Idag har jag kört bil i tio mil med värkande armbågar som knappt gick att böja.
Nu vet jag varför man har armbågar. Utan dem är det omöjligt att klia sig på näsan, äta, ta på sig en jacka, hålla i ratten i en kurva (nästan omöjligt iaf), lyfta sin son, dra en filt runt sig, mm, mm.
Om jag vetat att jag skulle få en spruta kortison i varje armbåge så hade jag nog bett någon följa med som chaufför... :(
Nu, två timmar efter jag kommit hem och med ett par värktabletter i kroppen så känns det lite bättre.
Och nu ska jag bara umgås med min son lite och sen bär det av till Sthlm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar