Jag har fått en diagnos idag.
Smaka på det lite innan jag berättar mer. Alla kan nog förståndsmässigt begripa att det är jobbigt att inte ha en diagnos men tänk er in i det mer känslomässigt.
Tänk er att något är fel med kroppen - trötthet, feber, ont, ont, ont och du vet inte vad det är. Du besöker läkare, många läkare under lång tid, INGEN vet vad det är. Tiden går, du blir sämre ibland, bättre ibland, du opereras, du får olika mediciner men fortfarande vet ingen vad det egentligen är för fel.
Jobbigt, eller hur?
Tänk då den dag när någon äntligen talar om för dig att nu vet vi vad du har. Underbart, va?! :)
Idag var den dagen för mig. Dock blev det ingen överraskning - min vanliga doktor har även han varit inne på rätt linje, men idag var jag hos en reumatolog på universitetssjukhuset i Umeå och hon bekräftade och styrkte diagnosen.
Diagnos är egentligen att ta till. Det man nu vet/starkt tror är att jag befinner mig i en diagnosgrupp som heter seronegativa spondartriter. I den gruppen finns bland andra Bechterew, psoriasisartrit, och ett fåtal till och vilken av DEM jag har, det är ännu för tidigt att avgöra. Diagnoserna i den här gruppen tar i snitt 7 år att få fram då symptomen är diffusa och det finns inget särskilt prov att ta som säger bu eller bä utan det är ett läggande av pussel med indikerande tester och insamlande av symptom.
Det negativa är att den är kronisk och kommer att inverka negativt på mitt liv. Det positiva är att den förklarar en stor mängd lustiga symptom som jag haft "jämt" och att den dessutom mycket sällan skenar iväg så den håller sig på ungefär samma nivå hela tiden.
Det är otroligt skönt iaf att veta vilken grupp jag tillhör, för det finns mycket stöd att få bland andra som har dessa diagnoser och sen behöver jag inte fundera på om jag inbillar mig att det värker i hela kroppen bara för att jag suttit här med datorn i knäet i soffan en halvtimme, då det är typiskt för sjukdomen.
Att jag sen lyckades med bedriften att gå runt i Umeå i 2-3 timmar och prova över 20 klänningar utan att få med ett enda plagg hem, DET har nog med någon annan diagnos att göra... :O
3 kommentarer:
Vad skönt för dig!!! =) Att veta alltså.
20 klänningar å inte en ända med hem??
Undra vad vi lider av, för de felet har jag oxå. hihi
Men va kul att de äntligen händer nåt i din "lilla utredning". Vi har ju väntat påt.
jippie eller vad säger man?
Kram
BSS - Bad Shopper Syndrom - har gjort att jag (efter ett Östersundsbesök idag) säkert har provat 40 klänningar på tre dagar men till slut kom jag hem med en, men det berodde nog mest på att jag fick smakråd av Gunilla... :)
Skicka en kommentar