mod

Modig är den som erkänner att den har fel, inte kan eller inte vet, utan att bortförklara eller skylla ifrån sig, och som då vågar stå kvar och se om vargarna tar en.

Det modet belönar sig rikligt när vargarna förvandlas till snälla lamm och en varm känsla av frid kommer över en.

spirreryttare

Det här kändes bra!

Ellinor som provred Spirre gjorde det med glans! En lugn och duktig ryttare som direkt fick Spirre att slappna av så långt det nu var möjligt eftersom han var lite pigg. Skritt, trav och galopp gick superbra, trots att galoppen var lite väl snabb i början... ;)

Dessutom gillade hon sadeln (vem gör inte det?) och tyckte att stallet var jättemysigt. Bara plus alltså!

here we ride again...

På söndag ska ytterligare en tjej provrida Spirre. Den förra har inte slutat men hon har, som jag, problem med lederna och de är värre nu (dessutom i fingrarna, vilket ju inte är någon hit när man ska rida). Men innan hon är tillbaka så behöver jag fortfarande hjälp och nu tror jag att jag har något riktigt bra på gång! :)

Rapport efter söndag!

hjärnan spelar en spratt

I torsdags kväll spelade min hjärna mig ett rejält spratt.

Här kommer jag, totalt ovetandes om vad som ska hända, genom dörren i stallet och hejar på personen som står där med sin hund som om det var någon som är i stallet varje dag.

Ja, det var hon ju en gång i tiden men det är tyvär inte så längre.

Men första halvsekunden så trodde min hjärna det. Jag säger "hej" i fullt normal ton.

Till Mariell.

Till Mariell och Telluz.

Mariell!!!

Min hjärna fattar efter en halv sekund och jag hejar igen, men den här gången i form av ett illtjut - "Nej, men HEJ!!!!!!!"

Vi kramas och tokskrattar om varandra och jag fattar ingenting. Hon är ju Norge, ju. Men här. Men nu i Norge igen... :(

webb och inköp

Gårdagen var fylld av tre av mina uppgifter - stöd till de politiska nämnderna, upphandling och webbredaktör. En del rutinarbete, en del spännande inslag och sen lite roliga aktiviteter.

Igår jobbade jag mer än vad jag ska då jag deltog i utbildning på eftermiddagen. Istället var jag inte på jobbet förrän tjugo i nio på morgon men det beror mest på att jag har feber av lederna för tillfället.

Grupparbete med politiker
Efter att ha kollat mailen och svarat på några av dem, bland annat påmint en politiker om att få in anteckningar från ett möte, så jobbade jag lite med att förbereda ett grupparbete i kommunstyrelsen om två veckor. Varför det måste förberedas redan nu är att det på måndag går ut kallelse till sammanträdet och då ska en del material med så att deltagarna hinner läsa in sig innan.

De hotar med Länsrätten
Jag fick också ett intressant mail mitt i arbetet från en upphandlingskollega som hade blivit kontaktad av en annan tjänsteman som utfört en upphandling (ett inköp alltså fast med lite speciella regler) på ett mindre belopp och nu hade en av leverantörerna som inte fick ordern surnat till lite och hotade med att dra oss inför Länsrätten.

Det låter mer allvarligt än det är, att bli dragen inför rätt, men det är standard för offentlig förvaltning om någon är missnöjd med våra beslut så kan de överklaga till Länsrätten och ett sånt här ärende brukar bara ta en vecka i rätten innan det är klart.

Jag fick iaf uppdraget (eller fick och fick - jag TOG uppdraget eftersom jag gillar när det är lite krångligt - lite mer utmaning helt enkelt) att titta igenom vad som gjorts och se om vi gjort någon miss och vad vi ska svara leverantören och vad vi kan argumentera för i Länsrätten.

Vi står enade
Även om inte jag eller mina upphandlingskollegor gjort själva upphandlingen agerar vi ändå som om vi är ansvariga - det är alltid så att ansvaret aldrig ligger på en enskild tjänsteman, man kan alltid argumentera för att den har fått dåligt stöd eller att vi har brustit i vår organisation. Så vi pekar aldrig finger eller skyller ifrån oss, vi hjälps åt helt enkelt.

Ökad kunskaper i webbskrivande
På eftermiddagen gick jag en utbildning i konsten att skriva för webben och det var delvis intressant, delvis onödigt, men det berodde på att vi webbredaktörer/-publicister fick haka på en utbildning som gymnasiet hade ordnat för webbstjärnan så det var även med info som inte var aktuell för oss, men säkert intressant för gymnasielärarna. Vi fick iaf träna på att redigera texter för webben så att de är snabba att skumläsa. Har försökt att anamma det jag lärde mig på den här texten! :)

tjänstemannablogg

Ibland har jag funderat på att ha en blogg för kommunaltjänstemannen Camilla. En där andra får ta del av vad det egentligen innebär att vara kommunal tjänsteman för det tror jag inte att alla vet. En del tror att vi bara fikar hela dagarna, andra tror att det vi gör är bara byråkratiskt och tråkigt, andra är iaf övertygad om att det vi gör är fullständigt onödigt och att vi bara kostar samhället pengar.

