Ja, det blir ju bara värre. Men sån ÄR jag. Det är bara att acceptera och själv försöker jag balansera genom att vila däremellan.
Vad har jag nu gjort, undrar du trogne bloggläsare förstås?
Ja, det var ju tisdag igår och jag skulle rida min häst för tredje veckan i rad. På hoppträning.
PÅ HOPPTRÄNING. Ja, jag är inte klok, jag vet.
Jag resonerade så här: om nu min läkare tycker att värdena börjar visa bättring och börjar hantera mig som frisk så borde också mitt knä hålla för lite ansträngning så om jag testar det rejält ser jag ju vad det går för.
Det gick bra. Faktiskt! Jag har massiv träningsvärk i hela kroppen men i benen i synnerhet och visst har jag ont i höft och knä men det har jag ju alltid. Nu har jag ont i kroppen men har balsam runt själen för ack vad roligt det var!
Här är vi in action:
Proffsfotograferat av Sofie Marklund, förstås!
4 kommentarer:
Inte värre Camilla, utan värst.. ;D.
Kul att det går bra att rida igen.
Kul, kul. Vilken ruskigt bra bild. Ni ser ut som värsta proffsen :D
/ Gunilla
Det var jättekul att få se dig på hästryggen igen! Och oooh vilken bra bild på dig och Spirre. Hoppas du tar tig helskinnad igenom detta ridpass. / Birgitta
:D Det gick ju faktiskt bättre än väntat men jag har ont efteråt, det ska jag inte sticka under stolen med... Men jag kan gå och knäet är bara lite svullet, värst är träningsvärken!! :) Det lär nog dröja innan jag rider en hoppträning igen men jag kan mentalt leva länge på den här! :)
Skicka en kommentar