Tanne - pannkaka och förvåning

LA:3, förvänd höger andra bågen, Strömsunds Ridklubb 120811

I lördags var vi på Tanne och tävlade två klasser, först LA:3 och sen MsvC:1. Eftersom domarna där är kända för att vara lite mindre generös med poängen så hade jag som mål att nå 52 % i LA:3 och 50 % i MsvC:1.

Spirre kändes sådär på framridningen. Egentligen inga problem men han var inte lika framåt som sist. Programmet gick dock rätt bra, han hade inte något av schvungen han haft på senaste tiden och därför blev längningarna inte så bra, men däremot var galopperna bättre och vi lyckades få en 6:a på förvända högergaloppen! Det var det absolut bästa jag tog med mig från den här dagen! :) Dessutom fungerar äntligen skänkelvikningarna igen och vi tog 6:or på båda, också skönt! Fick 53,78 % och var mycket nöjd med det även om jag hade önskat att det känts bättre i ridningen.

Till msv så red jag fram rejält och Spirre laddade på och jag kände att det nog kan bli bra. La ifrån mig spöt, red in på banan och... pannkaka! Inget att driva fram, fanns liksom ingenting och ingen kontakt där fram. Efter 2-3 moment var jag redo att rida av banan och utgå, men jag är liksom inte den som ger upp så jag red på och det kändes verkligen markbundet och slött, jag orkade inte driva, Spirre hade somnat någonstans på vägen. Kan inte ens minnas att det var något särskilt som kändes bra, möjligen halten och efterföljande ryggning och att skolorna gick hyfsat ändå. Kände när jag red ut att om jag klarade 48 % skulle jag bli förvånad. Och förvånad blev jag - 52,98 %! Att göra det i msv på en riktigt dålig dag och med en något tuffare domare är jag extremt nöjd med, det borde innebära en rejäl höjning på en bra dag! Det enda som var rätt roligt är att Spirre fick en 6:a på gångarterna, vi som har kämpat så med detta!

Så då kan jag summera den här korta tävlingssäsongen efter fem starter att vi med råge har uppnått målet 55 % i LA (58,5% i LA:4) och även knäckt 50 %-målet i MsvC:1 (54,68 %). Känns himla fint, faktiskt, och jag är glad att jag vågade gå upp till LA och medelsvår, tydligen passar det oss som ekipage mycket bättre än programmen med långa transportsträckor, som tex LB:2. LA:4 som är väldigt klurigt passar oss utmärkt och det är nog mitt favoritprogram! :)

Nästa år är målet 60 % i LA och 56 % i msvC. Inför vinterträningen ska Spirre behandlas igen av ET, sen ska vi jobba mer på galoppen och schvungen/bakbensaktiviteten och i övrigt ska han hållas glad och skadefri. :)

Och till alla er som sitter med en udda dressyrras - alla kan gå medelsvår bara man har tålamod och vilja att lägga ner jobbet som behövs!

mål - check!

Igår var jag och Spirre tävlade hos Bräcke ridklubb. LA:4 var på schemat och sist jag red det programmet var drygt ett år sedan och då hade vi 54,68 %. Ett program som passar Spirre väldigt bra då det händer saker hela tiden, mycket korta transportsträckor och svårigheter som bakdelsvändningar, halt-ryggning-galoppfattning, mm. Det enda som vi har verkligt svårt med i programmet är de små galoppvolterna eftersom Spirre lätt tappar rygg och rytm i dom.

Det var vår favoritdomare som var på plats och som också dömde oss förra året i programmet så jag hade som mål att nå 55 %. Framridning kändes okej, Spirre laddade inte på lika mycket som han gjort senaste veckorna men det kändes som att det var en underlagsfråga - lite blött och tungt grus. Men annars var han mjuk, avslappnad och lyssnade rätt bra. Väl inne var underlaget betydligt bättre och jag kände att han tordes ta för sig lite mer.

Själva ritten var svår att bedöma. Vi gjorde allt och på hyfsat rätt ställe, det kände som att han längde lite även om det har funnits mer där på sistone, galopperna gick rätt okej bara tapp i rytmen på ett par ställen, men han hade lite taktinslag här och var, hade svårt att gå skänkelvikning undan högerskänkel (vill gärna försöka fatta galopp istället), osv, så det var svårt att säga hur det egentligen gick.

Min klubbkompis fick dryga 55 % och ledaren låg på 62 % så jag tänkte att jag nog hamnade kring 54 % och att jag nog ändå skulle var rätt nöjd med det.

Så jag blev rätt glad när jag hämtade mitt protokoll och såg att vi hade fått 58,5 %!!! :D

Jag har världens bästa häst, min lilla arab! :)

Slut på hästsemestern

Imorgon tar Spirres semester slut och ikväll skjutsade jag honom tillbaka till ridskolehästarna i deras enorma beteshage med troligen den absolut vackraste utsikten någonsin. :)

Spirre såg ut att bli glad att träffa alla kompisar igen och gjorde bara en kort paus i hälsandet för att säga hej då till mig.

Inte så långt "hej då", redan på torsdag är han min igen och på lördag eller söndag ska vi rida hoppträning för Kia, vilket ska bli superkul!

Nästa tävling är i Bräcke i september och då ska jag rida bara LA:4 har jag bestämt mig för. Vill inte träna in ytterligare ett program så jag skippar msvC:2.

Ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen och träna på bestämda dagar. Jag kommer att rida på tisdagar det här året, vilket passar superbra då jag kan få en paus fram till helgerna så jag kanske kan rida både fredagar och söndagar. Höftområdet är som förut, trots kiropraktisk behandling och massage av triggerpunkter varje kväll. Inte så kul, men jag börjar bli van det här nu och det verkar inte förvärras, det håller sig på den här smärtnivån och då kan jag hantera det iaf.

