Jag vill egentlingen inte säga ett jäkla ord om hur jag mår just nu. Bara för att jag är såååå less på att vara sjuk och att det alltid blir fokus på det, vilket förstås är mitt eget fel. Om jag aldrig sa något om det skulle man ju inte uppfatta mig som sjuk. Men om jag inte sa det så blir det konstigt när jag säger att jag inte kan göra vissa saker. Och jag har så svårt att släta över när någon frågar hur det är.
Och sen är jag en sån som berättar. Det bara är så. Men även om jag är en sån så blir jag ibland så less på det som kommer ur min strupe att jag vill spy. Då kan jag bli ganska tyst och det har jag varit här nu i omgångar och så också i verkliga livet.
Jag har ett skov just nu och har ridförbud. RIDFÖRBUD! Fatta vad jävla trist! Dessutom bör jag inte åka skoter heller. Det är vårvinter. Då det är vårvinter så ägnar vi oss åt att åka skoter. Jag VILL åka skoter och jag VILL rida. Fan!
På bara några dagar gick allt från det normala tillståndet till ridförbud, sprutat knä, kryckhoppande, bihåleröntgen, pencillinkur.... Dessutom har Arvid fått rejäl hosta och håller både sig och oss vaken hela nätterna, den lilla stackarn. I natt har han sovit hos mig halva natten så att jag kunde hålla honom halvsittande så han fick sova litegrann iaf.
Men i morgon ska jag jobba och bestämma mig för att allt är som normalt - jag är en hyfsat frisk kvinna i mina bästa år!
Go'natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar