tisdag 23 oktober 2007

Skriva, skriva - men vad?

I alla år har jag velat skriva en deckare. För jag har alltid varit en deckarfantast - från Kitty till Agatha! Min tanke var att göra en Läckberg - att börja skriva nu när Arvid är född och jag är hemma. Så jag började så smått när jag var gravid. Men nu vill jag plötsligt inte. Har tappat lusten helt men inte lusten att skriva, bara lusten att skriva deckare.

Så nu funderar jag på att skriva något annat. Barnbok blir det inte för jag är nog den minst lekfulla mamman i världen så den skulle bli synnerligen tråkig!

Men annars virvlar det av idéer i skallen men jag vet inte hur jag ska välja. Viljan att skriva kommer från viljan att var kreativ och jag är inte så kreativ i övrigt så därför kliar det i mina fingrar att göra ett svettigt pass på tangentbordet.

Därför blev det ovanligt många inlägg här idag.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad fint du gjort på din blogg! Det är kreativt!
Skriv av hjärtats lust Camilla. Korta, långa, tunna och tjocka alster så ser du nog vad som blir till en hel bok. En rubrik att skriva om får du här,Handväskan. :)

Anonym sa...

Problemet är att jag aldrig drivits av hjärtats lust i hela mitt liv. Jag drivs av matematik och statistik och annat sånt där hårt, inlärt och korrekta fakta, du vet... :/

Men inom mig finns något som vill ut det är bara det att jag får prestationsångest när det ska ut...

En gång, för ungefär ett år sedan, satt jag på ett tåg i mellersta Finland och då skrev jag i min anteckningsbok. Jag skrev och skrev om mig själv och min barndom och det bara rann ur mig. Det var en annorlunda upplevelse som jag fortfarande tänker på då och då.

Men vem vill höra ännu en livshistoria? Fast jag känner också att jag MÅSTE få skriva av mig den - få ut den ur mitt system och kunna gå vidare. Blir den vidrig eller trist behöver jag ju inte låta någon läsa och då kanske skrivkrampen släpper för annat också?

Jag gör en liten skrivövning till att börja med - utifrån ditt förslag! :)

Anonym sa...

Livshistorier är intressanta, det är bara hur den framförs som gör den tråkig eller inte. Tänk bara på mikael niemis Populärmusik...