jag hade årets mål på att rida på minst 50 % i msvc och vi nu låg 4,5 procentenheter över det målet. Alltså måste vi ha utvecklats sedan januari, jag har landat i det som då var ett lyckorus, jag har anpassat mig.

Förra året gjorde vi två mer eller mindre katastrofala starter i LA:3 och jag konstaterade att det är ett program som verkligen inte passar Spirre, vi hade som mest 50 %. LA:4 lyckades vi bättre i då och det är ett program jag verkligen gillar, lite mer som msvC. Igår slog vi även personbästa i LA:3 och fick 53,87 % och det i en ritt som var rejält ojämn, vi hade allt från en 3:a till en 8:a (skritten och med slutomdömet "mycket bra skritt!" :D). Så alltså har det hänt något på ett år.

Och detta trots att Spirre är rejält oren i galoppen stundvis (inte jämt som tur är) och det är detta vi måste fortsätta att arbeta på och nya mål är att förbättra oss en procentenhet i taget. Nya mål är alltså 55 % i LA:3/LA:4 och msvC:1, så arbetar vi oss sakta uppåt och med fokus på att förbättra grundgångarterna (inte skritten då som är MYCKET BRA och belönas med 8! ;))

Två sista veckorna innan tävlingen har jag inte skrivit ett ord här och det är medvetet, det har känts skit att rida! Det är nog flera faktorer som spelat in även om det säkert är en viss prestationsprinsessa som knackat försiktigt på axeln, så mitt största mål för gårdagen var att på framridningen försöka hitta tillbaka till den underbara känsla vi haft så länge tidigare. Och det gjorde vi, men absolut inte själva, utan med hjälp av snälla, underbara Theresa som kom och coachade alla oss elever på framridningen. Ett par små övningar, inte många ord men vilket resultat! Är mest glad för detta faktiskt, skit i procenten på programmen, men att vi hittade tillbaka till varandra, jag och Spirre, och hittade självförtroendet igen, det var värt hur mycket som helst! Mest stolt över mig själv är jag att jag struntade i hur alla andra gör och istället red jag på träns och i allroundsadeln(!) för att det kändes bäst för oss. :)

Träning bland flugor och brems

Idag red vi ett dressyrpass på lägdan och Spirre går verkligen bra nu! Superfin i formen och stadig på tygeln, galoppera har aldrig varit så här bra förut och han känns glad! Hoppas det håller i sig för då blir det roligt den 11 augusti, jag har anmält till både LA3 och MsvC så det blir spännande!

Mobil

Testar att lägga in från mobilen. Fungera det här så kanske vi det blir lite bättre uppdaterat här!

En underbar känsla

I lördagsmorse, tidigare än vad som borde vara lagligt, satt jag på hästryggen för ett dressyrpass för min tränare.

Spirre kändes pigg och glad i framridningen och även jag var hyfsat okej.

Spirre har ingen längning i sin trav att tala om, alltså han är liksom inte skapt för att trava på det sättet, hans naturliga gångart är ju egentligen snabb galopp... Så jag ville träna lite längningar och hitta lite träningssätt för detta. Förutom det gällde det att fortsätta att få honom att sätta under sig mer bak.

Och vilket härligt pass det blev! Spirre brukar normalt sett hitta femton olika ställen att sätta bakbenen på förutom inunder sig, gärna bredda dem som en travare, och det brukar ta halva passet innan han säger "men okej, då, jag sätter väl dem under magen då!". Men nu räckte det med första samlingarna i trav så satt de som en smäck på rätt ställe! Jag riktigt kände hur ryggen höjdes under mig och det gav ju helt nya förutsättningar för träning.

Spirre kändes glad och arbetsvillig och kanske, kanske, vi har lagt det där diffusa bakom oss nu, kanske att det var stora blodmasken som var boven i dramat och när den nu är borta och det finns nytt, härligt friskt gräs att äta, så blir Spirre frisk och glad igen!

Vi tränade också på längningarna som sagt, jag fick rida öppna på långsidan och ur den samlingen rida längning på hörnlinjen mot kortsidan omväxlande med att öka på långsidorna. Viktigt att jobba honom rejält under sig och ur det öka. T sa att han tar i fint med bakbenen men får liksom inte till det i bogarna. Ska träna på boggymnastik i sommar så blir det nog bättre!

Härligt pass som gav en fin och härlig känsla både i kropp och själ och Spirre gick nöjd och glad till betet och stoppade mulen djupt ner i gräset!

Våryrsel

Hinner inte skriva här och ser att det nu är nästan två månader sedan sist. Dags att lägga ner?

Kort sagt så är iaf Spirre bättre nu, har fått homeopatmedicin samt tillskott av magnesium och kisel samt ytterligare en behandling av ET.

Ny sadel blev det också. Hittade en Globus Loke 36 i längd 16,5" så det var ju lyckat!

Spirre går på ridskolan som vanligt fram till efter midsommar då han ska få ta av skorna och vara häst i en månad innan han sätts igång igen inför lagdeltagande i divsion II för ridklubben. Hoppas, hoppas att han är bättre då så att jag känner att vi kan köra på så här och jag inte behöver ta större beslut om framtiden.

Dags för designändring - det här var inte så snyggt ändå...

från förtvivlan till hopp

Under de senaste veckorna har jag hunnit med flunsan, "utdömning" av Spirre, påskhelg och lite ridning.

Spirre hade besök av equiterapeuten då jag misstänkte låsning i länd/bakdel. Det hade han mycket riktigt också, men även rejält ont i hela vänster fram (bog till kota) vid böjning samt att han bedömdes uppgiven och att han biter ihop och gör det han ska men att han alltså har så ont att han egentligen inte vill.

Det kom lite som en chock för mig. Hade det varit förra vintern hade jag inte blivit förvånad men nu upplever jag att har en häst som är bättre än någonsin, trots sina 17 år.

Jag har bokat in en konsultation med homeopat iaf så får vi se vad den säger.

Spirre fick iaf vila hela påskhelgen och påsklovsveckan. Satte igång honom i helgen med uteritt och då kändes han fin (fast det gjorde han ju innan också). Sen har han gått lektioner som vanligt i veckan och ikväll har jag själv ridit lektion på honom.

Och vilken skillnad på galopperna! Nog märks det att han har haft en låsning i ländryggen och att den nu är borta! Inte längre så oren i takten och kändes väldigt avslappnad och fin. På uppvärmningen gick han och "småpratade" hela tiden, små läten, lätta frustningar och hördes iaf väldigt nöjd. Vi red sidvärts, serpentiner, enkla byten och bakdelsvändningar och han var otroligt rörlig och fin.

Så nu får jag hoppas att homeopaten inte har lika tuffa saker att säga och att han faktiskt är på väg åt rätt håll.

Ketchupeffekten

Arvid, som haft 40 graders feber i flera dygn, är äntligen feberfri, pigg och glad!

Först ingenting, sen ingenting, sen allting. Efter att knappt ha tittat på Spirre så har jag alltså ridit lektion i torsdags, hållit lektion igår och ridit ut idag!

Det har gått riktigt bra också. Visst, det är långt kvar tills att det är normalt, men jag behöver iaf inte svimma av smärta när jag sitter upp.

Igår blev det rida-utan-träns-lektion för E på Spirre. Riktigt roligt att visa en ny värld för någon och när hon kunde stanna Spirre för bara sitsen, rida serpentiner runt koner utan att fuska med halsremmen så var det riktigt kul att se. Från att knappt våga släppa tyglarna till att rida helt utan tog inte lång tid.

Idag red jag ut med I-L och Zixten. Det var urlänge sen som jag red ut på Spirre och han var förväntansfull direkt. Det blev en lite galopp i uppförsbacke och Spirre laddade som en galning och undrade förstås varför jag inte släppte honom - Zixten vann ju! :)

Skönt att både naturen och en själv börjar tina fram nu, även om det idag var minusgrader igen.

Ruter-övning

Red lektion igår kväll och var inte så himla uppåt innan då jag fortfarande har ont, men antagligen har både laser och TNS hjälpt eller så är det bara att jag inte ridit på så länge, för det gick riktigt bra! Gjorde ont bara första fem minutrarna sen kunde jag rida riktigt bra - det var länge sen!

