Myskväll i stallet

Jag tog med mig Annica till stallet för att hon skulle få mysa med Spirre och massera honom medan jag mockade.

Spänningarna släpper!

Supermysigt!

.

En milstolpe

Spirre och jag har idag debuterat i Medelsvår dressyr. Fatta. Medelsvår dressyr. FATTA!!! :D

Ja, jag vet. Det var klubbtävling, det är egentligen inte medelsvår utan LA:6 (om man nu ska jämföra bakåt i tiden) och vi gjorde inget godkänt resultat. Men vet ni - det skiter jag i. Jag har tävlat medelsvår dressyr!!!

När jag var liten och började med hästar så fanns inte det här ens i min vildaste fantasi. Då sträckte sig min fantasi till att ha en egen häst att lulla i skogen med. När jag många år senare har en egen häst så var dressyr något man red för att det var bra för hästen, jag och Spirre (en arab!) skulle aldrig ha något att göra på en tävling högre än möjligtvis LB. Medelsvår det var något som de riktigt duktiga red. Och på kandar - bara en sån sak.

Nu när jag börjat träna dressyr mer intensivt de senaste åren så har drömmen om medelsvår börjat finnas där (tack för det, Caroline! :)). Men förutsättningarna är annorlunda nu. Nu kan Spirre gå riktigt bra stundtals men jag har för jobbigt med kroppen och hela tiden de senaste fyra åren har det funnits i bakhuvudet att jag snart måste sluta rida, höfterna kommer att lägga av helt och jag kommer öht inte att ta mig upp i sadeln. Så det senaste året har medelsvår blivit en demon, något jag måste få till innan jag måste sluta rida, bara för att ha kunnat säga "jag har ridit medelsvår".

Så händer det nu, då. Plötsligt har jag anmält mig och jag har haft ångest och tvivel i flera veckor - `"vad har vi där att göra? Han kan ju inte ens gå en godkänd LA?". Samtidigt väljer kroppen att bli riktigt förbaskat dålig. Men nu förstår jag att det var det som gjorde att jag aldrig blev nervös, för jag hade noll förväntningar på oss.

Så går vi in och han känns bättre och bättre genom programmet och sista biten kändes underbart bra. Väntar på resultatet och när det kommer - 54,68% - släpper allt. Alla tvivel, spänningen, stressen att få det här gjort, överstökat, ja, allt!

Nu känns allt så lätt, vi har inget vi måste prestera, någon tröskel vi måste över, inget mål vi måste nå. Nu kan jag lugnt fokusera på träningen, fokusera på att förbättra oss där vi är utan att känna att jag måste göra något innan jag inte kan rida längre. Det är SÅ SKÖNT! :)

Jag har en arab som har tävlat medelsvår BÅDE i dressyr och distansritt. Det ni! :)

Markarbete

Jag tar uppenbarligen inga bilder på min häst längre, detta måste ändras på. Bilden ovan är urgammal och det är dessutom bästa Mariell som tagit den.

Red Spirre på markarbetslektion ikväll och jag kunde verkligen inte rida normalt, så j-la ont har jag. Men min underbare springare tog det för vad det var och lyssnade så gott han kunde på mig och gick därför riktigt bra ändå. Ont efteråt också, inte bra... :/ Nu ska jag se till att få massage innan jag stänger ögonlocken. I morgon blir det Storsjöbadet och sedan Djungelhuset. Hoppas de har en riktigt mysig, varm bubbelpool att mjuka upp min kropp i! :)

programträning och smärta

Igår var enda chansen att träna programmen inför söndagens tävling. Jag har varit rejält stel och öm på sistone och efter torsdagens lektion sov jag dåligt på natten pga värk, och det händer inte så ofta så jag valde att låta min extraryttare Emilia ha Spirre fredag och lördag istället.

Var lite taggad för ridningen igår men direkt jag satte mig i sadeln skrek hela bäckenet och framförallt vänster höft. Bet ihop och skrittade fram men kände mig nästan yr och hade någon pratat med mig hade jag nog inte svarat... Kändes en anings bättre efter en stund och började då trava fram - aj, aj, aj, aj! Men jag tänkte att går inte det här nu är det ingen idé att rida tävlingen nästa helg så jag red på en stund till.

När jag väl blev varm i alla muskelfästen så gick det bättre så jag klarade att rida hela passet och rida igenom både LA:3 och MsvC:1. Det tog dock lång tid, långt över timmen, dels för att det tog så lång tid för mig att komma till ridning och dels för att vi var fem stycken inne och då får man vänta lite innan det går att rida igenom programmen. :) Kul med aktiva ryttare!

