våra vänner på gården

Idag tog jag och Arvid en kort tur med Ture Tvåmed. Jobbigt i nyfallna snön och med 15 kilos barn i lasten, men vi behövde komma ut en stund efter allt fäfotsliggande... :)

här ligger vi för fäfot

Var för säger man fäfot? Att man ligger för fäfot?

Iaf så gör hela familjen det just nu. Det går tydligen någon sorts maginfluensa i bekantskapskretsen och vi har fått det alla tre med lite olika varianter. Dessutom har Arivd tandköttsinflammation vilket gör ONT.

Om man ser det från den ljusa sidan går det inte åt så mycket mat i vårt hushåll just nu. :/

en hjälpande hand

Foto: SOS-barnbyar

Idag anlände ett foto på fyra glada barn i vackert solsken och iklädda sina finkläder (inte samma barn som på fotot ovan). Vi har därmed fått besked om vilken vår fadderby är hos SOS-barnbyar. Det är byn i Hargeisa i Somaliland, ett land som inte ens är erkänt som ett land. Fattigt, misär men också under hoppfull uppbyggnad. Kvinnor och barn är de som råkar mest illa ut och 93 % av dem hamnar tiggandes (och antagligen värre saker) på gatan.

Det här är något jag velat göra länge, ända sedan jag var liten och fick brev från min faster då hon bodde i Afrika. Hon är en person som påverkat mig mycket i mitt liv och nu känns på något sätt cirkeln sluten.

Läs mer om Somaliland här >> och om SOS-barnbyar här >>.

vackert så det gör ont

Idag är en av årets vackraste dagar. Det kan jag nog säga med mycket stor säkerhet. Tyvärr är det -22 ute så jag vill inte vara ute några långa stunder, men jag tog iaf ut kameran en stund för att visa er som inte får uppleva den här otroligt vackra vinterdagen. Det är synd att kameran är för dålig för att verkligen kunna fånga kontrasten mellan den blå himmeln och de vita träden.

Vinterträd vid Vattudalen

Vintergatan

Vinterbjörk

Naturglitter

foton

Ni kanske märker att jag har lagt in ovanligt många foton? Vi har äntligen köpt en kortadapter till Simons laptop så nu är det enklare att föra över bilderna från kameran.

Dessutom har jag laddat ner Gimp. :)

än slank hon dit, än slank hon hit, än slank hon...

Idag har jag varit ute med Edwin Enmed. Orsaken var en längtan efter att börja röra på sig, motionera kan man säga också, på ett skonsamt sätt för mina leder men som också faktiskt tränar muskulaturen runt lederna.

Och så kom jag på Edwin Enmed. Edwin Enmed har funnits i vår ägo en längre tid men varit klart underskattad och bortglömd. Vid de få tillfällen han faktiskt visats intresse har det mest varit som en plojgrej.

Men idag slog det mig att han måste vara det ultimata motionsredskapet för mig som inte bara vill tom-gå. Så här följer en marknadsföringsinsats för Edwin Enmed.

Edwin Enmed - det optimala motionsredskapet och en kär vän!

Det här är Edwin Enmed. Helt enkelt en spark med bara en med. Ett utomordentligt redskap att träna kondition, styrka och balans på. Tillverkare är salige Ivan Lindström, en eloge till den uppfinnige karln, saknaden är stor!

Det här är jag och Edwin Enmed. Ståbenet tränar balansen samtidigt som skjutbenet tränar styrka. Det är inte så lätt att få ett fint flyt med Edwin Enmed, särskilt i början, så man blir fort andfådd och trött i musklerna när man försöker. Det gäller att skifta ben ofta och det fina i det hela är att mjölksyran som ståbenet får av att hålla balansen drivs bort när det är påskjutsben.

Utsikt från förarplats. Om man vill träna mestadels balans kan man köra i de väl slipade bilspåren. Vill man hellre ha det stadigare men träna påskjutet så kör man i vägrenen eller hårda skoterspåret där det finns lite snö och blir därför lite jobbigare.

Vill man ha ordentlig fart utan att man trillar på näsan så kan man få jobba riktigt hårt. Då sparkar man vartannat påskjut på rätt sida om meden, dvs är det höger ben som är påskjutsben så sparkar man ifrån på höger sida och vartannat sparkar man ifrån på fel sida meden, dvs höger ben korsar meden bakom vänster ben och skjuter ifrån där. Mycket jobbigt men Edwin Enmed går då fint rakt framåt i rask takt!

Fördelen med Edwin Enmed är att man får njuta av så här fina vinterdagar och ändå känna att man får motion. Ser ni att Edwin Enmed är parkerad i snödrivan längst ner till höger?

Nackdelen med Edwin Enmed är att man inte bör ge sig ut i trafiken eller i branta nerförsbackar om man helt saknar balans. Det är lätt att man trillar på näsan då...

Så här glad och rosig om kinderna blir man efter en timmes tur med Edwin Enmed! Jag är fasligt trött i ben och höfter och är varm i hela kroppen. Återkommer med träningsvärksrapport! :)

Arvid har fått en skoterhjälm. Egentligen är det en slalomhjälm för de är lättare men visst är den tuff?

pyssel

Leklera är ganska kul. Synd bara att det är svårt att bevara.

inte så länge sen

När snön ligger vit på taken så är det konstigt att tänka att det inte är så länge sedan som det såg ut så här. Arvid och Stutz på upptäcktsfärd.

2010

Så var det ett nytt år!

En sköterska på HC i Strömsund tycker att det var bra att det är 10 nu eftersom när man av gammal vana fortfarande vill skriva 09 så kan man hejda sig efter nollan och klämma in en 1:a istället... Bra, eller hur? :)

Vi firade in det nya året i Hillsand då Arvids koppor äntligen fått sårskorpor som börjat falla av. Det blev tre rätt kalla dagar där men med lite skoteråkning och roliga middagar. Tack till Hammars och Kärnlunds som bjöd hem oss!

Inga nyårslöften blev det, det är ju liksom ingen idé. Fast jag har ett litet löfte till mig själv och det är att bli en bättre vän mot mig själv genom att fördjupa mig mer i mindfulness. Jag tar första steget dit genom att leda en studicirkel i ämnet hos Vuxenskolan med start i februari. Vill du vara med så anmäl till Vuxenskolan.

Bästa nyårslöftet hörde jag annars i lördags - en man som lovat sig själv varje år i tjugo år att inte börja röka... Lätt att hålla! :)

Arvids farmor är på plats till vår stora glädje och Arvids ohejdade lycka - äntligen någon som busar jämt, bjuder på godis i stora lass och som man kan gosa med på morgonen i sängen. :)