Jakten på tomten

Klockan är nio på morgonen nu och vi har varit vakna sedan strax före sju. Arvid har nämligen tagit med sina föräldrar på tomtejakt i stallet till morgon.

Han har inte avslöjat om han såg någon tomte bara att han såg mängder med stooooora hästar! Efter en stund somnade han i bärselen så antagligen var han nöjd efter att ha sett någon liten nisse bland höet...

GOD JUL ALLA BLOGGBESÖKARE!

Utsikt från ett torn (skrivövning 3)

Jag sitter i ett torn och tittar ut
hela världen ligger vid min fot
där finns vackar sjöar, branta stup
stora berg, mörka skogar på rot
Där nere, där finns också alla andra
De som myror omkring varandra vandra

Jag sitter här i mitt torn och njuter
av ro och stillhet och lugn
Där nere springer myror runt och tjuter
på väg till jobb, fritid och en kaka i sin ugn
Jag ler åt dem som stressar runt
bland likasinnande, rätt osunt

Men det är ensamt i mitt torn
det måste jag erkänna
Jag väntar på en häst med horn
och en räddare som sin kärlek bekänna
Jag tittar ut för att se om han är där
Men ser bara myror myllra runt här och där

Jag sitter här i mitt torn och tänker
om min räddare nu väl kommer hit
ridandes på en springare som blänker
hur ska jag ta mig härifrån utan slit?
Jag har inget hår som Raphunzel
Än mindre rep i flera meter, väl!

Utsikt från ett torn, vad är väl det
när man ensam ska dela denna härlighet?
Nej, jag byter all utsikt i världen
mot att med myror få vandra på färden!

Pillerjunkie

Ingen diagnos än, så vi går på pyrofosfatartrit så länge. Läs mer om detta här, ni som är intresserade:
http://www.reumatikerforbundet.org/start.asp?sida=3922

Idag fick jag ut mina Methotrexate-tabletter och ska börja äta dem i morgon. För dig som är intresserad finns info om dessa här:
http://www.sjukvårdsrådgivning.se/artikel.asp?CategoryID=17912

Tömde ca 50 ml idag och det gick faktiskt bra! Det var som hos tandläkaren när de tar fram stora stygga borren - även om det inte gör ont så spänner man sig som en fjäder för man vet att det när som helst kan ila till...!

Dags igen

I morgon är det dags för tömning igen. Bland annat. Jag ska även få info om ny medicin och gå igenom senaste tidens provsvar.

Min dröm är att farbror doktorn säger "nu vet vi vad det är för fel på dig och det går över med den här medicinen inom tre månader!"

Det kommer inte att hända. Det som kommer att hända är att min melon till knä kommer att smärta fruktansvärt vid tömningen och jag gruvar redan.

Ikväll har jag superjävlaont och har feber. Kan inte gå utan kryckor, så det är dags att tömma, det var det säkert redan igår men jag har väntat tålmodigt på min bokade tid i morgon.

Usch, det är snart jul och jag har bara ont, är deprimerade och fruktansvärt trött....

Återrapport i morgon.

/Camilla

Tant E rules!

Det står det på ett av mina dekorerade pepparkakshjärtan!

Idag fick jag och Arvid besök av tant E - båda två! Och vilket besök! Här togs köket i besittning och pepparkakor, smörkola och citronkola avverkades i rask takt! Däremellan tog de hand om en lätt chockad Arvid och skällde på mig för att jag inte vilade nog mycket... Att de sen sjöng sköna visor om kaskar och taskar(!) och drog en rolig nöt-historia (hej, Karin!) gjorde inte det hela sämre.

Tack gulliga ni som gav en invalid en stor dos julstämning!!! Ni är världens bästa!

Ny maskin

Idag hämtade vi Simons nya skoter. En Ski-doo Summit 800, -05.
Snygg och grym!
Vi får väl åka pulka bakefter, jag och sonen! ;)

Mitt trasiga jag

Nu har jag varit hos reumatologen. En timme tog besöket och alla ledtrådar till problemen följs nu upp och jag har redan lämnat fler blodprover för att utesluta än det ena, än det andra. Skönt att det tas på allvar och att man ser helheten nu; inte bara ett knä eller en höft.

