onsdag 4 februari 2009

man uppskattar inte det man har förrän man förlorar det

Idag har jag haft telefonmöte med min reumatolog. Inte stafettisen jag haft senaste två gångerna utan min ordinarie underbara läkare som äntligen är tillbaka på jobbet! ;)

Vad skönt det är med folk som respekterar ens frågor och åsikter och som svarar på dem utan att bli nedlåtande bara för att de har en jättelång utbildning och erfarenhet som gör att de vet så mycket mer än en själv.

Efter 40 minuter där jag fick uttömmande svar på varenda fråga jag hade, liten som stor, så har vi nu en plan. En plan som ser ut som så att jag testar den nya medicinen, Arava, och om den fungerar så hoppas jag att jag inte bara slipper ledvärken utan även min enorma trötthet som nu håller på att gå över i ett utmattningssyndrom (jag har börjat tappa minnet - kommer inte ihåg namn på folk jag känt i åratal). Fungerar den inte så får jag komma till Umeå för vidare utredning. Om den inte fungerar går det att "tvätta ur" resterna av den så en ev. graviditet är okej.

Dessutom ska mina höfter röntgas igen då jag är mycket sämre i framförallt den vänstra men det sprider sig över hela bäckenet och till höger höft. Igår när jag satt upp så kändes det som att försöka trycka ner en klädnypa över hästen och forma om den till ett U... AJ!

2 kommentarer:

Annica sa...

jag håller fortfarande tummarna!!

Camilla sa...

Blir det inte jobbigt i längden? Och hur äter du t.ex. när du hela tiden håller i tummarna? ;)

Men tack för att du utstår alla umbärande bara för att hålla tummarna för lilla mig! :)