Handväskan (Skrivövning 1)

När jag var i yngre tonåren så var min äldre syster redan tvåbarnsmor. Och om det var det som gjorde det eller om det alltid varit så, det vet jag inte, men min syster hade en imponerande handväska. Handväska och handväska förresten, det var mer av en rejäl bag som hon alltid släpade på som om den var en del av henne själv.

Men det var egentligen inte storleken som var imponerande utan det faktum att hon hade allt hon behövde i den, oavsett vilken situation hon hamnade i. Där fanns, förutom det vanliga såsom plånbok, nycklar och gamla kvitton, också näsdukar, pennor, värktabletter, läppglans, smink, hårborste, något enstaka örhänge som tappat bort sin make, rabattkuponger, tamponger, nässpray för snoriga barnnäsor, med mera, med mera.

Idag är min systers barn stora, den minsta har själv nått tonåren nu, och kanske är det därför hon oftast är utan handväska, enbart med plånboken i handen.

Nu är det istället min tur. Jag som alltid haft jackor med uttöjda fickor där plånbok, nycklar, mobilen, läppglans och annat smått och gott har trängts med varandra, har på senare år börjat med fenomenet handväska. Jag har alltid ägt några stycken men de har enbart fått följa med på fest då man behöver ha pengar med men klädseln inte inbjudit till att gömma undan dem (nåja, någon gång har pengarna vistats i BH:n men i plastkortsvärlden så blir bystkonturen så kantig...).

Först bar det emot att börja med handväska men det var himla praktiskt att ha allt på samma ställe var jag ju tvungen att erkänna. Jag började fint med en liten beige sak som jag köpte i Paris, men den är nu för liten. "För liten?", undrar du säkert. Ja, handväskor tenderar att krympa... Eller kan det vara så illa att det är innehållet som växer? Nåja, nu har jag i alla fall en något större svart och funderar som bäst på att byta upp mig till en ännu större, nu när Arvids nappar, kräkdukar och hälsobok också ska rymmas.

Handväskor kan vara riktigt roliga också. Man kan ju dänga oförskämda karlar i huvudet med dem. Fast det kanske är när man blivit gammal tant och också har en käpp att drämma till med?