Allt undersöks nu - immunförsvaret, ledgångsreumatism, borrelia (fick ett fästingbett i sommar), mm, mm.

Det som faktiskt tidigare prover visar är att jag har en inflammation i kroppen (hög sänka, höga trombozyter) men det är ju ingen nyhet direkt... Det andra är mer intressant - ledvätskan visar riklig mängd pyrofosfatkristaller, vilket då kan tyda på pyrofosatartrit men det är sånt som mestadels drabbar 65+:are. En sån artrit är också ofta en följd av något annat problem och vad det problemet är är fortfarande inte klart.

För att hejda inflammationen börjar jag snart äta antiinflammatoriskt men jag måste sluta amma först. Det går bra - Arvid har ätit ersättning ur nappflaska hela tre gånger idag. Jag anade ju att det skulle bli så här så jag har redan gett honom ersättning i två veckor två gånger om dagen.

Knäet sväller dock igen och jag börjar känna feberfrossa varje kväll igen så det är bråttom att påbörja medicinering om jag inte ska behöva tömma igen.

Arvid

Så här söt är han!

Första advent

Jag vet inte hur det gått till men jag har faktiskt hunnit, och orkat, hänga upp julgardiner och sätta fram elljusstakarna i fönstren på nedervåningen. Gardinerna är visserligen bara manglade och inte strukna vilket syns mest på kökspanelgardinerna som ser lite skrövliga och solkiga ut... Men jag insåg igår att det är bra nog att öht få till lite adventsstämning så HUR det ser ut är mindre viktigt. Dessutom är vårt strykjärn säkert en dödsfälla då det har gått i tre delar som hänger ihop lite på trekvart...

Jag funderar på om vi ska köpa en julkalender till Arvid. Men hur stor är vitsen för en 3-månaders? Vi missade redan första avsnittet igår... :/ Å andra sidan gillar han när jag läser, oavsett vad det är, så han kanske gillar att titta lite på TV och sen få dra lite i pappersluckorna?

En annan fråga är vad man köper i julklapp till honom? Antagligen ett gosedjur som låter lite roligt! Roligast är nog antagligen juklappspapper och snören.. ;)

Annars mår vi lite bättre. Ingen kräks och jag går bara med krycka när jag går på promenad utomhus. Just nu sover Arvid samtidigt som vi lyssnar på "Classical Greats" på TV:n. De säger ju att klassisk musik stimulerar hjärnan så det kan ju inte skada, samt att det bidrar lite till en högtidlig julstämning! :)

Må bra alla där ute i världen!

Nämen... jag smäller av!

Arvid kräks.

Arvid kräks masssssoooor!!!

Inte roligt när ens 12-veckors bäbis får vinterkräksjuka. Han har inte behållt någonting från kl. 05:00 till kl. 16:00 och än vet jag inte om det han åt då kommer att stanna. Han är trött och slö men som den underbara unge han är så ler han fortfarande åt en och kan skratta till ibland.

Om det finns balans i livet så kommer vårt liv att bli enormt bra framöver!

Mer elände... eller?

Nu fattas bara Dr House.

I måndags konstaterade min ortoped, efter röntgen och MR att det inte finns några mekaniska fel på mina leder (höft och knä).

Fantastiskt! Det bör betyda att jag inte kommer att behöva byta höft och genomgå en massa operationer.

Men vad är det då för fel? Gissningen just nu är att det är någon skum form av reumatism som bara sätter sig på ett par leder och inte liksidigt. Så nu ska jag vidare till reumatologen för utredning.

Under tiden fortsätter knäet att jävlas. I onsdags tömdes jag under narkos (det gjorde så j-la ont redan INNAN tömning den här gången) på 80 ml vätska (rekord) och fick en gipsskena fastlindad på hela baksidan benet för att förhindra att kortisonet som sprutades in försvinner ur leden för tidigt.

Så nu hoppar jag på kryckor men känns ändå lite mer hoppfull. Nu togs mängder med raumatologiska prover och vätska sparades för att kunna ta fler om det behövs. Och snart blir jag nog kallad till reumatologen för undersökning och förhoppningsvis lyckas de hitta vad som är fel.

Oavsett kan det nog bli läge för en operation där de tar bort alla benhinna i knäet för att på så sätt ta bor det som är irriterat. Det kan tydligen ge några besvärsfria år.

Till råga på allt får Simon magsjuka idag. Så nu ligger vi här - en med benet i vädret och en med näsan i Gustavsbergsbussen.. Arvid har inte så roliga föräldrar för tillfället!

Lust och fägring... Hm.

Elin gav mig ett nytt skrivtema men det var så långt ifrån min sinnesstämning den senaste tiden att jag helt enkelt kom av mig med skrivandet.

Lust och fägring är det minsta jag känner nu. Istället känns mitt liv upp och ner och ut och in. Min kropp envisas med att använda mig som slagpåse och utifrån det har jag fått ta beslutet att låna ut min älskade Spirre - vi som gjort så mycket tillsammans! Visst, jag har tillgång till honom när jag vill men...

..om jag inte kan hålla på som förut vill jag inte hålla på alls.

JAG ÄR EN HÄSTTJEJ. JAG ÄR EN HÄSTMÄNNISKA. Jag är så nära man kan komma en kentaur utan att ha fyra ben...

Nu är jag bara människa, innebärande halva mig...

Och det stämmer bokstavligen också - kentauren har mist sina ben. Höger knä och vänster höft ger två ben, ger oändlig värk och smärta, ger störda nätter, ger smärtsamma upplevelser under doktorns ingrepp...

"Alla vet" att förlossningssmärta är bland det värsta man kan uppleva i smärtväg. Så inte undra på att jag hamnade i chock när jag tömde mitt knä senast och det gjorde så ont att JAG skrek och skrek och skrek... JAG skriker inte. JAG skriker ALDRIG av smärta. Men nu gjorde jag det och hamnade i chock. Seriöst - jag hamnade i chock. Varma filtar och hett te fick mig lugn igen men jag var för en kort stund i chock.

Nu är jag i en annan variant av chock - en långvarig men något mer sansad chock där jag dagligen får ta hand om min första tanke på morgonen; "undra när jag ska åka till stallet idag..."

Jag behöver inte åka till stallet. Jag orkar inte fysiskt åka till stallet. Bara att gå ner för trappen på morgonen räcker som övning för hela dagen.

Jag är 80. År, alltså. Var tog 48 år av mitt liv vägen?

Fokusera på det som är bra, fokusera på det jag KAN göra, fokusera positivt, fokusera... Mantrat rullar i mitt huvud varje dag men når aldrig hjärtat.

Jag önskar. Jag önskar att jag aldrig har haft ont, att jag kan göra det jag vill, när jag vill. Att jag och Spirre nästa sommar återigen kan genomföra 8 mil av enormt samarbete i glada vänners sällskap. Men det är slut på det nu....

Lust och fägring? Knappast...

Handväskan (Skrivövning 1)

När jag var i yngre tonåren så var min äldre syster redan tvåbarnsmor. Och om det var det som gjorde det eller om det alltid varit så, det vet jag inte, men min syster hade en imponerande handväska. Handväska och handväska förresten, det var mer av en rejäl bag som hon alltid släpade på som om den var en del av henne själv.

Men det var egentligen inte storleken som var imponerande utan det faktum att hon hade allt hon behövde i den, oavsett vilken situation hon hamnade i. Där fanns, förutom det vanliga såsom plånbok, nycklar och gamla kvitton, också näsdukar, pennor, värktabletter, läppglans, smink, hårborste, något enstaka örhänge som tappat bort sin make, rabattkuponger, tamponger, nässpray för snoriga barnnäsor, med mera, med mera.

Idag är min systers barn stora, den minsta har själv nått tonåren nu, och kanske är det därför hon oftast är utan handväska, enbart med plånboken i handen.

Nu är det istället min tur. Jag som alltid haft jackor med uttöjda fickor där plånbok, nycklar, mobilen, läppglans och annat smått och gott har trängts med varandra, har på senare år börjat med fenomenet handväska. Jag har alltid ägt några stycken men de har enbart fått följa med på fest då man behöver ha pengar med men klädseln inte inbjudit till att gömma undan dem (nåja, någon gång har pengarna vistats i BH:n men i plastkortsvärlden så blir bystkonturen så kantig...).