Vi gjorde en övning som vi kan kalla Ruter. Vi red alltså som i en ruterform där vi red skänkelvikning, bakdelsvändningar och rakt spår med byte vid varje kon. Först i skritt, sen i trav och sen i galopp! Svårt att få flyt i skritten, svårt med bakdelsvändningar i trav men gud så roligt det var att rida i galopp! Spirre gick riktigt bra i vänster galopp men i höger tyckte han att det var riktigt jobbigt men han kämpade på.

När vi sen travade av så har jag nog aldrig hört fler och högre frustningar från våra hästar än då! Tydligen tog det riktigt bra och Spirre kändes fin och mjuk genom hela kroppen.

Han var lite spänd i början och hade lätt att komma upp över tygeln men till slut så hittade han sig och det var rätt fränt att göra bakdelsvändingen,eller piruetten, i galopp. I höger fick jag tydligt visa vägen med tårna, genom att släppa inner ben och liksom peka med foten dit vi skulle, då vände han jättefint.

Riktigt roligt att vara igång igen, hoppas att det håller i sig nu!

jag rider inte ergo jag skriver inte

Jag har faktiskt nästan inte ridit alls senaste veckorna. Smärta i enorma mängder gör att både humöret och kroppen inte vill.

Men förra torsdagen red jag faktiskt markarbeteslektion och det gick ovanligt bra så vad gör jag då? Jo, jag kunde inte hålla mig utan bokade träningstid för T på fredagkvällen, alltså dagen efter.

Dumt. DUMT! Trodde jag dog en liten stund på framridningen då jag försökte vinkla om vänsterbenet så att jag inte rullade på baksidan låret så mycket. Aj. Mycket aj. Jag tror jag kräktes lite i min mun och tårar gjorde blicken så suddig att Spirre hamnade i dimma.

Men det blev bättre när jag blev varmare och underbara T, som vet exakt hur det är att rida med smärta, designade en övning för oss som gjorde att jag inte behövde påfresta min kropp så mycket men Spirre fick jobba rejält med bakkärran.

Vi började med att skritta på fyrkant och vända på bakdelen i varje hörn. Sen övergick vi till bakdelsvändning helt om och det övergick sedan i vändning helt om och i vändningen fatta galopp (som en stillsam roll-back, typ), galoppera några steg och sen bryta av och börja om. Gjorde egentligen bara det, förutom något avbrott i trav med skänkelvikning på diagonalen. En bra övning som visade att Spirre har lite svårt att ta i på rätt sätt med höger bak. Jag tror fortfarande att han har en SI-kompression på vänster sidan. Måste ta itu med detta och ringa ET.

Nu har jag börjat med laserbehandlingar två gånger i veckan och nästa vecka får jag nog börja med ledmedicinen igen så hoppet är inte bort än! :)

Vad gör man inte för att få rida?

Red lektion i torsdags men det är ju inte ens roligt att berätta om då det bara blir smärta, smärta, smärta... Red hela passet men var j-ligt nära att kliva av vid flertalet gånger. Så fort jag öht försökte sitta normalt i sadeln och slappna av så gungade det till lite okontrollerat i höftområdet och det känns verkligen som att någon kör en morakniv in i benet och skär av nerverna ända ner till foten. Vänster värst men höger inte långt efter.

Men jag har varit till sjukgymnasten idag och hon säger att det är bra att jag rider ändå, för det är troligen enda gången då musklerna får en rejäl töjning. Och det är ju så att rida är det jag vill göra och då gör jag vad jag kan för att få kroppen att fungera så att jag ska klara av det, så ridningen blir en drivkraft åt rätt håll.

Men nu är jag fast i en negativ spiral. Jag skulle behöva slappna av i musklerna för att de ska sluta inflammera, men slappnar jag av så har jag inte kontroll över rörelserna till 100 % och då finns risken att det gör omänskligt ont lite då och då, så då spänner jag hela muskelkorsetten och då blir de än mer inflammerade och smärtan ökar och musklerna spänner sig ännu mer... *suck*

Så nu siktar vi in oss på smärtlindring, utprovning av TENS-apparat om två veckor och sen måste jag leta reda på någon som kör laser på folk i närområdet. Tydligen gör jag alla gymnastiska övningar och stretch som är verksamma så jag kan inte göra så mycket mer på det området.

