Dressyrtävling, Jemtryttarna, LA:3

Så har vi varit iväg på årets första tävling, den första på tre år och vår allra första LA:3.

Ja, vad ska man säga? Procenten var ju usel (49,67 % enligt protokollet, men de har räknat fel och det var värre än så - 48,06 %), men det bekommer mig inte så mycket, vilket är en skön och ovan känsla mot förut. Varför det, då?

Jo, när jag tävlade Spirre förr om åren så kändes det mest som att jag red in och hoppades att vi skulle ha tur och att det skulle gå bra. Av sig självt, liksom. Det för att jag kände att jag inte kunde RIDA honom, vare sig med skänkel eller hand för då fick han sjutton ben och slog sig fri från tygeln. Så istället satt jag blixt stilla och hade urstark hand som liksom höll fast honom neråt.... Klart att jag då var jättenervös och sen väldigt besviken över varje resultat.

Nu när jag red var det helt annorlunda! Han var stabil i formen, var påverkbar och jag kunde rida varje steg. Stödet i tyglarna var jättefint och jag vågade rida med handen framme, det är till och med så att jag ser på filmen att jag gärna hade kunnat korta upp tyglen något. Det är också första protokollet någonsin utan "över tygeln", "slår sig fri" och "lydig, men spänd häst". Det där är rena vinsten för mig!

Men vad var det som då drog ner poängen? Ja, dels var nog domaren överlag lite tuff med poängen idag, men det som gjorde att just vi hamnade sist i resultatlistan är att Spirre inte har takt och balans i sina gångarter, ffa galoppen. Det är faktiskt så att det är sämre nu än vad det varit tidigare i vinter. Ska låta massören gå igenom honom och se och sen ska vi stärka gångarter hela sommaren och göra ett nytt försök (LA:4) i augusti, på hemmaplan. Han blir inte heller igenom i ryggen och det är ju något som vi också alltid jobbat med, men nu när stödet på bettet börjar komma bra så ska väl det här också släppa till. Sen gjorde vi lite småmissar, typiskt nog i de delar som har koefficient, men de borträknat skulle vi ändå bara ha haft ca 52 % så det är gångarterna och lösgjordheten som är problemet.

Visst är det lite pinsamt att inte ens vara med tvekan godkänd i första starten men jag tycker att vi med våra förutsättningar, klarade det rätt okej iaf. Han skötte sig (fick omdömet lydig häst), jag skötte mig (fick 6:a på vägarna) och det kändes som ett himla bra kvitto på det vi jobbat med på sistone. Nu ska jag ha honom själv i sommar och förhoppningsvis kunna rida oftare och mer regelbundet, istället för 1-2 gånger i veckan. Det är ju ändå bara två år sedan som jag öht inte kunde sitta i sadeln och funderade allvarligt på att sälja honom...

Tezza och lite Spirre

I torsdags red jag Tezza på lektion för första gången och jag visste ju att hon kunde vara lite stum fram och svår att få att ge efter men det var inte så farligt som jag befarade. Tyckte att det gick riktigt bra ändå. En konstig upplevelse var att rida i galopp då hennes höger är som Spirres vänster, jag fick direkt kortslutning i hjärnan! Men det gav mig också en annan tanke. Om Tezza är så när jag rider henne så kanske Spirres kantiga vänstergalopp beror mer på honom än på mig?

Red Spirre en kort stund efter lektionerna också och kände på honom samt red igenom LA:3 inför söndagen, vilket kändes jättebra.

Mer dressyr

Det blir mycket dressyr nu, tycker att det händer saker där och då infinner sig inspirationen lättare också.

Red lektion i tisdags på Spirre och det var dressyr. Jag var rätt illa däran i höfterna men istället för att bli deppig och irriterad för det så accepterade jag det hela och tänkte att det får gå som det går. Det gick rätt dåligt att rida i vänstergaloppen och helst förvända men i övrigt gick det hyfsat. Jag vet ju att det går till sig bara jag får medicin så då kan man ha lite tålamod ett tag.

Spirre hade med sig en del från dressyrträningen dagen innan och så även jag, så han gick hyfsat, iaf i traven.

Ikväll har jag ridit ett sent pass i ridhuset och jobbat mer med det jag red för T. Gick hyfsat, jag har börjat med medicinen igen i torsdags och dessutom gick jag 1, 5 km innan och stretchade så jag hade hyfsad sits. Spirre sökte sig fint framåt/nedåt direkt från början och jag jobbade massor av öppna och lite övergångar. Sedan red jag en del av den förvända delen från LA:3 och red slutligen igenom programmet.

Han blir lite över tygeln på rakt spår men bara jag matar på med drivningen och utnyttjar alla svängar och ser till att rida med handen därframme så går det hyfsat. Bitvis känns han jättefin. Känner nu tydligare och tydligare när jag har rätt stöd i munnen och inte det där lite vaga som lätt försvinner. Kul!