Först bar det emot att börja med handväska men det var himla praktiskt att ha allt på samma ställe var jag ju tvungen att erkänna. Jag började fint med en liten beige sak som jag köpte i Paris, men den är nu för liten. "För liten?", undrar du säkert. Ja, handväskor tenderar att krympa... Eller kan det vara så illa att det är innehållet som växer? Nåja, nu har jag i alla fall en något större svart och funderar som bäst på att byta upp mig till en ännu större, nu när Arvids nappar, kräkdukar och hälsobok också ska rymmas.

Handväskor kan vara riktigt roliga också. Man kan ju dänga oförskämda karlar i huvudet med dem. Fast det kanske är när man blivit gammal tant och också har en käpp att drämma till med?

Skriva, skriva - men vad?

I alla år har jag velat skriva en deckare. För jag har alltid varit en deckarfantast - från Kitty till Agatha! Min tanke var att göra en Läckberg - att börja skriva nu när Arvid är född och jag är hemma. Så jag började så smått när jag var gravid. Men nu vill jag plötsligt inte. Har tappat lusten helt men inte lusten att skriva, bara lusten att skriva deckare.

Så nu funderar jag på att skriva något annat. Barnbok blir det inte för jag är nog den minst lekfulla mamman i världen så den skulle bli synnerligen tråkig!

Men annars virvlar det av idéer i skallen men jag vet inte hur jag ska välja. Viljan att skriva kommer från viljan att var kreativ och jag är inte så kreativ i övrigt så därför kliar det i mina fingrar att göra ett svettigt pass på tangentbordet.

Därför blev det ovanligt många inlägg här idag.

Skitknä igen

Igår var min kompis Gunilla och hennes sexmånaders son Alexander och hälsade på oss. Och eftersom jag inte gått med krycka sedan i söndags så provade vi på att gå en promenad med barnvagnarna.

Skulle jag inte. Skulle jag verkligen inte ha gjort. Skitknä!

Efter en natt av ändlös värk så är det nu svullet igen och gör ONT!

Skit också. Och vi som skulle promenera russ idag! :(

Barn är söta när de sover

Om inte min digitalkamera hade pajat så skulle jag ta ett kort på världens sötaste grabb! Jag har suttit och betalat räkningar på internet nu i eftermiddag och la Arvid på ett täcke bredvid mig på golvet så att han kunde ligga och filidera lite för sig själv. Näst gång jag tittade dit sov han djupt med nallen bredvid sig så jag bredde över en flik av täcket och nu har han sovit i en timme. Han är sockersöt!

Punkt 21 lopp

Har ni sett ranking the stars på femman på söndagar? Egentligen inte jag heller men jag råkade se lite av det förra veckan.

Ett ganska skitdåligt program som jag inte ens ids ge en chans då det skriker punkt 21-lopp om det.

Vaddå punkt 21?? undrar du säkert. Ett punkt 21-lopp är ett uppsamlingslopp för travhästar med för lite poäng för att få starta i vanliga lopp. Ranking the stars innehåller en drös gamla 90-talsstjärnor som är för impopulära för att få vara med i kvalitetsprogram så därför skapar man ett eget program för dem helt i stil med ett uppsamlingslopp. Och precis som för travhästarna så får de en chans till att visa framfötterna och får lite ytterligare publicitet som de kan rida på ett tag.

Fullständigt förnedrande så de måste antingen vara helt desperata eller tvingade av sina managers...

Dr House is in da house...

Vad är det för fel på mig och mitt knä? I tisdags fick jag till slut åka in akut och tömma det på 60 ml ledvätska efter att försök på HC gett 3 ml, så allt som allt drygt 63 ml (det piprann ur kanylen mellan utdragningarn på akuten).

Jag var totalt sett stucken sex gånger i tisdags, tre i knät, en i vardera armvecket och ett stick i fingret. Idag har jag återigen varit på labb, resulterande i ett stick i armvecket (var fortfarande blå efter senaste sticket), urinprov och mätning av vikt och längd.

Om två veckor är det röntgen och magnetröntgen som väntar för både knä och höft.

Läkarna leker just nu Dr House med mig, men jag klagar inte - värre vore om de ryckte på axlarna och bad mig gå hem och äta vitaminer och alvedon (ja, det har hänt). Åas är det exakt något som Dr House skulle kunna vräka ur sig... ;)

Suck!

Idag ligger jag. Bokstavligen. Får inte gå annat än på toa möjligtvis, om jag nu måste... Knäet är dubbelt så stort och värker rejält. Hur lätt är det att hålla sig stilla med en liten bäbis som ska ha konstant omvårdnad? Nåja, det är väl tur att han inte är ett år och springer omkring förstås... :)

Namn

Arvid Salomon Hulkki Sandberg

Smaka på den, ni!

Arvid kommer från fornordiska Arnwhid vilket betyder örnskog (arn=örn, vhid=skog).

Salomon är väl pampigt? Det är inte något vi hittat på själv utan det visade sig att både min pappa och min farfar heter Salomon i andranamn och att Simons farfars far hette Salomon i tilltalsnamn. Ett namn som knyter ihop båda släkterna alltså!

Hulkki som mellannamn då jag inte vill att namnet utrotas utan Arvid får bestämma när han blir äldre vilket efternamn han vill ha.

Sandberg som pappa Simon.

På begäran!

På begäran så tänker jag berätta att jag i söndags red för första gången sedan juni-juli! Kändes helt underbart, faktiskt! Både att komma ut på Spirre men också att känna att JAG fortfarande existerar, att jag inte bara är till för att agera skafferi åt Arvid.. ;)

Vi var ute ca 1 timme och blandade skritt, trav och galopp i skogen. Spirre blev nog liiite glad av att få med matte ut även om hon ställer högre krav än vad andra gör.. :) Allt kändes också bra efteråt även om jag hade hyfsad träningsvärk i höfter och bål dagen efter.

Avancerat

Igår var Arvid och jag rätt avancerade. Vi gjorde nämligen tre(3!) saker igår! Först var vi på BVC (4395 gr och 56,5 cm), sen var vi till stallet och mockade åt Spirre samt gav hästarna lunch. Senare på eftermiddagen var vi i stallet igen och skodde Spirre fram samt testade att gå en promenad med både barnvagn och häst men då tyckte Arvid att det var nog för dagen så det var bara att gå hem med häst och åka hem med sonen. Men ändå - vilket avancemang från en sak per dag! Men så var vi också lite trötta på kvällen... :)

Promenadresultat

Varje dag gör vi typ en grej... Mer än så kan man inte förvänta sig hinna med då man inte har en aning om när Arvid vill äta eller inte. Eller aning och aning, han äter rätt så regelbundet men ibland kan det bli någon extra matslurk mellan målen och det får man bara ta.


Så idag var en promenad in på byn den stora grejen. Vi gick i affärer och både fönstershoppade och även shoppade på riktigt. Det här är resultatet från dagens promenad:

En badanka från Adrians utförsäljning (5,50 kr!):

Den är inte lika häftig som Bettans men åas är den mest tänkt för Arvid...

Två fingerdockor från JoJo att roa Arvid med under hans få vakna stunder:

Familj

Så... Nu är vi en familj! Arvid föddes den 5 september (ja, jag åkte in den 4:e så det var allvar värkarna jag hade) och var 53,5 cm lång och vägde 3920 gram. Stor för att ha rymts i min lilla mage!

Men så har jag redan gått ner nästan alla kilon, väger nu lika mycket som när jag skrev in mig hos barnmorskan i januari.

Det känns roligt och spännande men också extremt förvirrande - är jag verkligen mamma? Ska jag vara det resten av mitt liv? En del av mig tror att detta är tillfälligt och att jag ska återgå till mitt gamla liv alldeles strax så det har inte helt gått upp för mig att detta är bestående och att jag ska vara hemma ett bra tag nu för att ta hand om Arvid.

Nu...?

Jag vill inte trissa upp förväntningarna. Framförallt inte för mig själv. Men faktum är att det är annorlunda idag. Ända sedan 10 i morse (nu är klockan kvart i två) så har jag haft värkar var 10 minut och värkarna har en annan karaktär än tidigare. De känns klart mer och sitter mer över ländrygg/mage än förut då de satt högt över magen bara.

Så nu ska jag ta ett varmt bad och se om de lättar eller om de är kvar efteråt. Är de kvar blir det nog ett samtal till förlossningen...

Återkommer.

Maguppdatering

Bäbisen är kvar. Kvar i magen, alltså.

