kvällsrond

Jag och Arvid var ute i skogen en liten stund ikväll men blåbären var slut och lingonen inte mogna än så vi gick hem med Arvids små skogsfynd - en bit av ett gammalt älgben, en golfboll(!), en kotte, en sten och några blommor som han plockat åt mamma.

Mysig och fin kväll!

tystnad... tagning!

Jag har fått min nya videokamera! Mycket, mycket mera nöjd med den än den gamla Samsungen som var mer på service än den var hos oss.

Supertrevlig pixmania har hela tiden uppfyllt sitt åtagande och nu återköpte de Samsungen mot full betalning och jag beställde då direkt en Canon Legria FS36 från dem.

Det är en minnsekortskamera som dessutomhar inbyggt flashminne på 8 Gb. Köpte till ett minneskort på lika mycket så nu kan jag filma 4-5 timmar på raken. Batteriet höll också länge, ungefär 3-4 timmar bara det inte är för kallt förstås.

Dessutom kan man ta riktigt okej stillbilder med den. Sen är den superliten, ryms inne i handflatan... :) *nöjd*

Vad filmar man då? Ja, en klok person sa en gång i tiden - "de som inte festar och som inte har häst, vad tar de kort på?". Första filmen är nämligen alla klasser som Märeth och Spirre red på westerntävlingen i söndags... :)

howdy!

Britt-Ingers hjälpreda på Sannaflokälen för ett par år sedan

Jag måste ju också berätta att jag har börjat rida regelbundet igen på min älskade häst. Faktiskt så red jag också ett pass på westernclinic för Per Larsson förra helgen och det var riktigt, riktigt roligt. Speciellt när Per efteråt sa att jag har en fantastiskt fin häst! Det visste jag ju redan, förstås, men den bedömningen är ju synnerligen partisk... :)

Spirre har blivit riden av Märeth hela sommaren förutom när jag suttit upp ca en gång i veckan. Märeth har jobbat intensivt med 5 easy pieces (Les Vogt's utbildningsssystem) så Spirre har blivit mjuk och fin och eftergiven.

Så Per kollade mest av vad jag kunde av systemet (jag har ju med Märeths hjälp fuskat lite i ämnet) och sen fick jag rida massor av spinns och även några finfina galoppombyten. Jag var inte så trött i kroppen efteråt men hjärnan fick sig ett rejält pass, jag kände mig alldeles tom och förvirrad samtidigt.. :)

Nästa gång blir i oktober och då ska jag rida två pass. Om jag ökar försiktigt med ett pass i taget så rider jag ju snart en hel helg. Vem vet, om allt går som det ska kanske det blir en mild tävlingssäsong för oss nästa år?

Märeth och Spirre tävlade också dressyr i helgen som var och kom på en fjärdeplats i LB:2 och debuterade LA:3 med 50 % så det får man vara nöjd med! :)

Jag sa ju det!

Där ser ni vad som händer när ni utövar grupptryck på mig sådär! Inte ett inlägg på länge här på bloggen för var har jag varit? På facebook!

Roligt var det ju, men som sagt det är ju verkligen en sida för det som händer just nu och i bloggen kan man ju skriva lite mer.

Men jag har fortfarande ångest över att jag gick med. Jag måste förklara varför så ingen tror att jag är supernojig eller enbart löjlig.

1995 började jag min bana som datanörd. Jag arbetade 8 timmar om dagen framför datorn och kom hem och ägnad nästan 8 till till att hänga på fidonet (vilket är rena stenåldern men man kan säga föregångaren till internet i Sverige). Vad gjorde man där då? Jo, det som alla gör nu i alla olika media - man hängde på diskussionforum men i svart och grön DOS-miljö, typ. För er som tycker att allt detta låter som grekiska är antingen alldeles för unga eller har börjat med datorer sent i livet (efter att det blev en massa GUI-trams) så ni får slå upp alla termer på wiki, eller dy.

Iaf så slutade det hela med att jag 1999 gick in i väggen för att jag jobbade halft ihjäl mig i mitt eget dataföretag (fanns hur mycket som helst att göra, 1998 var hemmadatornboomåret). Efter det har jag ibland hängt på lite internetställen (Bukefalos främst) men jag inser att jag mår fysiskt dåligt av att sitta en längre stund i den miljön, antagligen för att det var en del i att jag brände ut mig, allt datorsittande, helt enkelt.

Bloggen har varit lämplig men facebook har varit skrämmande bara vid tanken. Men nu är jag med och försöker vara inne mycket kort eller hellre vara där via mobilen för då lessnar jag fort eftersom den inte direkt är jättelämplig för att surfa på.

Så nu fattar ni kanske varför jag har lite lätt ångest...

Och jag måste säga en sak och det är att det jag lärt mig av allt det här är att datorvärlden är en illusion. Inget där är verkligt eller äkta och jag föredrar verkligen att leva irl, men det brukar inte betyda så mycket för andra att jag säger det om de inte själva upplevt att det är mer äkta och mer verkligt att sitta ute på trappen en sen sommarkväll med en kopp te och umgås med sig själv eller familjen och bara vara.

overksam

Man skulle ju kunna tycka att när man har semester borde man hinna med att blogga men jag har verkligen tagit semester från den här också. Nu har jag min sista vecka av semester och det känns bara bra. Vi har verkligen vilat och levt från dag till dag och inte planerat så mycket vilket gör att vi verkligen tagit det lugnt och vilat.

L:et på det här tangentbordet har börjat ge upp så om det saknas några L så är det varken för att ni är dyslexiker eller att jag är dålig på att stava.

Bloggande förresten, jag tycker det verkar gå ner allmänt, kanske alla hänger på fejan? Jag har vägrat i sten då jag vet att jag inte gillar hur upptagen jag blir av cybercommunities men man kanske måste krypa till korset?