I går var det Halloweenshow på ridklubben och jag och långben (Märeth) red en westernspegelritt på våra supersnygga hästar som för kvällen hade pärlor i man och svans och var rejält putsade!
Vi illustrerade valet i USA med Sune som Barack Obama och Spirre som den bleke John McCain. Märeth och jag var fruarna som egentligen är de som styr. Undra om originalen skulle gilla den jämförelsen? ;)
Bra gick det iaf även om jag tycker att jag och Spirre skulle ha kunnat göra det bättre. Spirre blev supertaggad och var direkt svårriden och ville helst stå på bakbenen. Men jag såg på filmen efteråt att det såg mycket bättre ut än det kändes förutom att spinnen blev pannkaka. Inga bilder har jag men kanske har Sofie det på sin blogg snart?
fredag 31 oktober 2008
lord, I lift your name on high
I onsdags sjöng jag för full hals hela dagen.
Ja, allvarligt!
Vi hade friskvårdsdag och jag hade valt att sjunga gospel och ni tror mig säkert inte riktigt, men det var ett av det fränaste jag gjort någonsin!
Tänk er 70 pers som var och en inte är någon sångbegåvning men som tillsammans bildar en fullstor kör som sjunger trestämmigt. Enormt maffigt och jag hade ståpäls hela dan!
Får ni chansen någon gång så prova!
Ja, allvarligt!
Vi hade friskvårdsdag och jag hade valt att sjunga gospel och ni tror mig säkert inte riktigt, men det var ett av det fränaste jag gjort någonsin!
Tänk er 70 pers som var och en inte är någon sångbegåvning men som tillsammans bildar en fullstor kör som sjunger trestämmigt. Enormt maffigt och jag hade ståpäls hela dan!
Får ni chansen någon gång så prova!
söndag 26 oktober 2008
the legacy of Mariell
I dagarna två har jag ridit dressyrträning för Heidi Öberg, Lövsta Stuteri.
Helt otroligt vad bra det har gått! Jag skriver ner lite vad jag ska tänka på här så kommer jag också ihåg det själv framöver, istället för att skriva ner det på flera ställen. :)
Men först kan jag bara tala om som riktmärke för hur bra det egentligen gick, att jag har ridit förvänd galopp (höger) i varv på varv på varv på fyrkantsspåret och alltså också gjort hörnpasseringar i förvänd, med en sagolikt avslappnad häst. Så länge och så bra har jag aldrig ridit förvänd, ärligt! Dessutom red jag idag, andra passet, en vänster galopp som var lika bra som höger galopp och det är otroligt. För hur mycket jag än ridit i den galoppen hittills så har jag ändå inte nått samma resultat som idag. Det viktiga var nämligen uppfyllt - att Spirre var avslappnad och eftergiven och hade enbart fyra ben och en mycket rund och fin galopp. Jag som allvarligt trodde att det var något fel på honom!
Så detta har jag lärt mig/ska jag tänka på:
1. Jämnt stöd i tyglarna men med mjuka händer, mer stöd i höger i höger varv och även lite stöd i höger i vänster varv (han skjuter ut höger bog). Inga glappande tyglar! Men ge efter när han verkligen blir eftergiven och då bli väldigt mjuk och fin i händerna.
2. Håll om med benen och driv ganska bra, iaf i början tills att Spirre slappnar av och blir eftergiven. Fortsätta att hålla om även när jag kan ge eftergift i tygeln så att han blir rundare i gången.
4. I galoppen låta det gå i övertempo i början så att han hittar tempot och rytmen.
3. Sök först avslappning och eftergift genom att rida på längs fyrkantsspåret och någon stor volt här och där.
4. När avslappning och eftergift sitter där så kan jag träna förvänd höger och att kontraställa i vänster galopp så att höger bog puttas in. Kan även kontraställa i trav för att få lite hjälp innan galopparbetet.
5. Vid volt till höger, speciellt i galopp, kan jag behöva kontrollera att jag ger efter i min starka vänsterhand så att Spirre får plats att galoppera på volten.