Så hur gick egentligen lektionen då? Ja, Spirre var i vanlig ordning en riktig gentleman, det kan inte ha varit lätt att ha mig på ryggen första 20 minutrarna. Vi red klockan och galopperade en hel del och rätt mycket i förvänd. Spirre överraskade med att gå riktigt stadigt och bra i galopperna, kul!

två pass dressyr

I torsdags blev det dressyrlektion (jippi!) och jag valde att rida på kandaret. Spirre kändes mjuk och harmonisk och det blev en toppenlektion trots att jag här väldigt stel och öm nu.

Vi red klockan i galopp och trav, timglaset i trav och så galopperade vi på volt och minskade/ökade volten. Vänster galopp var himla bra, höger lite kantigare men med lite kittel med spöt på bakdelen då och då så gick det iaf behålla galoppen avslappnat och lugnt.

Längtar lite efter sommar nu.... Iaf efter värmen

Ikväll har jag ridit ett dressyrpass själv på tränset. Planen var att jobba galopp för att stärka den så efter uppvärmning samlade jag lite med hjälp av galoppfattningar på volt och sen bibehållen galopp och övergång till förvänd, jobbade omväxlande stora volter och fyrkantsspåret.

Sen gjorde jag något som gör att jag vill slå mig i huvudet med något riktigt hårt. Jag har inte tränat byten på hundra år men jag "skulle bara provat lite"... :/ Höger-vänster är förstås inga problem men vänster höger gick så där, han gjorde ett bra byte och då skulle jag ha slutat där och inte fortsatt! *slå, slå, slå mig i pannan* Men naturligtvis så tänkte jag att "jaha, om det går så här bra kan vi rida några till" och det kunde vi inte, så då red jag några ännu fler för att jaga det där bra bytet så till slut fick jag nöja mig med ett halvbra... Skit!

Nåja, det blev inte spänt som det brukar bli och jag var rätt lugn och tog pauser men ändå... *suck* Och av så mycket galopp ramlade jag ner bra i sadeln men jädrar vad det gjorde ont efteråt! :/

Två pass i ett inlägg

I söndags red jag ett dressyrpass på Spirre som kändes underbart skönt av en anledning. Nu har jag inget mål som hägrar i fjärran, jag har ingen tävling vi ska vara med på förrän i maj, så jag kunde bara jobba på med det som behöver förbättras just här och just nu! :)

Red inte så länge, ca 45 minuter och jobbade mest med att få yttersidan på plats och sen få aktivitet i bakbenen. Jag har ju ett tag ridit framåt eftersom jag inte ville ha Spirre i någon sorts halvpassagetölt inne på tävlingsbanan men nu får han verkligen jobba så och han gick jättebra. Jobbade lite galopp också, eftersom det är galopptakten vi måste få ordning på. Jobbade lite förvänd, lite små volter, och växlingar mellan samlad galopp och arbetsgalopp.

I kväll har jag ridit markarbeteslektion på Spirre och det i en mer nybörjargrupp. Där styrs man lite mer hur man ska rida och då upptäcker jag andra saker. När jag inte måste tänka ut själv var jag ska härnäst så kan jag jobba mer på att göra detaljerna i det jag gör mer perfekta. Rätt skönt faktiskt!

Det som inte var skönt var att min vänstra höft inte alls gillade tanken på hoppning men det gick bättre i galopp än i trav. Spirre gick fantastiskt fint ikväll och känns hur stark och mjuk som helst. Hoppas vi kan hålla i det nu och kunna träna bra ända fram till maj.

Debuten i medelsvår

Inte så tokigt om man bortser från att vi inte kan galoppera i takt... Men det ska vi jobba på! :)

Myskväll i stallet

Jag tog med mig Annica till stallet för att hon skulle få mysa med Spirre och massera honom medan jag mockade.

Spänningarna släpper!

Supermysigt!

.

En milstolpe

Spirre och jag har idag debuterat i Medelsvår dressyr. Fatta. Medelsvår dressyr. FATTA!!! :D

Ja, jag vet. Det var klubbtävling, det är egentligen inte medelsvår utan LA:6 (om man nu ska jämföra bakåt i tiden) och vi gjorde inget godkänt resultat. Men vet ni - det skiter jag i. Jag har tävlat medelsvår dressyr!!!

När jag var liten och började med hästar så fanns inte det här ens i min vildaste fantasi. Då sträckte sig min fantasi till att ha en egen häst att lulla i skogen med. När jag många år senare har en egen häst så var dressyr något man red för att det var bra för hästen, jag och Spirre (en arab!) skulle aldrig ha något att göra på en tävling högre än möjligtvis LB. Medelsvår det var något som de riktigt duktiga red. Och på kandar - bara en sån sak.

Nu när jag börjat träna dressyr mer intensivt de senaste åren så har drömmen om medelsvår börjat finnas där (tack för det, Caroline! :)). Men förutsättningarna är annorlunda nu. Nu kan Spirre gå riktigt bra stundtals men jag har för jobbigt med kroppen och hela tiden de senaste fyra åren har det funnits i bakhuvudet att jag snart måste sluta rida, höfterna kommer att lägga av helt och jag kommer öht inte att ta mig upp i sadeln. Så det senaste året har medelsvår blivit en demon, något jag måste få till innan jag måste sluta rida, bara för att ha kunnat säga "jag har ridit medelsvår".

Så händer det nu, då. Plötsligt har jag anmält mig och jag har haft ångest och tvivel i flera veckor - `"vad har vi där att göra? Han kan ju inte ens gå en godkänd LA?". Samtidigt väljer kroppen att bli riktigt förbaskat dålig. Men nu förstår jag att det var det som gjorde att jag aldrig blev nervös, för jag hade noll förväntningar på oss.

Så går vi in och han känns bättre och bättre genom programmet och sista biten kändes underbart bra. Väntar på resultatet och när det kommer - 54,68% - släpper allt. Alla tvivel, spänningen, stressen att få det här gjort, överstökat, ja, allt!

Nu känns allt så lätt, vi har inget vi måste prestera, någon tröskel vi måste över, inget mål vi måste nå. Nu kan jag lugnt fokusera på träningen, fokusera på att förbättra oss där vi är utan att känna att jag måste göra något innan jag inte kan rida längre. Det är SÅ SKÖNT! :)

Jag har en arab som har tävlat medelsvår BÅDE i dressyr och distansritt. Det ni! :)

Markarbete

Jag tar uppenbarligen inga bilder på min häst längre, detta måste ändras på. Bilden ovan är urgammal och det är dessutom bästa Mariell som tagit den.

Red Spirre på markarbetslektion ikväll och jag kunde verkligen inte rida normalt, så j-la ont har jag. Men min underbare springare tog det för vad det var och lyssnade så gott han kunde på mig och gick därför riktigt bra ändå. Ont efteråt också, inte bra... :/ Nu ska jag se till att få massage innan jag stänger ögonlocken. I morgon blir det Storsjöbadet och sedan Djungelhuset. Hoppas de har en riktigt mysig, varm bubbelpool att mjuka upp min kropp i! :)

programträning och smärta

Igår var enda chansen att träna programmen inför söndagens tävling. Jag har varit rejält stel och öm på sistone och efter torsdagens lektion sov jag dåligt på natten pga värk, och det händer inte så ofta så jag valde att låta min extraryttare Emilia ha Spirre fredag och lördag istället.

Var lite taggad för ridningen igår men direkt jag satte mig i sadeln skrek hela bäckenet och framförallt vänster höft. Bet ihop och skrittade fram men kände mig nästan yr och hade någon pratat med mig hade jag nog inte svarat... Kändes en anings bättre efter en stund och började då trava fram - aj, aj, aj, aj! Men jag tänkte att går inte det här nu är det ingen idé att rida tävlingen nästa helg så jag red på en stund till.

När jag väl blev varm i alla muskelfästen så gick det bättre så jag klarade att rida hela passet och rida igenom både LA:3 och MsvC:1. Det tog dock lång tid, långt över timmen, dels för att det tog så lång tid för mig att komma till ridning och dels för att vi var fem stycken inne och då får man vänta lite innan det går att rida igenom programmen. :) Kul med aktiva ryttare!

