I torsdags kväll spelade min hjärna mig ett rejält spratt.
Här kommer jag, totalt ovetandes om vad som ska hända, genom dörren i stallet och hejar på personen som står där med sin hund som om det var någon som är i stallet varje dag.
Ja, det var hon ju en gång i tiden men det är tyvär inte så längre.
Men första halvsekunden så trodde min hjärna det. Jag säger "hej" i fullt normal ton.
Till Mariell.
Till Mariell och Telluz.
Mariell!!!
Min hjärna fattar efter en halv sekund och jag hejar igen, men den här gången i form av ett illtjut - "Nej, men HEJ!!!!!!!"
Vi kramas och tokskrattar om varandra och jag fattar ingenting. Hon är ju Norge, ju. Men här. Men nu i Norge igen... :(
2 kommentarer:
hahaha, jag hade nog reagerat som dig :D
Hej Camilla! :) Tänkte bara skriva att jag lånade Spirre igår kväll trotts att Märeth redan hade ridit han på dagen. Vi var ut med Sara och Aritz och galopperade / busade lite i snön på ängarn,a vilket verkligen verkade uppskattat av hästarna :)
Måste passa på att skriva att det är en otroligt underbar häst du har! Han var supertrevlig att rida!! :D
Skicka en kommentar