söndag 15 juni 2008

mona lisas leende idag

Tittar just nu på filmen Mona Lisas leende på TV3.

Det slår mig att vi, över 50 år senare i världens mest jämställda land, ännu inte förstått vad jämställdhet är.

För er som inte sett filmen handlar den om en flickskola (USAs bästa) som har de bästa lärarna, de bästa möjligheterna och utbildar dessa flickor till att lära sig allt om van Gogh, Shakespear, mfl. Men alla dessa flickor förväntas ändå gifta sig och ägna sitt liv åt att stödja sin man, föda deras barn och hålla deras hem i bästa skick. Deras inhämtade kunskaper ska som mest användas till att imponera på mannens chef vid middagen så att han har större möjlighet till befordran.

Just nu, idag, år 2008 i Sverige, har INGENTING förändrats. När vi tjejer är unga har vi samma möjligheter, samma förutsättningar som killarna när det gäller utbildning. Vi luras iaf att tro det. Tjejerna har högst betyg och 75% av de som läser på högskola/universitet är kvinnor.

Men när vi sedan är klara är det fortfarande samma förväntan på oss som i USA 1954. Eller kanske till och med värre. Förutom att vi ska följa mannen dit hans karriär tar honom, ta hand om hemmet och barnen ska vi dessutom dra in 40% av hushållets inkomst (för mannen har nästan alltid högre lön) men karriär ska vi inte tänka på om vi vill vara en RIKTIG KVINNA. Att följa de drömmar våra föräldrar och lärare lurade i oss att vi skulle, är inte längre option om vi inte vill framstå som egoistiska och känslomässigt störda.

Jag är så arg för jag insåg att det här händer precis framför ögonen på mig just nu, just idag.

Så Mariell - you go, girl! Ta vara på den utbildning du fick och de drömmar du hade och har. Du är INTE egoistisk, du tar bara vara på de möjligheter alla då ansåg att du hade men som de sen vill förvägra dig. Kan inte din omgivning stötta dig i det så byt omgivning.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Redan efter andra mening kände jag att detta var något för mig att kommentera...och så uptäcker jag ett helt avsnitt skrivit till mig...
iallafall- verkligen huvudet rakt på spiken altså! Och skönt att någon kan formulera exakt vad jag känner. Bättre än vad jag lyckas göra själv faktiskt!

Camilla sa...

:D *kram*

Anonym sa...

Fantastiskt väl skrivet! Tycker en forumist på aw.com som råkade halka in här som på ett bananskal! Det där borde publiceras på mer allmän plats! *tummen upp!*