mitt liv som hästlös

• 07.00 Reveljen går. Jag stapplar ur sängen och byter bajsblöja.
• 08:00 (önsketänkande, snarare 08:10) På jobbet. Läser mail. Skriver, skriver och skriver och har ingen aning om vad jag egentligen skriver. (Eller jo, det har jag, oftast iaf, men det lät roligare så där).
• 16:15 (ja, exakt 16:15) hämta Arvid hos dagmamman. Både han och jag jättetrötta. Ser på Mamma Mu och Kråkan medan maten lagar sig själv (ugnar är underskattade).
• 18:00 Middag tillsammans med Simon som behagat slita sig från jobbet. (Nejdå, han kommer mer än gärna hem, men borde man inte klaga på sin karl?)
• 20.00 (en utopi, men det händer) G'natt till Arvid som är nybadad och kvällsfikad. "he'då" säger han glatt från huvudkudden och tre sekunder senare sover han. (Ja, faktiskt, DET är ingen överdrift eller önsketänkande, som tur är).
• 20:00 - 22:00 Småpyssel såsom skurande, tvättande, plockande, sorterande, klyvande av ved, mm, mm. Superkul! (ironi, vilket ni förstås förstod).
• 22:00 (ha, ha! där lurade jag nästan mig själv! Snarare 23:15...) I säng med någon bok att somna med på bröstkorgen.
  
  Ibland tänker jag att jag måste åka till stallet för att ta in hästarna. Både skönt och konstigt då jag inser att det måste jag inte alls.
  
  Skönt faktiskt att ha ett måste mindre och att kunna göra vad som faller en in på kvällarna, även om det just nu blir mycket städande då det behövs och det snart är dags för barnkalas.

vemod

Till och med Simon drabbades av vemod när vi i kväll bar upp i stort sett all hästutrustning jag äger till loftet ovanpå garaget. Kvar i stallet är det som ska följa Spirre till ridskolan och lite borstar och sånt.

När jag smorde läder ikväll drabbades jag plötsligt av en stark känsla som närmast kan liknas vid ångest uppblandad med vemod och besvikelse. Att putsa stiglädren till westernsadeln och önska att jag istället gjorde mig i ordning för kurs eller tävling... Att känna höstluften i näsan och längta efter vilda galopper på lägdorna... usch.

Samtidigt tänker jag på (måste tänka på!) ett liv utan häst. Ett liv med häst är inte alltid så romantiskt och underbart, det vet de flesta hästägare. Mitt i vintern blöt och kall, tidig morgon, sen kväll, tjafs med stallkompisarna när man går varandra på nerverna, alltid tom plånbok, speciellt när hästen är skadad och oron stiger...

Nu träder jag in i ett liv där jag får pengar över, inte behöver offra varenda möjlig sovmorgon på stallet, inte behöver passa tider för utsläpp, insläpp, nattning, mm, mm. Inte måste ut och rida trots dåligt väder, dåligt humör. Inte måste hämta spån i svarta natten.

Allt det där kan vara slitigt nog med en familj därhemma om man är fullt frisk och när man är sjuk är det en kamp mot energilösheten hela tiden.

Men i morgon har jag mitt sista utsläpp, apropå vemod i kubik.

spirre

Så är det bestämt. Nästa fredag blir Spirre ridskolehäst med Spirrellen som fodervärd på helgerna. Det känns bra, bättre än jag trodde det skulle kännas, men jag är också trött och har fortfarande inte suttit i sadeln sedan vi kom hem från Hillsand och känner varken lust eller ork för att göra det.

Jag tror att jag har kämpat för länge. Trots extrem smärta så har jag fortsatt för att det var så kul att rida och så kul att uvecklas och träna för att bli bättre. När jag tog bort den motivationen iom att jag bestämde att Spirre ska lånas ut ett år så finns bara smärtminnet kvar och då vill jag inte alls rida.

Jag hoppas att motivationen och lusten kommer tillbaka bara jag blir lite bättre. Jag ska få ny medicin, en medicin som sägs vara Guds gåva till reumatikerna, så jag hoppas att den håller vad den lovar. Läs mer om den här >>.

Så länge så hoppas jag att Spirre blir ett välkommet tillskott till ridskolan och att både de och han trivs med den här lösningen. Att Spirrellen och han fungerar tillsammans, det vet jag redan, och det känns bra att han blir riden av henne några gånger per vecka och får komma ut och röja lite.

slut på semestern

Hej och hå vad lite jag skriver under sommaren! Men nu är det jobb igen, sedan igår så då har väl fingrarna värmt upp tillräckligt på tangentbordet.

Vi har haft en sådär sommar. Alltid skönt att vara ledig och vara tillsammans men vädret hade kunnat vara bättre och mina leder hade definitivt kunnat vara bättre. Nu är vädret bättre och lederna behandlade, precis lagom till att jobbet börjar igen. Återigen - ser ni mönstret? ;)

Men vi har gjort en del roligt också:
- besök i vindkraftsparken
- besök på Mus Olles
- en vecka i Hillsand med hemvändardag
- besök i Renån
- besök på bilmuseet i Hoting
- grillkvällar
- väckt gammal vessla till liv
- bröllop x 3