jag rider inte ergo jag skriver inte

Jag har faktiskt nästan inte ridit alls senaste veckorna. Smärta i enorma mängder gör att både humöret och kroppen inte vill.

Men förra torsdagen red jag faktiskt markarbeteslektion och det gick ovanligt bra så vad gör jag då? Jo, jag kunde inte hålla mig utan bokade träningstid för T på fredagkvällen, alltså dagen efter.

Dumt. DUMT! Trodde jag dog en liten stund på framridningen då jag försökte vinkla om vänsterbenet så att jag inte rullade på baksidan låret så mycket. Aj. Mycket aj. Jag tror jag kräktes lite i min mun och tårar gjorde blicken så suddig att Spirre hamnade i dimma.

Men det blev bättre när jag blev varmare och underbara T, som vet exakt hur det är att rida med smärta, designade en övning för oss som gjorde att jag inte behövde påfresta min kropp så mycket men Spirre fick jobba rejält med bakkärran.

Vi började med att skritta på fyrkant och vända på bakdelen i varje hörn. Sen övergick vi till bakdelsvändning helt om och det övergick sedan i vändning helt om och i vändningen fatta galopp (som en stillsam roll-back, typ), galoppera några steg och sen bryta av och börja om. Gjorde egentligen bara det, förutom något avbrott i trav med skänkelvikning på diagonalen. En bra övning som visade att Spirre har lite svårt att ta i på rätt sätt med höger bak. Jag tror fortfarande att han har en SI-kompression på vänster sidan. Måste ta itu med detta och ringa ET.

Nu har jag börjat med laserbehandlingar två gånger i veckan och nästa vecka får jag nog börja med ledmedicinen igen så hoppet är inte bort än! :)