6. Måste vara nog med att verkligen växla tyglar, tex vid övergångar i serpentiner.
Om Spirre kommer upp och blir spänd så gäller mjuka men stadig händer med ett stadigt stöd och ev böja inåt lite och stadiga skänklar som håller om, inte som bankar!
Enkelt och självklart, eller hur? Men att något så enkelt kan ge så mycket resultat hade jag svårt att tro fast att jag såg det i sommar när Mariell red honom för Heidi men nu förstår jag det verkligen. Om jag sen när detta sitter vill börja göra lite mer i galopparbetet, tex (traven går bra att göra en hel del i redan nu) så måste jag gå tillbaka till den här grundridningen om Spirre blir spänd! Och det måste jag hålla!!!
Det känns iaf jättebra att det har gått så otroligt bra i helgen och nu ska jag hålla mig till den här ridningen och se hur långt vi kommer innan jag känner att jag behöver hjälp igen eller att vi behöver komma vidare. Synd att Heidi kommer upp så sällan men jag får rida för andra däremellan när jag känner att jag vill ha mer input!
Är supernöjd med helgen och det som känns bäst är att Spirre verkar nöjd och glad också, han valde nämligen självmant vägen upp till ridhuset i morse. :)
Och kroppen, då? Jo, jag hade jätteont innan gårdagens ridning men det har faktiskt släppt lite till idag. Ont i knäet och ont i armbågen men inget som inte går att hantera.
Helt otroligt vad bra det har gått! Jag skriver ner lite vad jag ska tänka på här så kommer jag också ihåg det själv framöver, istället för att skriva ner det på flera ställen. :)
Men först kan jag bara tala om som riktmärke för hur bra det egentligen gick, att jag har ridit förvänd galopp (höger) i varv på varv på varv på fyrkantsspåret och alltså också gjort hörnpasseringar i förvänd, med en sagolikt avslappnad häst. Så länge och så bra har jag aldrig ridit förvänd, ärligt! Dessutom red jag idag, andra passet, en vänster galopp som var lika bra som höger galopp och det är otroligt. För hur mycket jag än ridit i den galoppen hittills så har jag ändå inte nått samma resultat som idag. Det viktiga var nämligen uppfyllt - att Spirre var avslappnad och eftergiven och hade enbart fyra ben och en mycket rund och fin galopp. Jag som allvarligt trodde att det var något fel på honom!
Så detta har jag lärt mig/ska jag tänka på:
1. Jämnt stöd i tyglarna men med mjuka händer, mer stöd i höger i höger varv och även lite stöd i höger i vänster varv (han skjuter ut höger bog). Inga glappande tyglar! Men ge efter när han verkligen blir eftergiven och då bli väldigt mjuk och fin i händerna.
2. Håll om med benen och driv ganska bra, iaf i början tills att Spirre slappnar av och blir eftergiven. Fortsätta att hålla om även när jag kan ge eftergift i tygeln så att han blir rundare i gången.
4. I galoppen låta det gå i övertempo i början så att han hittar tempot och rytmen.
3. Sök först avslappning och eftergift genom att rida på längs fyrkantsspåret och någon stor volt här och där.
4. När avslappning och eftergift sitter där så kan jag träna förvänd höger och att kontraställa i vänster galopp så att höger bog puttas in. Kan även kontraställa i trav för att få lite hjälp innan galopparbetet.
5. Vid volt till höger, speciellt i galopp, kan jag behöva kontrollera att jag ger efter i min starka vänsterhand så att Spirre får plats att galoppera på volten.
6. Måste vara nog med att verkligen växla tyglar, tex vid övergångar i serpentiner.
Om Spirre kommer upp och blir spänd så gäller mjuka men stadig händer med ett stadigt stöd och ev böja inåt lite och stadiga skänklar som håller om, inte som bankar!
Enkelt och självklart, eller hur? Men att något så enkelt kan ge så mycket resultat hade jag svårt att tro fast att jag såg det i sommar när Mariell red honom för Heidi men nu förstår jag det verkligen. Om jag sen när detta sitter vill börja göra lite mer i galopparbetet, tex (traven går bra att göra en hel del i redan nu) så måste jag gå tillbaka till den här grundridningen om Spirre blir spänd! Och det måste jag hålla!!!
Det känns iaf jättebra att det har gått så otroligt bra i helgen och nu ska jag hålla mig till den här ridningen och se hur långt vi kommer innan jag känner att jag behöver hjälp igen eller att vi behöver komma vidare. Synd att Heidi kommer upp så sällan men jag får rida för andra däremellan när jag känner att jag vill ha mer input!
Är supernöjd med helgen och det som känns bäst är att Spirre verkar nöjd och glad också, han valde nämligen självmant vägen upp till ridhuset i morse. :)
Och kroppen, då? Jo, jag hade jätteont innan gårdagens ridning men det har faktiskt släppt lite till idag. Ont i knäet och ont i armbågen men inget som inte går att hantera.
onsdag 22 oktober 2008
very good
VG blev det på tentan!
Oooootroligt skönt att få kvitto på att det bara är kroppen som degenererat det senaste året och att inte hjärnan kopplat ner också.. :)
Dock gav urladdningen en rejäl förkylning så nu har jag legat i tre dagar. :(
Oooootroligt skönt att få kvitto på att det bara är kroppen som degenererat det senaste året och att inte hjärnan kopplat ner också.. :)
Dock gav urladdningen en rejäl förkylning så nu har jag legat i tre dagar. :(
fredag 17 oktober 2008
vet ni vad man använder armbågar till?
Idag har jag kört bil i tio mil med värkande armbågar som knappt gick att böja.
Nu vet jag varför man har armbågar. Utan dem är det omöjligt att klia sig på näsan, äta, ta på sig en jacka, hålla i ratten i en kurva (nästan omöjligt iaf), lyfta sin son, dra en filt runt sig, mm, mm.
Om jag vetat att jag skulle få en spruta kortison i varje armbåge så hade jag nog bett någon följa med som chaufför... :(
Nu, två timmar efter jag kommit hem och med ett par värktabletter i kroppen så känns det lite bättre.
Och nu ska jag bara umgås med min son lite och sen bär det av till Sthlm!
Nu vet jag varför man har armbågar. Utan dem är det omöjligt att klia sig på näsan, äta, ta på sig en jacka, hålla i ratten i en kurva (nästan omöjligt iaf), lyfta sin son, dra en filt runt sig, mm, mm.
Om jag vetat att jag skulle få en spruta kortison i varje armbåge så hade jag nog bett någon följa med som chaufför... :(
Nu, två timmar efter jag kommit hem och med ett par värktabletter i kroppen så känns det lite bättre.
Och nu ska jag bara umgås med min son lite och sen bär det av till Sthlm!
torsdag 16 oktober 2008
mediatrötthet?
Jag kom på mig själv idag med att inte ens veta var min digitalkamera är. Och videokameran har inte använts sedan Arvids ettårskalas och därför har vi inte heller filmat hans första steg. Skäms på oss!
Det brukar vara jag som är kameraoperatör för det mesta och jag har drabbats av någon sorts mediatrötthet. Orkar inte titta på TV, surfar minimalt (ibland går det flera dagar utan att jag öppnar datorn) och jag hade till och med med digitalkameran på dressyrtävlingen sist men tog inte ett foto.
Men nu måste vi skärpa oss, konstaterade vi idag. Bloggen är ju tvärtom på bilder och Arvid är i en jättegullig fas nu. Sen måste vi ju ha hans månadsgamla steg på film! Kan vi säg att det är hans första? ;)
Det brukar vara jag som är kameraoperatör för det mesta och jag har drabbats av någon sorts mediatrötthet. Orkar inte titta på TV, surfar minimalt (ibland går det flera dagar utan att jag öppnar datorn) och jag hade till och med med digitalkameran på dressyrtävlingen sist men tog inte ett foto.
Men nu måste vi skärpa oss, konstaterade vi idag. Bloggen är ju tvärtom på bilder och Arvid är i en jättegullig fas nu. Sen måste vi ju ha hans månadsgamla steg på film! Kan vi säg att det är hans första? ;)
pseudoplugg
Den här veckan skulle bli så bra. Jag skulle lämna Arvid på morgonen, få tid till både plugg och vila bort förkylningen som jag fick i helgen på förmiddagarna, och ägna rolig tid åt Arvid på eftermiddagarna.
Så blev det inte kan jag ju säga.
Arvid har varit jätteförkyld ända sedan i lördags och blir hemma hela veckan. Febern släppte igår och normalt sett skulle han då kunna gå till dagmamman idag. Men då fick både han och jag en släng av magsjuka igår. Jag blev jätteyr mitt på dan och fick sitta på toaletten på kvällen. Arvid var gnällig hela dagen, åt dåligt men kräktes ändå ett jättelass sen eftermiddag.
Idag är jag matt men Arvid är rätt så pigg men det är karens 48 timmar efter tillfrisknande så han får lova att vara hemma hela veckan. Själv ska jag till läkaren i morgon förmiddag och åka till Sthlm i morgon kväll.
Så hur mycket pluggat har det blivit, tror ni? Blä... Det som är bra är att Arvid är supersnäll och har lätt för att roa sig själv, iaf kortare stunder så någon kvart här och där har jag fått sitta. Måndag och tisdagkväll satt jag även efter Arvid hade lagt sig men sen har jag varit för dålig själv.
Nåja, som min kollega sa - man får säkert skriva omtenta! :)
Så blev det inte kan jag ju säga.
Arvid har varit jätteförkyld ända sedan i lördags och blir hemma hela veckan. Febern släppte igår och normalt sett skulle han då kunna gå till dagmamman idag. Men då fick både han och jag en släng av magsjuka igår. Jag blev jätteyr mitt på dan och fick sitta på toaletten på kvällen. Arvid var gnällig hela dagen, åt dåligt men kräktes ändå ett jättelass sen eftermiddag.
Idag är jag matt men Arvid är rätt så pigg men det är karens 48 timmar efter tillfrisknande så han får lova att vara hemma hela veckan. Själv ska jag till läkaren i morgon förmiddag och åka till Sthlm i morgon kväll.
Så hur mycket pluggat har det blivit, tror ni? Blä... Det som är bra är att Arvid är supersnäll och har lätt för att roa sig själv, iaf kortare stunder så någon kvart här och där har jag fått sitta. Måndag och tisdagkväll satt jag även efter Arvid hade lagt sig men sen har jag varit för dålig själv.
Nåja, som min kollega sa - man får säkert skriva omtenta! :)
måndag 13 oktober 2008
söndag 5 oktober 2008
skit -> bra
Klockan 7:03 i morse hade jag kört exakt 70,3 km i ett enormt färgsprakande höstlandskap som var täckt av gråa moln och fortfarande var det rätt skumt ute. På mp3-skivan fans ett gäng countrylåtar och när frasen "50 miles to Canada" ljudade ur bilstereon och jag tittade ut genom sidorutan och inte såg min Audi och Umesläpet därefter så kunde jag lätt föreställa mig i en Cheva Pick-up med goosenecksläp efter och mig själv i täckväst och Stetsonhatt. Jag tror jag måste flytta till norra USA eller Kanada - det tilltalar mig.
Två timmar senare var jag framme i Timrå, ett grått och blåsigt Timrå men med ett fantastiskt ridstadion! Ungefär som att komma till ett jättelikt konferenscenter. Svårt nästan att förstå att det var en ridanläggning. Som yr.no lovat så började det blåsa kraftigt och hällregna precis klockan 10 och det var ungefär då jag stod utanför hästfinkan och försökte fläta manen på Spirre som förtvivlat försökte vända baken efter en vidlyftig vind.
Naturligtvis hade vi alla i laget bedömt tiden fel så framridningen blev rejält mycket kortare än tänkt men det gjorde inte så mycket då både Spirre och jag hann bli dyblöta på femton minuter i det vädret. In i ett varmt och tyst ridhus och Spirre vaknade plötsligt till och blev väldigt tittig och spänd. Men snällt nog så dröjde startsignalen ganska länge så han hann lugna ner sig på 3-4 varv runt ridhuset.
Ritten har jag ingen riktig känsla för. Det gick lite blandat, vi gjorde allt på rätt ställe och i rätt gångart den här gången, och bitvis var Spirre avslappnad och bitvis var hans huvud rakt upp i vädret. Sen hade jag ridit fram lite för lite för min höft så jag kom inte riktigt ner i sadeln och det kändes lite vingligt. Dessutom blev min ridkänsla lite lätt kantstött efter förra tävlingen så jag vågade inte gissa på något alls när jag kom ut.
Men det gick bra. Det gick riktigt bra! 57 % för en ritt där jag tyckte att det kändes som om jag hölla andan lite för hur det skulle bli - hade inte riktigt kontroll över allting. Däremot så vet jag att jag gav efter lite mer nu men det ska inte göra så mycket. Det var klassens 14:e bästa resultat men många stannade på samma placeringar lite här och var i listan så jag blev delade 26:a av 33 (det var ca 40 starter). Högsta resultat var 67 % och lägsta var 50 %.
Det gick bra för de andra i laget också - 56 och 59 %! Laget blev dock sist men på papperet skulle vi vara långt bakom men vi hamnade bara 2 procentenheter efter fjärde laget.
Så efter två och en halv timme i Timrå var det bara att byta lite dyngsura kläder mot torra och varma och sätta sig i bilen igen. Totalt tog det bara 6 timmar att köra så jag var hemma i stallet halv tre vilket jag tycker är en riktigt bra dag för att ändå ha varit 20 mil bort och tävlat.
Så till slut så blev skiten ganska bra ändå. :)
Två timmar senare var jag framme i Timrå, ett grått och blåsigt Timrå men med ett fantastiskt ridstadion! Ungefär som att komma till ett jättelikt konferenscenter. Svårt nästan att förstå att det var en ridanläggning. Som yr.no lovat så började det blåsa kraftigt och hällregna precis klockan 10 och det var ungefär då jag stod utanför hästfinkan och försökte fläta manen på Spirre som förtvivlat försökte vända baken efter en vidlyftig vind.
Naturligtvis hade vi alla i laget bedömt tiden fel så framridningen blev rejält mycket kortare än tänkt men det gjorde inte så mycket då både Spirre och jag hann bli dyblöta på femton minuter i det vädret. In i ett varmt och tyst ridhus och Spirre vaknade plötsligt till och blev väldigt tittig och spänd. Men snällt nog så dröjde startsignalen ganska länge så han hann lugna ner sig på 3-4 varv runt ridhuset.
Ritten har jag ingen riktig känsla för. Det gick lite blandat, vi gjorde allt på rätt ställe och i rätt gångart den här gången, och bitvis var Spirre avslappnad och bitvis var hans huvud rakt upp i vädret. Sen hade jag ridit fram lite för lite för min höft så jag kom inte riktigt ner i sadeln och det kändes lite vingligt. Dessutom blev min ridkänsla lite lätt kantstött efter förra tävlingen så jag vågade inte gissa på något alls när jag kom ut.
Men det gick bra. Det gick riktigt bra! 57 % för en ritt där jag tyckte att det kändes som om jag hölla andan lite för hur det skulle bli - hade inte riktigt kontroll över allting. Däremot så vet jag att jag gav efter lite mer nu men det ska inte göra så mycket. Det var klassens 14:e bästa resultat men många stannade på samma placeringar lite här och var i listan så jag blev delade 26:a av 33 (det var ca 40 starter). Högsta resultat var 67 % och lägsta var 50 %.
Det gick bra för de andra i laget också - 56 och 59 %! Laget blev dock sist men på papperet skulle vi vara långt bakom men vi hamnade bara 2 procentenheter efter fjärde laget.
