Den här veckan går liksom bara bort i små upphuggna bitar. Jag hinner inte arbeta ett jota.
Igår ringde de från labb kl. 10:30 och påminde mig att jag skulle ha varit där en timme tidigare... Skyndar iväg bara för att få vänta i 45 minuter på att få komma in... Det var säkert ingen kö alls 9:30... *suck*
Idag har jag en planerad sjukdag eftersom förberedelserna inför min ryggröntgen i morgon inte är så trevliga (=laxering). Så i morgon kl. 08:30 skulle jag ha röntgat ryggen och sen åkt tillbaka på jobbet för att jobba undan inför helgen eftersom jag ska iväg med Spirre till Timrå på fredag och har tagit semester.
Vad händer? Jo, i morse ringer de från röntgen och säger att jag inte kan komma för de har ingen personal... MEN JAG HAR JU REDAN BÖRJAT LAXERA, FÖR TUSAN! Äsch, då... Det slutade med att jag fick en tid i Östersund i morgon kl. 10:00. Det betyder att jag hinner åka dit och hem och sen är min arbetsdag slut....
Varför blir det så här? Att allt liksom kör ihop sig?
3 kommentarer:
Vilken tur iallafall att du fick en ny tid!!! =)
helt uppenbart så måste det vara nån slags naturlag att saker ska köra ihop sig när man som minst vill det....
varför ska du och spirre ända bort till timrå?
Vi ska dit för att de har ett mer modernt ultraljud där så att jag får en bättre prognos på skadan än på ATG i Ö-sund ("duh...jag vet inte riktigt.. det kan vara vad som helst... duh!")
Skicka en kommentar