Spirre hade besök av equiterapeuten då jag misstänkte låsning i länd/bakdel. Det hade han mycket riktigt också, men även rejält ont i hela vänster fram (bog till kota) vid böjning samt att han bedömdes uppgiven och att han biter ihop och gör det han ska men att han alltså har så ont att han egentligen inte vill.
Det kom lite som en chock för mig. Hade det varit förra vintern hade jag inte blivit förvånad men nu upplever jag att har en häst som är bättre än någonsin, trots sina 17 år.
Jag har bokat in en konsultation med homeopat iaf så får vi se vad den säger.
Spirre fick iaf vila hela påskhelgen och påsklovsveckan. Satte igång honom i helgen med uteritt och då kändes han fin (fast det gjorde han ju innan också). Sen har han gått lektioner som vanligt i veckan och ikväll har jag själv ridit lektion på honom.
Och vilken skillnad på galopperna! Nog märks det att han har haft en låsning i ländryggen och att den nu är borta! Inte längre så oren i takten och kändes väldigt avslappnad och fin. På uppvärmningen gick han och "småpratade" hela tiden, små läten, lätta frustningar och hördes iaf väldigt nöjd. Vi red sidvärts, serpentiner, enkla byten och bakdelsvändningar och han var otroligt rörlig och fin.
Så nu får jag hoppas att homeopaten inte har lika tuffa saker att säga och att han faktiskt är på väg åt rätt håll.