Så efter två och en halv timme i Timrå var det bara att byta lite dyngsura kläder mot torra och varma och sätta sig i bilen igen. Totalt tog det bara 6 timmar att köra så jag var hemma i stallet halv tre vilket jag tycker är en riktigt bra dag för att ändå ha varit 20 mil bort och tävlat.
Så till slut så blev skiten ganska bra ändå. :)
fredag 3 oktober 2008
skit
Det känns verkligen skit inför söndagens tävling.
ALLT är skit. Ja, allt som har med ridning att göra iaf.
Jag har suttit på Spirre en (1!) gång sedan tävlingen i lördags och det var igår kväll. Det gick skit. Det blåste och regnade och var mörkt så Spirre var betydligt mer uppmärksam på alla träd och buskar som försökte äta upp honom genom att sträcka sig mot honom över staketet på ridplanen...
Jag förstod att han skulle ha svårt att slappna av under de förutsättningarna och hade ett långt samtal med mig själv på väg till ridplanen att jag inte skulle bli arg på honom om det blev så utan bara fokusera på att få honom att slappna av.
Jag blev arg.
Skit.
Men till mitt försvar så var jag trött och hade ont och tyckte inte alls att Spirre lyssnade för fem öre då han vägrade att ta vare sig förhållning eller framåtdrivande för att buskarna var så läskiga.... Jag tog lite för hårt i honom och drev lite för hårt och sen var han förstås tokspänd så jag fick ägna massor av tid åt att skälla på mig själv och lugna honom.
Nåja, allt gick väl inte åt skogen men det jag minns är bara hur han springer ifrån mig och har huvudet i vädret mestadelen av tiden samt kan plötsligt inte stå stilla i halterna (eftersom han var tvungen att vända rumpan mot vinden....)
Och sen har jag så f-bannat ont. Höften värker konstant, knäet är stelt som skit och ser ut som om det har svällt lite och som grädde på moset börjar min högra armbåge att göra ont. Skitväder! Det är det som gör det - det plus influensa... :(
Spirre är så här nära *måttar med tumme och pekfinger* att säljas till någon som tar bättre vara på honom... :(
Med tanke på ovanstående känns det verkligen väl motiverat att åka bil i 7 timmar för att rida i 5 minuter... Blä!
ALLT är skit. Ja, allt som har med ridning att göra iaf.
Jag har suttit på Spirre en (1!) gång sedan tävlingen i lördags och det var igår kväll. Det gick skit. Det blåste och regnade och var mörkt så Spirre var betydligt mer uppmärksam på alla träd och buskar som försökte äta upp honom genom att sträcka sig mot honom över staketet på ridplanen...
Jag förstod att han skulle ha svårt att slappna av under de förutsättningarna och hade ett långt samtal med mig själv på väg till ridplanen att jag inte skulle bli arg på honom om det blev så utan bara fokusera på att få honom att slappna av.
Jag blev arg.
Skit.
Men till mitt försvar så var jag trött och hade ont och tyckte inte alls att Spirre lyssnade för fem öre då han vägrade att ta vare sig förhållning eller framåtdrivande för att buskarna var så läskiga.... Jag tog lite för hårt i honom och drev lite för hårt och sen var han förstås tokspänd så jag fick ägna massor av tid åt att skälla på mig själv och lugna honom.
Nåja, allt gick väl inte åt skogen men det jag minns är bara hur han springer ifrån mig och har huvudet i vädret mestadelen av tiden samt kan plötsligt inte stå stilla i halterna (eftersom han var tvungen att vända rumpan mot vinden....)
Och sen har jag så f-bannat ont. Höften värker konstant, knäet är stelt som skit och ser ut som om det har svällt lite och som grädde på moset börjar min högra armbåge att göra ont. Skitväder! Det är det som gör det - det plus influensa... :(
Spirre är så här nära *måttar med tumme och pekfinger* att säljas till någon som tar bättre vara på honom... :(
Med tanke på ovanstående känns det verkligen väl motiverat att åka bil i 7 timmar för att rida i 5 minuter... Blä!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)