mest till mariell

Jag insåg ikväll att jag gett upp det här med riddagboken. Nu rider jag ju så pass ofta att det börjar bli vardag.

Men jag red iaf Theresaträning i lördags och det gick mycket bra! Theresa tyckte att jag fått stabilare sits, framförallt mellandelen men det saknas lite till på benen som blir trötta och oregerliga mot slutet. Men jag red förvänd galopp i höger och gjorde ett bra försök i vänster. Detta sett mot att jag för en månad sedan knappt kunde sitta i vänster galopp. Men Spirre är i någon fas där han är lite ostadig i formen och lite tung i munnen. Inte så ostadig att han åker upp hela tiden utan bara att nacken blir lite hög. Jag tror att jag är för hård i handen för rider jag ett westernpass på lång tygel så finns inte problemet... :)

Dessutom har jag kommit till bättre ridning med att jag orkar rama in honom med skänklarna mer vilket jag ikväll fick en aha-upplevelse om. När jag rider på kvällen ute på ridplanen så blir min mörkrädda häst väääääldigt spänd. Förra veckan fick jag ägna hela passet (en timme!) åt att bara få honom att slappna av. I kväll gick det fantastiskt mycket bättre och mycket hänger på att jag håller om honom ju mer spänd han är. Tidigare har jag liksom släppt skänkeln då jag känner att han bjuder framåt men det han egentligen gör är ju att springa ifrån. Så nu lägger jag till skänkeln som stöd för honom, liksom för att tala om att det är lugnt och okej, precis som inför ett hinder i hoppningen. Och vips så blev han mycket lugnare!

Passet ikväll kändes riktigt bra - i början, iaf. Redan i traven slappnade han av fint och gick finfina öppnor och skänkelvikningar. Sen galopperade jag höger galopp och kunde rida både öppna och serpentinbågar (förvänd, alltså)! Sen galopperade jag vänster och även om den var kantig så gick det göra samma i det här varvet!

Sen red jag igenom LB:2an och här kom problemen. Det hade blivit mörkare ute = buskarna är läskigare, samt att jag då var lite hårdare i kraven på formen och då blev han plötsligt jättespänd och körde upp huvudet hela tiden. Så jag fick ägna en lite stund åt att renodla samlingsbegreppet för den lille herrn och sen gick det bra att rida igen om programmet igen.

Vi ska ju tävla på lördag och tyvärr så startar jag jättesent, troligen runt 13-tiden men eftersom Sofie och jag ska åka tillsammans blir det till att göra tidig morgon ändå då Sofie ska rida första klassen också. Men jag får lite tid till att longera Spirre och pusta lite. Det är skönt att ha noll förväntningar på sig - alla förväntar sig att jag är handikappad och bara ska vara med för lagets skull! :)

Sen har jag nog hittat en ny medryttare till honom också. Men jag avslöjar inget förrän efter nästa tisdag då hon ska provrida.