När jag började att träna på galoppserpentinen (förvänd) så kände jag att så fort jag tog den minsta förhållning (red på kandar men med rätt slak stångtygel) så fick Spirre 15 ben. Eftersom det varit så här ett tag så kände jag att jag måste försöka komma igenom det, så jag höll om med benen och förhöll i tygeln och han fick 35 ben men jag lät honom få det, satt bara kvar och drev fram i öppna i galopp och till slut insåg han att jag inte ville något komplicerat så då släppte han och hittade takten igen. Kändes lite bättre i galopperna efteråt och när han blev varm så genomridningarna gick riktigt bra faktiskt! Jag tycker att han ryggar lite för hastigt men om jag kommer ihåg det på tävlingen så ska jag hålla om lite mer och vara extra försiktig i handen. Det blir ju inte så mycket av mellan- och ökade gångarterna men det hade jag ju inte riktigt förväntat mig heller, galoppökningarna var hyfsade både i form och balans. En annan sak att tänka på är att driva fram i trav och hålla fram handen eftersom han gärna tror att han ska trampa så fort jag sitter till i sadeln och då blir det mer tölt än trav...

Det är jobbigt för hjärnan att rida

Ikväll var det ridlektion och en övning som fick hjärncellerna att arbeta. Vi kan väl säg att det var en hel del öppna, följt av en kort sluta, några skrittsteg, lite mer öppna och lite mer sluta och.... Ja, ni förstår.

Men vi fick mjuka och avslappnade hästar! Jag red Spirre på kandaret och han kändes mer bekväm med det idag. Kanske det berodde på att jag tog stångtygeln redan vid framridningen och inte bara lät den hänga. På det sättet fick han lite längre tid att acceptera det och inte något som kom tvärt.

Spirre kändes fin, men fick några märkliga gångarter i både trav och galopp då pressen blev lite större, men det får vi jobba oss ur. Lite överambitiös och försöker fatta galopp eller trampa när det bara gäller att trava framåt.

ringrost och framsteg

Dressyrträning för första gången på fyra månader och visst var jag lite ringrostig men Spirre hade bättre vänstergalopp, hade fått ordning på yttersidan så nu jobbades det en hel del med att hitta böjning i bålen och jämnt stöd i båda tyglarna.

Träningen gick bra och jag har fått lite mer inspiration. Dessutom så chockades inte Theresa alltför hårt när jag sa att jag skulle starta MsvC:1 på klubbtävlingen om ett par veckor.. :)

Blogga eller inte blogga, det är frågan

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg. Jag velar tid till annan om jag ska sluta med den här bloggen eller om jag ska göra något mer av den och i tomrummet av min obestämdhet så blir det inte bättre än så här.

Men jag kan väl iaf berätta att Spirre är igång igen sedan någon månad, haltfri, pigg, glad och lite rund. Känns väldigt fin att rida, som att han vilat bort alla stelheter och snedheter.

Vi har en ny sadel, inte för dressyren men väl för hoppning och uteritter. Jag fick tag i en fin gammal Loke som är makalöst bred och ligger bra på Spirre. Han verkar trivas med den också och jag får lite variation mot den breda dressyren som jag ändå avgudar. Det gör tydligen de andra i stallet också eftersom jag tror att 2-3 andra lånar den stadigt i brist på dressyrsadel. :) Vem kunde tro det om en bespottad bomlös sadel? ;)

I mellandagarna red jag hoppträning för första gången på typ tre år. Det var kul och nyttigt då vi jobbade främst med att få mig att släppa knäna och ta stöd i stigbygeln istället och inte rida så våldsamt i lättridningen så att jag direkt motarbetar Spirre i ryggen. Det var jättesvårt för mig att våga släppa knäna då jag nu också är mer "smärtig" än vanligt pga många infektioner och lite ledmedicin.

I går red jag lektion på Spirre och vi red lite mer brutaldressyr, dvs sånt jag gillar bäst. En rolig övning där vi konstant växlade mellan "framdelsvändning" i trav, skänkelvikning, rakriktning och byte av ställning och galopp på korta sträckor. Svårt men nyttigt eftersom man då fick kvitto på hur väl hästen lyssnar på ens skänklar. Red Spirre på kandaret och han var lite ringrostig mot det men jag tyckte att han svarade bra ändå på övningen.

I morgon är det efterlängtad dressyrträning för Theresa. Hoppas att jag kommer igång och bloggar mer nu då, när jag kommer igång och rider lite mer och satsar inför nästa tävlingssäsong!