I morse var det besök hos BM och allt ser bra ut. Så här ser magen ut nu i v.40+6:

Då och då har jag sammandragningar men precis när jag börjar räkna minuter emellan så avtar de. Retfullt!

Uppladdning

Vi har haft en lugn helg. En RIKTIGT lugn helg. Sett lite film, sovit i soffan framför TV:en, haft besök, varit på besök, osv...

Detta känns som sista uppladdningen inför förlossningen. Sen maskerar det vad vi egentligen gör. Vi väntar.

Igår stirrade plötsligt Simon på mig från andra sidan vardagsrumsbordet och sa: "Kläm ut den där nu!". Jag svarade att jag precis ångrade mig och vill ha med en annan coach på BB... :)

Hyperaktiv

Sen igår har jag varit hyperaktiv. Tröttheten är borta och jag hittar på hur mycket som helst.

Igår gjorde jag detta:
* graviditetsgymnastik
* betalade räkningar
* gick en promenad
* lagade supergoda revbensspjäll i ugnen
* silade, sockrade och hällde upp äppelsaften på flaskor (blev gott!)
* avfrostade frysen
* satte igång ett älgköttskok

Idag väcktes jag fem i sju då Simon hade hittat BÅDA katterna i spjälsängen (det går bra att sova tillsammans där det är förbjudet tydligen!) och sen somnade jag aldrig riktigt om men steg upp vid halv nio. Så idag har jag gjort detta:
* Schema för skötsel av Spirre medan jag är otillgänglig.
* Handlat födelsedagspresent till Simon.
* Handlat mat.
* Kokat köttsoppa med klimp (typ 5 middagar).
* Bakat 4 äppelpajer (nu börjar det ta slut på äpplen!)
* Färgat håret.

Och bäbisen? Nä, den verkar nöjd där den är... :)

NU!

Nu är jag gammelmoster! Eller, rättare sagt, jag blev det klockan fyra i morse! Malin födde då en liten Leonard som vägde 3200 gram ungefär. Jag är så glad över att allt gick bra för hon hade ingen lättsam förlossning då den startade i tisdags morse!

Grattis Malin och Namik!

Härligt väder... NOT!

Det haglar. Ja, du läste rätt, det HAGLAR. Jag har bildbevis:

De små vita kornen är inte grovsalt jag slängt ut för att förhindra halka på bron (kom igen - det är ju fortfarande augusti!) utan just stora hagel... I augusti. Klimatet är kasst!

Nehe...

Ingen bäbis idag!

Tydligen fick inte Malin dropp utan något annat som inte gav effekt så bra. Så alltså är jag inte gammelmoster ännu... :(

Idag blir jag gammelmoster!

Idag kommer min systerdotter att föda sin efterlängtade bäbis! Hon har gått två veckor över tiden och nu beslutade de att sätta igång henne.

Hennes mor och jag har fikat tillsammans till morgon och vi är nog båda lite förväntansfullt spända över det hela.

Hoppas bara att allt går bra!

Inhandlat idag

Jag och Elina köpte idag varsitt bling-bling-paisley-mönstrat-supergrällt förkläde på Dollar för 20 kr styck. Superfina tycker vi men Bettan vill inte ha...?

Inget är som väntans tider...

..sägs det och det stämmer. Inget är så TRÅKIGT som väntans tider, skulle jag vilja tillägga.

Varken jag eller Malin har fått någon bäbis än och det enda som håller mig hyfsat på gott humör är att det är värre för Malin som faktiskt gått över nästan två veckor nu.

Varje morgon, dag och kväll så tittar jag på magen och känner efter för att se om det inte är lite annorlunda idag? Kanske att den är lite längre ner? Krampade det inte lite just nu?

Mina släktingar, vänner och bekanta väntar lika mycket de. När jag ringer någon får jag börja med frasen "ingen bäbis än!" oavsett vad jag tänkte ringa om. :) Ringer någon mig och inte får tag i mig så tror de automatiskt att jag är på BB, vilket ju inte är en så långsökt gissning.

Min mage i v. 39-3:

Genomkörare

Ikväll har jag varit läktarryttare. En av mina stalltjejer har fått en riktig genomkörare på Spirre för en dressyrtränare och jag vet inte riktigt vem som var mest trött, hon eller hästen?`

Känns som att det var bra för båda iaf, nu när jag inte kan rida och de är utelämnade till varandra. Skönt att de hittade varandras "knappar" på ett så bra sätt.