Debut - på riktigt!

Det här inlägget skrev jag i januari och jag kommer fortfarande ihåg känslan, en helt underbar känsla, att jag och min lilla arab lyckats nå dit trots diverse hinder (förutom att han är arab, då ;))

Foto: Maja Gahlin

Så igår debuterade vi Medelsvår C "på riktigt", det var dessutom vår första regionala tävling i dressyr! Och jag förundrades efteråt över hur anpassningsbar man är som människa och med Märeth filosoferade jag en stund över om det är detta som är utveckling. För den känsla som jag hade i januari, att vi nått fram till något som jag alltid trott varit ouppnåeligt, den var mycket mildare nu, trots att de ju nu var "på riktigt". På sex månader har något hänt, jag har landat i det förra målets uppfyllelse och hittat nya mål.

Jag är fortfarande otroligt nöjd och lugn med att ha nått till medelsvår C och med ett resultat som är mellan med tvekan godkänt och godkänt (54,68 % - ja, EXAKT samma som i januari... ) jag vill inte högre i nivå, nu vill jag bara att vi blir bättre på den här nivån. Men jag har inte samma känsla av att vi gjort något totalt överraskande trots att jag hade årets mål på att rida på minst 50 % i msvc och vi nu låg 4,5 procentenheter över det målet. Alltså måste vi ha utvecklats sedan januari, jag har landat i det som då var ett lyckorus, jag har anpassat mig.

Förra året gjorde vi två mer eller mindre katastrofala starter i LA:3 och jag konstaterade att det är ett program som verkligen inte passar Spirre, vi hade som mest 50 %. LA:4 lyckades vi bättre i då och det är ett program jag verkligen gillar, lite mer som msvC. Igår slog vi även personbästa i LA:3 och fick 53,87 % och det i en ritt som var rejält ojämn, vi hade allt från en 3:a till en 8:a (skritten och med slutomdömet "mycket bra skritt!" :D). Så alltså har det hänt något på ett år.

Och detta trots att Spirre är rejält oren i galoppen stundvis (inte jämt som tur är) och det är detta vi måste fortsätta att arbeta på och nya mål är att förbättra oss en procentenhet i taget. Nya mål är alltså 55 % i LA:3/LA:4 och msvC:1, så arbetar vi oss sakta uppåt och med fokus på att förbättra grundgångarterna (inte skritten då som är MYCKET BRA och belönas med 8! ;))

Två sista veckorna innan tävlingen har jag inte skrivit ett ord här och det är medvetet, det har känts skit att rida! Det är nog flera faktorer som spelat in även om det säkert är en viss prestationsprinsessa som knackat försiktigt på axeln, så mitt största mål för gårdagen var att på framridningen försöka hitta tillbaka till den underbara känsla vi haft så länge tidigare. Och det gjorde vi, men absolut inte själva, utan med hjälp av snälla, underbara Theresa som kom och coachade alla oss elever på framridningen. Ett par små övningar, inte många ord men vilket resultat! Är mest glad för detta faktiskt, skit i procenten på programmen, men att vi hittade tillbaka till varandra, jag och Spirre, och hittade självförtroendet igen, det var värt hur mycket som helst! Mest stolt över mig själv är jag att jag struntade i hur alla andra gör och istället red jag på träns och i allroundsadeln(!) för att det kändes bäst för oss. :)

Träning bland flugor och brems

Idag red vi ett dressyrpass på lägdan och Spirre går verkligen bra nu! Superfin i formen och stadig på tygeln, galoppera har aldrig varit så här bra förut och han känns glad! Hoppas det håller i sig för då blir det roligt den 11 augusti, jag har anmält till både LA3 och MsvC så det blir spännande!

Mobil

Testar att lägga in från mobilen. Fungera det här så kanske vi det blir lite bättre uppdaterat här!

En underbar känsla

I lördagsmorse, tidigare än vad som borde vara lagligt, satt jag på hästryggen för ett dressyrpass för min tränare.

Spirre kändes pigg och glad i framridningen och även jag var hyfsat okej.

Spirre har ingen längning i sin trav att tala om, alltså han är liksom inte skapt för att trava på det sättet, hans naturliga gångart är ju egentligen snabb galopp... Så jag ville träna lite längningar och hitta lite träningssätt för detta. Förutom det gällde det att fortsätta att få honom att sätta under sig mer bak.

Och vilket härligt pass det blev! Spirre brukar normalt sett hitta femton olika ställen att sätta bakbenen på förutom inunder sig, gärna bredda dem som en travare, och det brukar ta halva passet innan han säger "men okej, då, jag sätter väl dem under magen då!". Men nu räckte det med första samlingarna i trav så satt de som en smäck på rätt ställe! Jag riktigt kände hur ryggen höjdes under mig och det gav ju helt nya förutsättningar för träning.

Spirre kändes glad och arbetsvillig och kanske, kanske, vi har lagt det där diffusa bakom oss nu, kanske att det var stora blodmasken som var boven i dramat och när den nu är borta och det finns nytt, härligt friskt gräs att äta, så blir Spirre frisk och glad igen!

Vi tränade också på längningarna som sagt, jag fick rida öppna på långsidan och ur den samlingen rida längning på hörnlinjen mot kortsidan omväxlande med att öka på långsidorna. Viktigt att jobba honom rejält under sig och ur det öka. T sa att han tar i fint med bakbenen men får liksom inte till det i bogarna. Ska träna på boggymnastik i sommar så blir det nog bättre!

Härligt pass som gav en fin och härlig känsla både i kropp och själ och Spirre gick nöjd och glad till betet och stoppade mulen djupt ner i gräset!