Ser ut som att han börjar få bättre halsöverlinje också så smått och han är mindre öm i nedre halsmusklerna. Eller så är det bara inbillning. :)

Dressyrträning

Red dressyr för T idag och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva för jag kan inte riktigt få ner det i ord när det gäller att beskriva KÄNSLAN.

Vi hade inga bra förutsättningar idag. Spirre var mer över tygeln än normalt och jag hade mer ont i höfterna än normalt och det senare kan ju förklara det första.

Men det är ju bra - då fick vi ju verkligen jobba med mina händer och Spirres form när förutsättningarna är som sämst; alla kort ligger på bordet, inga ursäkter finns och det resultat man får är det resultat som är sant, ärligt och riktigt.

Vi jobbade massor av övergångar, både på rakt spår och på volt, blandat med skänkelvikningar på diagonalen med galoppfattning på spåret. Syftet var att få Spirre att ta i med bakbenen (särskilt vänster) och komma fram till bettet själv, så jag fick hålla fram min hand vilket jag tycker att jag blivit mycket bättre på.

Efter att ha ridit massor av öppna så bara lossnade det. Spirre längde halsen, tog ett fint tag i bettet och jag kunde för första gången (?) känna ett äkta, trevligt och accepterande stöd på tygeln som gick att arbeta från utan risk att han skulle släppa det. En sån liten sak som att han tydligt flyttade sitt stöd från höger till vänster tygel första stegen i skänkelvikning till vänster på diagonalen fick mig att få glädjerysningar längs ryggen. Att han frustade massor är ju ett kvitto på att han slappnade av och gillade läget.

Nu ska vi bara försöka minnas den här känslan i evigheter. Som tur är rider jag honom i morgon på lektion medan han fortfarande har det färskt i huvudet och jag kan befästa det ytterligare (bara jag nu inte har glömt till i morgon...).

Glad!

Bakkärrejobb

Ikväll red jag Spirre för första gången på dryga veckan. Jag gick dessutom ca 4 km då jag hämtade och lämnade honom i beteshagen och det var inte så dumt, för jag var bra uppvärmd när jag satte mig i sadeln och satt bättre redan från början än vad jag brukar göra.

Hade som mål att jobba grundläggande lösgjordhet samt putta in bakkärran under honom med övningen jag fick på John Moore-clinicen.

Sagt och gjort så började jag i skritt och trav att bara rida på volt, noga ge akt på mina händer både att de var stilla och att de inte blev dragande. Jobbade mycket framåtdrivande och Spirre sökte sig rätt fort fint nedåt-framåt.

Övergick till öppna på fyrkantsspåret och växlade mellan trav och galopp, fortfarande noga med händerna och framåtbjudningen. Han kändes fin så jag rätade ut honom och började vändningsövningen. Galopperar nära sargen på långa tyglar och vänder sedan UTÅT mot sargen och driver framdelen runt. Meningen är att han ska sätta in bakbenen långt under sig för att kunna få runt framdelen då det blir rätt trångt.

När John red honom och gjorde detta så fuskade han rejält med bakbenen och slängde istället ut dem från väggen. Det gjorde han nu också och jag kände att han inte klev runt med framdelen utan blev lite efter. Rider med spöt uppvänt så att jag kan vinkla ner det och hjälpa till att driva hals/bog runt. Efter första vändningen kände han sig nog lite överraskad (där galopperade han och trodde att han visste var vi skulle, liksom...) så sen var han verkligen med men fuskade ändå en del. Blev tydligare och tydligare i drivningen och till slut fick jag något som kändes bra i vändningen till höger. Gjorde halt och pustade sen stund.

Gjorde några fler vändningar med fokus på den svåra sidan (han vill ju gärna fuska med vänster bak) och till slut så kändes det att han satte sig lite mer och hävde sig runt, så då fick han pusta igen.

Red sedan fram i trav och vilken skillnad på hästen! Kände att jag var nöjd så jag red igenom LA:3 (vilken vi ska tävla i den 19:e) så mycket jag nu kom ihåg den och han kändes mycket fin! Visst, han kommer fortfarande upp i en del övergångar men hittar tillbaka fortare och känns genomgående mer mjuk i nacken och mer genom i kroppen.

Red totalt 30 minuter och han var helt genomsvettig. Dels går han på bete nu, dels var det varm i ridhuset men jag tror också att övningen bet lite på honom för han vilade ömsom höger och vänster bak efteråt.

Skönt med långpromenad till betet efteråt och han såg väldigt nöjd ut. Skulle tro att han uppskattade att jag inte drog så mycket i tyglarna... ;)