Skulle ha lagt in en bild men det blir alltid så dåliga foton i ridhuset så det är ingen idé att fota.

Framkallade överraskningar

Idag kom två filmrullar tillbaka från framkallning. Den ena rullen visste jag ganska bra vad det var på men den andra var en ren överraskning. Sånt är kul och sällsynt i dag när alla kör digitalt.

Hittade den här bilden bland andra:

Tidsoptimist

Simon och jag är rätt lika. Vi är nämligen obotliga tidsoptimister.

Ikväll hann vi följande (mellan 18 och 22):
Laga mat och äta.
Surfa på nätet och åka cross.
Kyla kliande fötter och delta i möte på mc-klubben.
Ta in tvätten och slå ihjäl en trafikskadad sork.
Hjälpa en vän att flytta in möbler, släppa in hästar och mata saltvattenfiskar hos bortresta vänner samt vattna deras blommor och ta in posten.
Ta ner beteshagen, ta upp pumpen och packa ihop alla andra betesgrejer.

Men jag lovar att det var mörkt innan vi var klara... :)

Nu varvar vi ner framför TV:en och datorn, eller ja, jag ser precis att Simon har slocknat i soffan...

Åska

Klockan är nu 06:00 och jag har varit vaken flera timmar redan. Vaknade av ett mysigt dovt och långt muller och sen började det klia i fingrar och tår igen och kortisonkrämen hjälper inte längre så då var det bara att stiga upp och göra något annat.

Åska är mysigt, jag försökte ligga och titta ut genom fönstret för att se blixtarna men då var jag fortfarande så sömnig så det gick inte så bra. Lyckades räkna avståndet en gång och det var drygt 2 km bort. Ett härligt strilregn föll och nu när solen gått upp ser det ut att bli en fin dag.

Men det är ändå för varmt och ju varmare desto mer kliar min hud....

Tant Agda, 80

Jag äger ett par tant Agda-strumpor nuförtiden. Det vill säga hudfärgade stödstrumpor som gör att fötterna mister alla konturer, ser ut som ett korvpaket bara.

De senaste dagarna har jag dessutom fått tant Agda-rörelser. Jag kan liksom inte lyfta fötterna när jag går för det gör så j-la ont i bäckenet när jag står på ett ben, så jag hasar fram. Iaf efter att jag suttit stilla en stund och stelnat till.

Så när telefonen ringer och den bärbara är i andra rummet så hör man has-has-has-has i rätt så hastigt tempo men det måste se helknäppt ut.

Hösten

Något har hänt det senaste dygnet.

Igår fick hästarna komma hem till stallet.

Lizzy har sovit inne hela natten och Kustom kom in i morse. Efter att de ätit sover nu båda på varsin plats.

När jag vaknade stängde jag ena fönstret (vi kör med KD och inte AC i sovrummet sommartid) och kände mig lite raspig i halsen.

Har hösten kommit eller är det bara dess förlöpare som visar sig?

Russpuss!

Idag har jag varit häst för en stund. Rättare sagt en ovanligt långsmal (om man undantar magen!) och på bakbenen gående russponny! Vi har traskat runt i en russflock och kliat här och kliat där och försökt locka till oss två underbart söta föl.

Tack Elina för titten! Det gjorde min dag, iaf!

Villa Jakobi: il Diablo

2007 (årgång 2)
Skördedatum: 2007-08-16 (nästan en månad tidigare än förra årgången)
Säsong: varm, torr och tidig vår och försommar. Sensommar mer normal med en del regn.
Mängd: 2,5 liter Stor-Klas, 5 liter vatten, 12 sockerbitar varje dag.
Jäsdatum: 2007-11-16
Buteljeringsdatum: 2007-12-16

Spännande att smaka till julafton!

Malin and me

Min syster blir den här månaden både mormor och moster. På bilden ser du två tjockisar, det är jag till vänster med ca 7 veckor kvar och Malin, min systerdotter, till höger, med ca 5 veckor kvar. Malin ska nu ha närsomhelst, tiden gick ut i tisdags. Vi brukar skämta om att om hon får en vecka sent och jag får en vecka tidigt så får vi samtidigt. Då får nog min syster frispel! Men vi är några dagar närmare det scenariot nu... :)

Kattliv

Lizzy har varit ute och jagat hela natten.

