reflektion och vägval

I två år har jag haft den här bloggen och under nästan hela den tiden har ni läsare fått rapporter då och då om hur jag mår, framförallt hur jag mår i kroppen.

På grund av min sjukdom har jag i perioder haft väldigt svårt att klara av vardagen och familjen och än mindre arbeta eller ta hand om min häst. Första året var värst - då fick underbara Mariell ta hand om min ögonsten vilket hon gjorde med den äran. Dessutom hade jag stor hjälp av mina kära vänner med allt möjligt. Särskilt tack till Elin, Märeth, Fredde, Elisabeth, Annica och Sören, som förutom närmaste familjen funnits här för mig, Simon och Arvid när det varit som tyngst. Även alla ni andra som inte nämnts ska ha ett stort tack!

Andra året har varit bättre och jag har haft Spirre själv största delen av tiden med god hjälp av Spirrellen och mina vänner. Jag har kunnat jobba och ta hand om familjen. Min förhoppning har hela tiden varit att jag ska bli bättre. Sjukdomen blir aldrig bra men att symptomen skulle bli färre med hjälp av behandlingar. Så är inte fallet. I perioder är jag visserligen mycket bättre, men rätt vad det är och utan förvarning blir jag mycket sämre och ibland i helt nya leder. Det testas nya mediciner hela tiden och ingen vet egentligen vad som ska hända härnäst. Genomsnittligen blir också min vänstra höft stadigt sämre och senaste halvåret har jag haft flera perioder där jag inte kunna rida alls och då jag kan rida gör det ondare och ondare för varje gång.

Förra veckan var vi i Hillsand precis som förra året den här tiden och då blev skillnaden plötsligt väldigt tydlig. Jag kunde jämföra hur bra jag var förra sommaren och hur dålig jag var nu och plötsligt blev jag väldigt, väldigt trött på alltihop och sedan en och en halv vecka har jag inte ridit ett steg och har ingen som helst lust att sätta mig i sadeln igen som det känns nu. Det gör för ont, helt enkelt. Nu har jag också ett skov, eller vad det nu är, så det gör mig akut sämre så antagligen kommer jag att rida igen när jag är bättre men på det stora hela så ser jag åt vilket håll det lutar.

Det kommer knappast som någon överraskning för er att jag därför funderar på min och Spirres gemensamma framtid. Det här har värkts fram under två år, bokstavligen värkts fram. Men nu står jag inför ett vägval och det enda som kan göra att jag kan fortsätta som hittills är att min läkare nästa vecka säger att han kan göra något åt min höft. Kan han inte lova det kommer Spirre att lämnas ut på foder på ett eller annat sätt. Jag har ungefär fyra-fem olika möjliheter vilka mellan sig har en viss turordning. Spirrellen och Mariell står båda högt på listan, kan jag avslöja.

Men ångesten är stor. Hittills har jag kunnat ta en dag i taget och bara skjuta det här framför mig men ibland undrar jag om jag hållit på för länge - jag är trött, mycket trött. Kanske skulle jag ha gett upp för länge sedan och istället kunnat lägga eventuell överbliven energi på att må så bra som möjligt i kroppen istället för att lägga all energi på att må bra i knoppen...

Hästar är en mycket stor del av min identitet och fick jag välja skulle det fortsätta att vara så. Men jag får inte välja för det gör min kropp åt mig. Även om hela jag skriker att det är så jävla orättvist!!! Men det hjälper inte och ju fortare jag kan acceptera läget ju fortare kommer jag att må bättre mentalt. Men det är så jävla orättvist!

bröllopsgästen

Igår gästade vi vårt andra av tre bröllop i sommar. Arvid gillar bröllop. :)

första semesterveckan

Det regnar. Vi har semester. Någon som ser mönstret?

Men det gör egentligen inget att det regnar. Vi har travat ved och då är det skönt att det inte är 25 grader varmt och solsken. Jag är lite som Sofie - jag gillar inte värmen och solen så mycket.

Men veckan har bjudit på en del roliga besök och en del annat strul. Pernilla och Ante har varit och hälsat på, likaså Elisabeth som vi inte ser så ofta nu förtiden då hon har köpt hus så det var jättekul att hon tog sig tid att komma förbi i flyttruschen!

