gårdagens mf

Igår var jag på julritt. Tre timmar på hästryggen och ute i en vackert snöig natur. Att sitta där och bara njuta av nuet, av hästens rörelser, frustningar, ljudet av hästben som pulsar i snön och förstås tystnaden. När alla ljud blir dämpade av all vit bomull som ligger på marken, i träden och och i luften då dagen bjöd på en jämngrå himmel.

Att bara sitta där och bara vara. Att inte vara på väg någonstans, att bara följa med hästen som i sin tur bara följer spåret efter de andra. Att inte bekymra sig om när vi kommer fram, hur långt vi ridit eller när jag ska sluta frysa. Utan bara ta in alla intryck, hur känns det att sitta här just nu? Hur känns kalla fingrar? Utan att bedöma dem som kalla, utan bara känna känslan av fingrar som är kalla... Och utifrån bestämma vad jag ska göra med dem (jag vill ju inte att de ska förfrysas! :))

Att inte fastna för länge i tankegångar som kommer och går utan hela tiden komma tillbaka till här och nu, till ljudet och rörelsen av hästen och göra mitt bästa att höra vad de andra säger när de säger det, men inte fästa mer vid det än vad de faktiskt säger. Det är svårare än vad det låter! Pröva! Att inte låta tankarna fylla i det som inte finns, det som vi kallar mellan raderna.

Tre timmars meditation, ridande meditation. Härligt!