Nu ligger hon här på soffan bredvid mig när jag jobbar lite och hon är verkligen medvetslös.

Ibland drömmer hon. Just nu ligger hon i en mycket konstig ställning; på sidan med huvudet uppvridet så man ser hörntänderna men med en tass tvärs över mun och nos.

Då och då rycker det i tassarna och hon smackar med munnen och det rycker i morrhår och kinder. Äter hon möjligen en råtta i sömnen?

Gulligt är det iaf och mycket rogivande att titta på!

Men man får vara försiktig när man tar i henne i det tillståndet. En gång gjorde jag det - säkert när hon drömde att hon var jagad. Hon flög upp på en millisekund, fräste och bet sig fast i min tumme. När hon slog upp ögonen och mötte mina förvånade så släppte hon, tittade sig omkring, ramlade ner på min bröstkorg igen och somnade in djupt. Lämnandes en mycket förvånad och överraskad matte att fundera på vad som egentligen hände...

Klåda!

Det kliar, kliar, kliar, kliar....Argh!
Som tusen myggbett, fast inte en skråma!
Min hud har tagit över, min hjärna kan inte stå emot.
Aaaaaaarrrrrggghhhhh!!!
(måste bara gnugga tårna liiiite mer mot mattan...)

Bättre sent än aldrig

Idag var jag och Bettan (i sus och dus) och besökte Beppe-museet för att få en pratstund med kalaskokerskan Elin (URSUS). Ingen av oss två har varit ut tidigare i år och se där - det var näst sista dagen innan de stänger för säsongen! Men som sagt - bättre sent än aldrig!

Jag boar

MVC idag. Bäbisen har ännu inte sjunkit ner ordentligt men var för ovanlighets skull vaken vid undersökningen så pulsen var uppe ända i 168 och vände. Annars är det en riktig sjusovare, som sin far.

Så vad gör man första dagen på mammaledigheten och det bara är att vänta? Jo, man boar. Det vill säga jag har totalstädat sovrummet och fixat och donat. Till och med fönstren fick sig en putsning och gardinerna som Bettan så snällt skänkte oss hänger nu där. Det blev ganska bra faktiskt. (nä, jag orkar inte ta någon bild).

Så resultatet av flertalet timmars springande i trappen och med skurkäpp och snabeldrake var att min fötter såg ut som att de tillhörde ett lik som legat i vatten för länge....

Varmt och mörkt

Det går mot höst.
Ikväll var det 16 grader varmt och halvmörkt när jag lotsade hästen genom öppna och sluta på långtöm i hagen. Och då var klockan bara tio. Skönt att det fortfarande är sommarvarmt men det blir verkligen mörkt på kvällarna nu.

När jag var liten trodde jag att sommaren definierades av ljuset. Alltså att det bara var sommar om det var ljust på kvällar och nätter. Den definitionen kom på skam första gången jag var på sommarsemester i södra Sverige. Där var det varmare än hemma trots att det var mörkt på kvällarna. Förvirrande för en ung norrlänning.

Redo

Nu får bäbisen komma om den vill.
Badrummet är helt klart och inflyttat.
Två skötbäddar är iordningsställda och bilbarnstolen är inprovad.

Idag kände jag för första gången regelbundna sammandragningar. Var femte minut blev jag spänd i magen och superkissnödig och det var över på ca 20 sekunder. Så här höll det på en halvtimme kanske och sen släppte det. Kanske bäbisen inte är så långt borta?

En underbar kväll

I kväll åkte vi ut med båten och åt middag på en härlig sandstrand och tittade på kvällssolen som speglade sig i Vattudalens enorma vattenmassa. Mina tår grävde sig ner i sanden och tiden stod liksom stilla.

Detta kan mycket väl vara den sista fina sommarkvällen så det känns bra att ha gjort något riktigt härligt.

Starten

Då två av mina bästa vänner bloggat ett tag nu så kände jag att det kanske är dags att testa på den här världen för mig också. Och vilken tid är bättre än nu, när jag sitter här med trådlöst nätverk, snabbt bredband och bara väntar på att min bäbis i magen ska vilja titta ut?