Igår firade jag en alldeles ovanligt lugn födelsedag. Jag är trött och hängig och Arvid har fått influensa så det blev en tårta på bordet och en handfull besökare vilket piggade upp en del, att få skratta lite och surra om en massa väsentligheter och oväsentligheter.
I lördags var jag på Ancas 30-årsmiddag och hon och dansgänget skulle vidare på dans men jag gick hem redan klockan åtta, supertrött... Det är såna gånger jag inser hur förändrat mitt liv har blivit och hur mina 35 år redan känns som 70... Det fanns absolut inte det minsta gnutta lust att följa med på dans, snarare en stor lust att landa i soffan hemma och slumrande titta på skidåkningen på OS. HERREGUD!
Under en rätt lång tid nu har jag haft stora sympatier för de som ägnar sig åt uppåttjack. Allvarligt. För den här tröttheten är helt förlamande och otroligt nedtryckande. Blir jag inte piggare snart vet jag inte vad jag ska ta mig till. Uppåttjack, kanske?
Nåja, det finns tårta kvar för den som vill ha och som vågar trotsa influensasmittan. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar