Debut - på riktigt!

Det här inlägget skrev jag i januari och jag kommer fortfarande ihåg känslan, en helt underbar känsla, att jag och min lilla arab lyckats nå dit trots diverse hinder (förutom att han är arab, då ;))

Foto: Maja Gahlin

Så igår debuterade vi Medelsvår C "på riktigt", det var dessutom vår första regionala tävling i dressyr! Och jag förundrades efteråt över hur anpassningsbar man är som människa och med Märeth filosoferade jag en stund över om det är detta som är utveckling. För den känsla som jag hade i januari, att vi nått fram till något som jag alltid trott varit ouppnåeligt, den var mycket mildare nu, trots att de ju nu var "på riktigt". På sex månader har något hänt, jag har landat i det förra målets uppfyllelse och hittat nya mål.

Jag är fortfarande otroligt nöjd och lugn med att ha nått till medelsvår C och med ett resultat som är mellan med tvekan godkänt och godkänt (54,68 % - ja, EXAKT samma som i januari... ) jag vill inte högre i nivå, nu vill jag bara att vi blir bättre på den här nivån. Men jag har inte samma känsla av att vi gjort något totalt överraskande trots att jag hade årets mål på att rida på minst 50 % i msvc och vi nu låg 4,5 procentenheter över det målet. Alltså måste vi ha utvecklats sedan januari, jag har landat i det som då var ett lyckorus, jag har anpassat mig.

Förra året gjorde vi två mer eller mindre katastrofala starter i LA:3 och jag konstaterade att det är ett program som verkligen inte passar Spirre, vi hade som mest 50 %. LA:4 lyckades vi bättre i då och det är ett program jag verkligen gillar, lite mer som msvC. Igår slog vi även personbästa i LA:3 och fick 53,87 % och det i en ritt som var rejält ojämn, vi hade allt från en 3:a till en 8:a (skritten och med slutomdömet "mycket bra skritt!" :D). Så alltså har det hänt något på ett år.

Och detta trots att Spirre är rejält oren i galoppen stundvis (inte jämt som tur är) och det är detta vi måste fortsätta att arbeta på och nya mål är att förbättra oss en procentenhet i taget. Nya mål är alltså 55 % i LA:3/LA:4 och msvC:1, så arbetar vi oss sakta uppåt och med fokus på att förbättra grundgångarterna (inte skritten då som är MYCKET BRA och belönas med 8! ;))

Två sista veckorna innan tävlingen har jag inte skrivit ett ord här och det är medvetet, det har känts skit att rida! Det är nog flera faktorer som spelat in även om det säkert är en viss prestationsprinsessa som knackat försiktigt på axeln, så mitt största mål för gårdagen var att på framridningen försöka hitta tillbaka till den underbara känsla vi haft så länge tidigare. Och det gjorde vi, men absolut inte själva, utan med hjälp av snälla, underbara Theresa som kom och coachade alla oss elever på framridningen. Ett par små övningar, inte många ord men vilket resultat! Är mest glad för detta faktiskt, skit i procenten på programmen, men att vi hittade tillbaka till varandra, jag och Spirre, och hittade självförtroendet igen, det var värt hur mycket som helst! Mest stolt över mig själv är jag att jag struntade i hur alla andra gör och istället red jag på träns och i allroundsadeln(!) för att det kändes bäst för oss. :)