När jag började att träna på galoppserpentinen (förvänd) så kände jag att så fort jag tog den minsta förhållning (red på kandar men med rätt slak stångtygel) så fick Spirre 15 ben. Eftersom det varit så här ett tag så kände jag att jag måste försöka komma igenom det, så jag höll om med benen och förhöll i tygeln och han fick 35 ben men jag lät honom få det, satt bara kvar och drev fram i öppna i galopp och till slut insåg han att jag inte ville något komplicerat så då släppte han och hittade takten igen. Kändes lite bättre i galopperna efteråt och när han blev varm så genomridningarna gick riktigt bra faktiskt! Jag tycker att han ryggar lite för hastigt men om jag kommer ihåg det på tävlingen så ska jag hålla om lite mer och vara extra försiktig i handen. Det blir ju inte så mycket av mellan- och ökade gångarterna men det hade jag ju inte riktigt förväntat mig heller, galoppökningarna var hyfsade både i form och balans. En annan sak att tänka på är att driva fram i trav och hålla fram handen eftersom han gärna tror att han ska trampa så fort jag sitter till i sadeln och då blir det mer tölt än trav...

Det är jobbigt för hjärnan att rida

Ikväll var det ridlektion och en övning som fick hjärncellerna att arbeta. Vi kan väl säg att det var en hel del öppna, följt av en kort sluta, några skrittsteg, lite mer öppna och lite mer sluta och.... Ja, ni förstår.

Men vi fick mjuka och avslappnade hästar! Jag red Spirre på kandaret och han kändes mer bekväm med det idag. Kanske det berodde på att jag tog stångtygeln redan vid framridningen och inte bara lät den hänga. På det sättet fick han lite längre tid att acceptera det och inte något som kom tvärt.

Spirre kändes fin, men fick några märkliga gångarter i både trav och galopp då pressen blev lite större, men det får vi jobba oss ur. Lite överambitiös och försöker fatta galopp eller trampa när det bara gäller att trava framåt.

ringrost och framsteg

Dressyrträning för första gången på fyra månader och visst var jag lite ringrostig men Spirre hade bättre vänstergalopp, hade fått ordning på yttersidan så nu jobbades det en hel del med att hitta böjning i bålen och jämnt stöd i båda tyglarna.

Träningen gick bra och jag har fått lite mer inspiration. Dessutom så chockades inte Theresa alltför hårt när jag sa att jag skulle starta MsvC:1 på klubbtävlingen om ett par veckor.. :)

Blogga eller inte blogga, det är frågan

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg. Jag velar tid till annan om jag ska sluta med den här bloggen eller om jag ska göra något mer av den och i tomrummet av min obestämdhet så blir det inte bättre än så här.

Men jag kan väl iaf berätta att Spirre är igång igen sedan någon månad, haltfri, pigg, glad och lite rund. Känns väldigt fin att rida, som att han vilat bort alla stelheter och snedheter.

Vi har en ny sadel, inte för dressyren men väl för hoppning och uteritter. Jag fick tag i en fin gammal Loke som är makalöst bred och ligger bra på Spirre. Han verkar trivas med den också och jag får lite variation mot den breda dressyren som jag ändå avgudar. Det gör tydligen de andra i stallet också eftersom jag tror att 2-3 andra lånar den stadigt i brist på dressyrsadel. :) Vem kunde tro det om en bespottad bomlös sadel? ;)

I mellandagarna red jag hoppträning för första gången på typ tre år. Det var kul och nyttigt då vi jobbade främst med att få mig att släppa knäna och ta stöd i stigbygeln istället och inte rida så våldsamt i lättridningen så att jag direkt motarbetar Spirre i ryggen. Det var jättesvårt för mig att våga släppa knäna då jag nu också är mer "smärtig" än vanligt pga många infektioner och lite ledmedicin.

I går red jag lektion på Spirre och vi red lite mer brutaldressyr, dvs sånt jag gillar bäst. En rolig övning där vi konstant växlade mellan "framdelsvändning" i trav, skänkelvikning, rakriktning och byte av ställning och galopp på korta sträckor. Svårt men nyttigt eftersom man då fick kvitto på hur väl hästen lyssnar på ens skänklar. Red Spirre på kandaret och han var lite ringrostig mot det men jag tyckte att han svarade bra ändå på övningen.

I morgon är det efterlängtad dressyrträning för Theresa. Hoppas att jag kommer igång och bloggar mer nu då, när jag kommer igång och rider lite mer och satsar inför nästa tävlingssäsong!