Väldigt få tror att det vi gör är viktigt, omfattande, krävande och roligt.

Men det är det.

Att vara kommunal tjänsteman innebär att man får ett mycket varierande arbete där man träffar människor av alla de slag, får inblick i mängder med olika verksamheter, får vara med och se människor och organisationer utvecklas och delta i processer där man lär sig massor och får en helhetsbild där man ser vissa mönster som går igen.

Att kunna förmedla den bilden till allmänheten genom en daglig blogg med det man gör skulle vara intressant, men jag tror inte att jag har riktigt tid och ork för det, samt att det är en fin balansgång mellan vad som bör avhandlas offentligt och inte då en del saker behöver avhandlas internt innan det är färdigt och att man under den tiden bör hålla högt i tak utan att människor är rädda för att bli citerade offentligt innan de tänkt klart.

Men det skulle vara roligt att få dela med sig ibland, speciellt när man är upprymd över något stort och fantastiskt som håller på att hända och som kommuninvånaren inte ser helheten av eller när de väl ser slutresultatet så fårstår de inte processen innan och varför det blev så här.

Vad tror ni? Skulle man läsa en blogg vid namn "kommuntjänstemannens grå vardag"?

Jag har blivit utmanad

Av Elin och Elisabeth (tant E och e) har jag blivit utmanad.

Reglerna var enkla:
*Länka till den som utmanat dig och sätt dessa regler på din blog
*Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa.
*Utmana 7 stycken i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till de.
*Låt de få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blog.

Mina 7 sanningar!

1. Jag har kört isracing på motorcykel 5 gånger (fyra tävlingar) och vunnit 3 av dem.
2. Jag har tömt mitt högra knä på närmare en liter ledvätska totalt. (Har inget att göra med punkt 1! ;)
3. När jag äter något med citronsyra i så får jag en knuta på käkmuskeln på vänster sida.
4. Jag har domarcertifikat i skogskörning med häst fast att jag aldrig tävlat själv i grenen.
5. Jag har en gång utgett mig för att vara Dolly Parton.
6. Jag är CLP.
7. Jag älskar japanska bildkryss och löser ett varje kväll.

Utmaningen skickas vidare till:

malin
malin
anne-lie
annica
märeth
stallett
sofie

före - efter

Vi har en trist garderobsvägg i ett av rummen uppe. Hela rummet är trist men vi vet inte riktigt vad vi ska göra med det så det har fått stå orenoverat.

Istället för att investera i en massa målafärg och måla garderoberna så länge så ägnade jag 20 minuter åt att göra detta:

Gran Decor, inköpt för 50 kr på Dollar. Superenkelt och mycket roligare garderober nu!

foton på efterkälken

Jag har letat fram kameran igen så här kommer lite foton som skulle ha visats tidigare. Dock är jag inte vän med videoredigeringsprogrammet så film från dressyrträning samt halloweenshow får vänta ett tag till.

Förra veckan - vi tog fram pulkan och åkte runt lite på gräsmattan.
Den här veckan - vi tog fram cykeln igen. Vädret är verkligen ombytligt.

En halvvuxen, kullös Stutz.

Lina.

Spirres man på Halloweenshowen på ridklubben.

barack obama

Det känns ganska häftigt att vara med när historia skrivs. Ja, det är man ju alltid men det är inte ofta som man verkligen känner att det som händer just nu kommer att vara något som kommer nämnas i varje historiebok i varje skolklass i århundrande framöver.

Om jag vara amerikansk medborgare så skulle jag har röstat på Obama och det är jag tydligen inte ensam om i Norden. Såg i en undersökning att drygt 75 % av nordborna skulle göra just det. Jag har dessutom sett några dokumentärer från USA innan valet och jag är inte förvånad att det är en sån skillnad mot för amerikanarna själva, för jag blir mörkrädd över den egoism, ytlighet och underliga människosyn som råder bland vita, kristna amerikaner. Hur kan man kalla sig kristen och samtidigt mest se om sitt eget hus och ta det som ett bevis för att man är kristen??

När man hör den vita högern prata om sina värderingar är det som att åka bakåt i tiden, till åtminstone 30-talet i Sverige och Europa. Kvinnorna ska stanna hemma med barnen och inte tro att de kan något annat, en vit kristen högerkvinna sa på TV igår att hon inte trodde att någon kvinna någonsin kunde bli president eller axla liknande ansvar eftersom kvinnor inte var skapta så. Fattiga och arbetslösa får skylla sig själva - de betalar inte skatt så varför ska de ha något att säga till om eller få pengar från någon? (uttalat av en stay-at-home-mam som inte heller hon betalade någon skatt...).

Skrämmande. Men min förhoppning är att Obama och anhängare ska föra USA till framtiden istället för att sitta fast i stormaktstidens 40-tal. Att föra in tankar om broderskap, frihet och jämlikhet som de gamla fransoserna gjorde redan för flera hundra år sedan, att skapa en vänligare värld, både inrikes, mot andra länder och mot miljön.

"Barack" betyder tydligen "välsignelse" på arabiska och jag hoppas att han blir det för USA och därmed för världen.

Lycka till och håll dig nu vid liv för jag kan tänka mig att det är många högerextremister som redan har fingret på avtryckaren.