Fyra pass westernträning har det blivit i helgen för bästa tränaren PL.
Jag har ridit Spirre och vi kan väl ta det negativa först. Jag har inte kunnat rida honom något riktigt träningspass sedan senast och det gör att det tar några pass i helgen innan jag kommer på vad som är galet. Spirre var liksom superlat och loj och ville inte riktigt vara med på noterna. Kom jag åt lite väl med sporren så surnade han till.
I början av sista passet så inser jag att han inte alls vill ta någon skänkel och blir skitförbannad när jag lägger lite tyngd bakom mitt krav med att lägga på sporren. Så här har jag ridit och liksom såsat fram i tre pass för att jag tror att något är fel och så har han liksom bara blivit lite bekväm med ridskoleeleverna.. :)
Så när jag då sa att jo, du måste lyssna på sporren också och acceptera den så sa han "okej, då!" och sen gick han fram och var hur ridbar som helst! Synd bara att tre pass gick åt till att lulla runt...
Men det bra var att jag red på tränsbettet hela helgen och fick träna massor på att inte bli stum och tjuvhålla och det var ju målet med helgen så det var inte så stor grej att Spirre inte var på topp 75 % av tiden. Vi red mycket öppna/sluta och fick hästarna mjuka och följsamma och så blev det en del spinn och en del stoppträning, vilket är super för mig då det är där mina stumma händer syns som bäst.
Några galoppombytesövningar blev det också, men förutom några få luftiga, rena och finfina byten så blev det mest fem ben och lite ostyrsligt. Jag tror jag var för trött för jag hade hiskeligt ont i höften efteråt så jag satt nog som en kråka i sadeln och då är det inte så lätt för Spirre. Vi tappad liksom den där signalen att NU byter vi, utan det blev flackt och utan spänst.
Lärdomen är att träna mer emellan och att rida max 3 pass nästa gång.
Annars var det en underbart rolig helg med country-stile-middag på lördagkvällen i mycket gott sällskap! Att middagen var god fick en och annan trasig stol vittna om... ;)
Tack till Ranch BC för underbart arrangemang och underbart engagemang!
Jag har ridit Spirre och vi kan väl ta det negativa först. Jag har inte kunnat rida honom något riktigt träningspass sedan senast och det gör att det tar några pass i helgen innan jag kommer på vad som är galet. Spirre var liksom superlat och loj och ville inte riktigt vara med på noterna. Kom jag åt lite väl med sporren så surnade han till.
I början av sista passet så inser jag att han inte alls vill ta någon skänkel och blir skitförbannad när jag lägger lite tyngd bakom mitt krav med att lägga på sporren. Så här har jag ridit och liksom såsat fram i tre pass för att jag tror att något är fel och så har han liksom bara blivit lite bekväm med ridskoleeleverna.. :)
Så när jag då sa att jo, du måste lyssna på sporren också och acceptera den så sa han "okej, då!" och sen gick han fram och var hur ridbar som helst! Synd bara att tre pass gick åt till att lulla runt...
Men det bra var att jag red på tränsbettet hela helgen och fick träna massor på att inte bli stum och tjuvhålla och det var ju målet med helgen så det var inte så stor grej att Spirre inte var på topp 75 % av tiden. Vi red mycket öppna/sluta och fick hästarna mjuka och följsamma och så blev det en del spinn och en del stoppträning, vilket är super för mig då det är där mina stumma händer syns som bäst.
Några galoppombytesövningar blev det också, men förutom några få luftiga, rena och finfina byten så blev det mest fem ben och lite ostyrsligt. Jag tror jag var för trött för jag hade hiskeligt ont i höften efteråt så jag satt nog som en kråka i sadeln och då är det inte så lätt för Spirre. Vi tappad liksom den där signalen att NU byter vi, utan det blev flackt och utan spänst.
Lärdomen är att träna mer emellan och att rida max 3 pass nästa gång.
Annars var det en underbart rolig helg med country-stile-middag på lördagkvällen i mycket gott sällskap! Att middagen var god fick en och annan trasig stol vittna om... ;)
Tack till Ranch BC för underbart arrangemang och underbart engagemang!