Även Jocke Lindengren med familj kom förbi vilket de brukar göra på somrarna men nu är det ett par år sedan sist. Jocke är serietecknare (pappa till Kapten Stofil) och har bland annat gjort den här affischen åt MC-klubben.

I torsdags hade vi tänkt åka på Frösö Zoo men det blev ett helt annat Zoo vi besökte, nämligen Östersunds sjukhus (men där kan man också hitta både den ena och den andra exotiska arten). Jag har haft ont i ena vaden i en vecka och blev uppskickad på HC av reumatologen på torsdag morgon. Väl där och efter lite provtagning misstänkte man att jag hade en blodpropp djupt i vaden. Jag höll på att deppa ihop totalt. Först har jag haft ont i lederna rejält senaste veckorna och oroat mig för den sjukdomen och sen ska jag ha det där också!

Men som tur var så visade ultraljudet inga proppar utan istället mycket fina ådror. Det man dock hittade är att min bakercysta har spruckit och läker blodblandad vätska utöver vadmuskeln på insidan och det gör ont!

Men oavsett bakercystor eller ledvärk så ska jag ikväll sopa i mig en citodon och för första gången på typ två år gå ut på lokal! Jag och några av mina tjejkompisar ska nämligen ut och röja till Sven-Ingvars och Neverstore på Dundermarknaden ikväll! :) Simon är i Järpen hos Eagles så Annica ska vara hos Arvid ikväll.

bröllop!

Vi var bjudna på bröllop igår, det första av tre i sommar.

Superfint bröllop med precis lagomt med folk och väldigt bra och roliga detaljer. Mycket barnvänligt med inhyrd barnvakt som åt med barnen i ett eget, angränsande rum, men för de barn som ville äta med sina föräldrar (som Arvid) så fanns det också dukat ett kuvert i stora salen där vi satt. Alla fick små presentpåsar med godis som också tjänade som bordsplaceringskort.

I kyrkan sprang barnen omkring när det blev för mycket myror i brallan men inte bekom det prästen som nog var den bästa präst jag lyssnat till - rolig och välpratande!

En superkul grej som jag ska ta efter som permanentlösning, eller iaf när man har kalas hemma, är en korg på toan med lite festhjälpprylar - hårspray, samarin, plåster, tamponger, mm, mm, för alla att ta av så att festen flyter på smärtfritt!

Det var mycket trevliga gäster och bruden hade en klänning to kill for så allt var bara hur lyckat som helst. Jag ska lägga ut bilder på Arvid i frack, vilket var en mycket roande syn! :)

3, 2, 1.....

SEMESTER!!!!

bada, bada, bada!

Jag har faktiskt badat varje dag den här veckan, vilket måste vara rekord för en som gränsar till badkruka.

I måndags och onsdag badad jag hemma i 5m3 - poolen. Om man lägger en badring under magen så går det bra att simma där också! :) I tisdags badade jag och Arvid på utebadet. Han gillar inte poolen hemma, för kall! (23 grader). Han har VERKLIGEN ärvt Simons badkrukegen.

Men igår var skönaste doppet - i Vattudalen! Vi var hemma hos en jobbarkompis och hade 40-årskalas och vid deras nybyggda brygga så var det 20 grader varmt - på botten! Snacka om skönt! Det blev två dopp - ett före och ett efter middagen!

Idag vet jag inte om det blir något bad - det beror på hur svettig jag är efter arbetsdagen. Den sista. Innan semestern!!!!!

sol, sol, sol...

Nu är det strax två arbetsdagar kvar innan en fyraveckors semester. Äntligen börjar jag kunna ha kontroll över all belastning och ser att jag kommer att hinna klart det som har en deadline. Lite farligt att säga så, eftersom jag garanterat får något i näven i morgon eftermiddag som jag inte räknat med.... Men om inte så har jag till och med fredagen "över" vilket betyder att jag har den för tid att städa undan på kontoret, sätta in papper i pärmar, slänga inaktuella papper och rensa lite på datorn samt ordna med semestermeddelande på mailen.

Sen börjar semestern! Redan i morgon kväll firar vi en kollega som fyllt 40 med lite bryggfest. På lördag är det bröllop i Gåxsjö men sen inträder lugnet hemmavid.

Och sol är det, i massor! Förutom det urläckra åskvädret igår, förstås. Jag satt ute på altanen och hade första parkett när blixtshowen drog igång. Häftigt!