Där ser ni vad som händer när ni utövar grupptryck på mig sådär! Inte ett inlägg på länge här på bloggen för var har jag varit? På facebook!
Roligt var det ju, men som sagt det är ju verkligen en sida för det som händer just nu och i bloggen kan man ju skriva lite mer.
Men jag har fortfarande ångest över att jag gick med. Jag måste förklara varför så ingen tror att jag är supernojig eller enbart löjlig.
1995 började jag min bana som datanörd. Jag arbetade 8 timmar om dagen framför datorn och kom hem och ägnad nästan 8 till till att hänga på fidonet (vilket är rena stenåldern men man kan säga föregångaren till internet i Sverige). Vad gjorde man där då? Jo, det som alla gör nu i alla olika media - man hängde på diskussionforum men i svart och grön DOS-miljö, typ. För er som tycker att allt detta låter som grekiska är antingen alldeles för unga eller har börjat med datorer sent i livet (efter att det blev en massa GUI-trams) så ni får slå upp alla termer på wiki, eller dy.
Iaf så slutade det hela med att jag 1999 gick in i väggen för att jag jobbade halft ihjäl mig i mitt eget dataföretag (fanns hur mycket som helst att göra, 1998 var hemmadatornboomåret). Efter det har jag ibland hängt på lite internetställen (Bukefalos främst) men jag inser att jag mår fysiskt dåligt av att sitta en längre stund i den miljön, antagligen för att det var en del i att jag brände ut mig, allt datorsittande, helt enkelt.
Bloggen har varit lämplig men facebook har varit skrämmande bara vid tanken. Men nu är jag med och försöker vara inne mycket kort eller hellre vara där via mobilen för då lessnar jag fort eftersom den inte direkt är jättelämplig för att surfa på.
Så nu fattar ni kanske varför jag har lite lätt ångest...
Och jag måste säga en sak och det är att det jag lärt mig av allt det här är att datorvärlden är en illusion. Inget där är verkligt eller äkta och jag föredrar verkligen att leva irl, men det brukar inte betyda så mycket för andra att jag säger det om de inte själva upplevt att det är mer äkta och mer verkligt att sitta ute på trappen en sen sommarkväll med en kopp te och umgås med sig själv eller familjen och bara vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar