En del orkar trots att de råkar ut för allt möjligt.
Sån är inte jag. Jag har svårt att orka med vardagen eftersom jag som person lägger alldeles för stor vikt vid skitsaker och mår dåligt av det. Det måste jag sluta med.
Men ändå, hur mycket orkar även den som klarar vardagen som en dans på rosor?
Ni som följt bloggen vet ju att mitt senaste halvår inte bara inneburit en underbar son utan även en massa smärta och elände.
Sen dog Simons farmor.
Nyss dog svärfar. (Vem ska nu visa Arvid hur man täljer smörknivar??)
Det värsta är att allt känns som att det ackumulerar. Och jag krackelerar.
Hur mycket måste man orka?
5 kommentarer:
Sorg är jobbigt och tufft men jag lovar att du orkar igenom för vad skulle du annnars göra?
SKöt om er.
Som jag känner med dig, när det är jobbigt läggs alltid något uppe på..känns som är det inte nog snart. Jag tänker på dig gumman....kram
Detta som allt annat kommer du om någon att klara. Men glöm inte att vi är här för dig.
Tack för uppmuntran.
Ja, vad ska man annars göra? Livet går ju ändå vidare. Men som en klok person sa idag - tre V - vila, vatten och vänliga ord!
Jag beklagar!!!
Skicka en kommentar